Jag har aldrig sett så många varianter på hamburgare på ett och samma ställe som på årets malmöfestival. De stora hamburgerkedjorna borde ha gett sig ut i matvimlet och trendspanat. Texmexburgare, New Orleans burgare och traditionell vegoburgare, numera trendigt ekologisk och importerad från Nya Zeeland, eller chilensk Lomitoburgare. Dessa är bara några olika smakriktningar som paketerats till hamburgerformat.
Lomitotemat måste vara en helt ny trend eftersom jag, med chilenskt påbrå, aldrig tidigare har hört talas om ”Lomitoburgare” eller Maria Escalantes ”Lomitogryta” med Porcelana choklad. Lomito för mig är en stor smörgås med någon form av skivat kött från ryggdelen av nöt eller gris med diverse tillbehör som ost, avokado, lök, tomat och gärna med stora klickar majonnäs. Tolkningar är alltid välkomna men jag har svårt att dölja min besvikelse när jag tränger mig fram till något som jag trodde skulle vara Chilensk "Churasco - skräpig gatumat” när den är som mest och bäst.
Annars är det mest exotiska jag träffar på ett gäng fnittrande Japaner som med stor matglädje mumsar raggmunk med fläsk och senare en grupp svenska pensionärer som fokuserat och målmedvetet beställer thailändska ”Fireballs”. Mångfalden och utbudet på Malmöfestivalens matmecka är större än någonsin. Men jag kan inte låta bli att undra om den traditionella och fantastiskt goda Cevapcicin hade sålt bättre som Cevapciciburgare?
Ja, mat är inte bara mat utan något som i högsta grad talar om vad det är för samhälle vi lever i - ett samhälle fullt av valmöjligheter och mångfald men med skrämmande likriktad begränsning!
För mer intressant läsning om årets malmöfestival läs "MER LYX ÅT FOLKET"
Linda
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment