Saturday, August 25, 2007

Likriktad Mångfald

Jag har aldrig sett så många varianter på hamburgare på ett och samma ställe som på årets malmöfestival. De stora hamburgerkedjorna borde ha gett sig ut i matvimlet och trendspanat. Texmexburgare, New Orleans burgare och traditionell vegoburgare, numera trendigt ekologisk och importerad från Nya Zeeland, eller chilensk Lomitoburgare. Dessa är bara några olika smakriktningar som paketerats till hamburgerformat.

Lomitotemat måste vara en helt ny trend eftersom jag, med chilenskt påbrå, aldrig tidigare har hört talas om ”Lomitoburgare” eller Maria Escalantes ”Lomitogryta” med Porcelana choklad. Lomito för mig är en stor smörgås med någon form av skivat kött från ryggdelen av nöt eller gris med diverse tillbehör som ost, avokado, lök, tomat och gärna med stora klickar majonnäs. Tolkningar är alltid välkomna men jag har svårt att dölja min besvikelse när jag tränger mig fram till något som jag trodde skulle vara Chilensk "Churasco - skräpig gatumat” när den är som mest och bäst.

Annars är det mest exotiska jag träffar på ett gäng fnittrande Japaner som med stor matglädje mumsar raggmunk med fläsk och senare en grupp svenska pensionärer som fokuserat och målmedvetet beställer thailändska ”Fireballs”. Mångfalden och utbudet på Malmöfestivalens matmecka är större än någonsin. Men jag kan inte låta bli att undra om den traditionella och fantastiskt goda Cevapcicin hade sålt bättre som Cevapciciburgare?

Ja, mat är inte bara mat utan något som i högsta grad talar om vad det är för samhälle vi lever i - ett samhälle fullt av valmöjligheter och mångfald men med skrämmande likriktad begränsning!

För mer intressant läsning om årets malmöfestival läs "MER LYX ÅT FOLKET"

Linda

Friday, August 24, 2007

MER LYX ÅT FOLKET

Malmöfestivalen närmar sig åter sitt slut och det är med blandade känslor jag konstaterar att det är ett helt år till nästa gång. Trots att jag inte är någon fan av folksamlingar stod jag där i år igen. Jag måste ju bara titta lite på eländet, se om det finns något att äta, något nytt, något spännande, något jag inte provat förut. Tyvär visar sig utbudet om möjligt mer likriktat än någonsin.
I år överraskades jag dock av en ny tanke, en ny känsla. Festivalen innebär faktiskt mer lyx åt folket. Vad sägs om Jan Heds och Maria Escalantes frestande rätter med chokladtouch hos Les Trois Roses, eller Patisserie S:t Gertruds lyxiga creps och bakverk. För att inte tala om nykomlingarna Vendels sagolika ostron med tillhörande champagne. Allt till priser överkomliga för vem som helst.
Onsdagens besök hon Vendels överträffar all festivalmat hittills. Det sägs att ostron smakar som en kallsup i nedskitat havsvatten, jag säger glöm det! Vendels ostron med (sherry?)vinägersås och citron är en kittlande smekning mot gommen. Den första kyssen av en ny älskare, erotisk och sinnlig på samma gång. Frisk syra och len sälta med anstykning av tobak smakar solvarm sommarhud och fulländas av den sprittande champagnen. Den grillade oxbringan för erotiken till nya höjder. Först kokt sedan rimmad och slutligen grillad bjuder den på en karamelliserad grillyta och ett smältande innandömme perfekt matchad av en sötsyrlig mango/äpplechutney. Den tillhörande potatissalladen är en bukfylla och lämnar kanske något i övrigt att önska men glöms snabbt i sammanhanget. Löjligt invaggad i välmående lämnar jag bordet och konstaterar att världen är en vackrare plats efter ett besök hos Vendel. En eloge för att en av Malmös högst rankade restauraner bryr sig om att representera på festivalen.
Torsdagen ägnades åt djupdykningar i choklad. Hos Les Trois Roses provades kycklingfilé i Jan Heds sås av champagne, vit choklad och kakaosmör. Mjukt att vila i som lyxiga dunbolster och nymanglade lakan en söndagsmorgon. Aningen av saffran och vanilj lät solen strila in genom persiennerna. Maria Escalantes Lomito smakade dock mer av vardagens chili con carne trots den bifogade porcelanakakon och färsk oxfilé. En tallrik med lite av båda ger ändå perfekt vardagslyx. Patisserie S:t Gertrud bjöd på lax- och ostfyllda crepes med festivalens frächaste sallad. Dessertvarianten med plommon och kanel kombinerade elegant sötma med snygg karraktär men skulle ha varit ännu bättre med en aldrig så liten kula vaniljglass. Hos björnbärsmoussen överröstades den friska, syrliga björnbärssmaken av en kraftigare choklad i botten som dock plötsligt fick styrka på foten då innanmätet avslöjade en helt oväntad present, ett gigantiskt färskt björnbär som snabbt återskapade balansen. En frestande chokladpudding med en kopp kaffe hos Malmö chokladfabrik fick avsluta dagen. I motsats till barndommens chokladpudding smakade denna just choklad. Helt utan gelatinkonsistens och påtaglig fetma. Tung och berusande som en välgjord tryffel la den locket på festivalen.
Om det är åt det här hållet festivalmaten är på väg kommer jag aldrig mer att tvivla om mitt förstånd när jag står i milslånga köer för att få mig en smula av vad Malmö har att ge.

Mer lyx åt folket!

Hanna

Wednesday, August 15, 2007

Matnyttig info

Tack Annika,

Angående vinresor är en tankvärd läsning. Läs!
Jag hoppas verkligen att både systembolag, övriga importörer och restauranger ställer högre krav på miljövänliga leveranser. Ju mer medvetna vi konsumenter blir desto högre krav kan vi ställa på företagen som arbetar med mat och dryck. Så GOTT det går borde vi välja de miljövänligaste alternativen tycker jag. Gå in på rätt att veta http://www.rattattveta.nu/ , en av miljöpartiets sidor. Där finns intressant information angående fraktvägar och dess miljöpåverkan för olika livsmedel och råvaror.

Kramkram

Linda

Angående vinresor

Annika Jacobson sa...

Hej Linda!

Medvetenheten kring vilka klimatutsläpp transporter av mat orsakar har ökat de senaste året och en del restauranger är snabba på att hänga med i trenden kring närproducerat och ekologiskt. Därför är det förvånande att samma restauranger inte tycks ha tänkt til kring de viner som presenteras på menyn. Viner från Australien, Sydamerika och Afrika fraktas med båt till Sverige och orsakar stora kliamtutsläpp. Att välja ett europesikt vin är i regel ett mycket bättre val ur klimatsynpunkt. Visste ni föressten att franska viner fraktas hit med lastbil istället för med tåg som de italienska vinerna gör? Det vore en enkel åtgärd att frakta även franska viner med tåg och kanske värt att sätta press på importörerna genom att itsället välja ett italienskt vin framöver. Mer om detta och en lista över hur några viner har fraktats till Sverige finns på www.rattattveta.nu för den som är intresserad. http://mp.se/templates/Mct_77.aspx?avdnr=12099&number=128791

Kram Annika
4:44 AM