När jag gör spontana matfynd händer det ofta att jag får en omedelbar stark emotionell bild med både smak och doft av en potentiell maträtt. Inspiration har jag hört att det kallas - i detta fall kan det kallas för nässelfeber. Visionen var en knallgrön, frisk vårvind med ett värmande djup från vakteläggets rinniga äggula. Resultatet blev en mustig höstig känsla. Bästa vännen öste beröm över soppan. Men jag tjurade något besviket över stängda butiker och uteblivna vaktelägg, avsaknaden av buljong som fick ersättas av torkade trattisar och ljus soja. För att runda av den något för kraftiga mustiga smaken tillsatte jag grädde - något jag inte alls tänkt mig från början. Återigen bad vännen om receptet och mannen som inte äter mjölkprodukter gjorde ett undantag och tog en omgång efter försiktigt smuttande. Kanske var den inte så pjåkig? Bara för att det inte blir som jag hade tänkt mig innebär det inte att det är dåligt. Och med tanke på vädret passade höstvarianten bäst för tillfället. Ibland blir resultatet som att dricka sprit ur en flaska som man trodde innehöll saft. När den första chocken stillat sig sprider sig en angenäm varm känsla i kroppen och knoppen. Nässelsoppa:
6 dl vatten
2,5 l vatten
2 msk smör
3 msk mjöl
1 dl torkade och grovt smulade trattkantareller
1 msk ljus soja
2 msk torr sherry
2 dl grädde
1/2 dl finhackad persilja
Salta och peppra efter smak
Förväll/sjud nässlorna i hälften av vattnet i 5 minuter. Sila av men spara vattnet. Smält smöret i en kastrull, häll i mjölet och rör runt till en klibbig massa. Se till att röra hela tiden eftersom en bottenredning (smör- och mjölblandningen) snabbt bränner fast. Häll i nässelvattnet och rör runt till vätska och redning har blandats. Häll i de förvällda nässlorna. Smula ned de torkade trattkantarellerna, häll i soja och sherry. Låt allt sjuda i hop i 10 minuter. Häll i grädden, salta och peppra efter smak och låt sedan sjuda på låg värme i ytterligare 5 minuter. Häll i persiljan.
Servera ett gott surdegsbröd och goda ostar som tillbehör.
/Linda
3 comments:
Rätt tunn soppa tyckte jag. ;-)
Min besvikelse låg snarast i att det blev en maffigare och gräddigare skapelse än vad jag hade tänkt mig. Och att smaken låg närmre en gräddig svampsoppa än klorofyllig nässelsoppa. Jag hade velat haft den tunnare men grönare. Men den passade utmärkt just denna kalla, murriga eftermiddag då den blev till. Har du några specialknep när du står utan buljong och lök hemma? Har du något nässelsopps tips? Dela gärna med dig mer av just dina erfarenheter.
/Linda
Tunn soppa???!! Det kan jag verkligen inte förstå. Den fick mig att för förstå gången förstå grejen med nässelsoppa...
Post a Comment