Wednesday, February 05, 2014

Brunshultsprojektet IV, Judebröd



 
Nu blev det lite svårt. Får man skriva judebröd? De små kakorna med glansig yta beströdd med kanel och socker som jag vuxit upp med har ju alltid hetat så. Tills helt nyligen trodde jag att namnet (liksom delar av min släkt) kunde stamma från Jylland. Att det faktiskt var tal om jyde, inte jude, men det var fel. Namnet finns på flera europeiska språk och betydelsen är otvetydig. Kakor av judisk typ.

Det judiska tros ligga i smaksättningen på ytan och kan stamma från den tidiga medeltidens  judar i nuvarande Spanien. På holländska lär de heta Judiska smörkakor. Är det lättare att acceptera än Judebröd? Kanske. Jag vet inte. Själv tycker jag inte att det ligger något nedvärderande i namnet hur det än skrivs, men det är å andra sidan inte upp till mig som medelsvenne att avgöra. Om någon skulle ta illa vid sig ber jag nu därför prematurt om ursäkt. Låt mig gärna veta om så skulle vara.

Kakorna är hur som haver förbaskat goda och att de funnits i min barndom så väl som i den lilla receptsamlingen från Brunshult gör mig än mer glad över dem. Här kommer alltså min tolkning av HT´s d. ä. recept på Judebröd.

200 g smör
2 ägg
200 g socker
400 g mjöl
1 tsk hjorthornsalt
1 tsk vaniljstång, malen

1 ägg till pensling
Strösocker
Kanel, malen

Vispa smöret poröst med elvisp eller för hand.
Blanda ned ägg och socker i smöret.
Rör ut hjorthornsalt och vanilj i mjölet samt arbeta ihop degen.
Låt degen vila i kylskåp någon timme.
Kavla degen till ca tre mm tjocklek och ta ut kakor med kakmått eller skär i romber.
Lägg kakorna på bakplåtspapper och pensla med ägg samt beströ med socker och kanel.
Baka av i ugn 175°C i c:a 8 minuter.

/Hanna (och Hanna)

Saturday, February 01, 2014

Brunshultprojektet III, Marstrandskex.



Nu har vi kommit till en av mitt livs ”litterära rätter”. Saker jag läst om men aldrig sett, lite i parietet med lungmos.

I mitt hem i Malmö finns en drygt hundra år gammal skorpa. Inte ett recept utan en faktisk skorpa. Den bakades juletid 1912 av en till mig sedan länge avliden släkting. Faktiskt dog damen i fråga i samband med baket och någon sentimental människa sparade en av de skorpor som bakats i hennes livs sista stund. De först åren måste skorpan ha upplevts både traumatisk och lite pinsam. Nu, så här 101 år senare är den bara fantastisk.

Som en parentes, i slutet av den till skorpan bifogade lappen om ursprung och historia, står att smulorna i botten på lådan är rester efter Marstrandskex bakade vid samma tillfälle. Bland Brunshultsrecepten finns också Marstrandskex representerade. Kex bakat med en viss del potatismjöl. Det förklarar troligen smulet. Potatismjöl är inte vidare stabilt. Degen är däremot lite seg och smidig att kavla, kexen i sig är snygga men tämligen ointressanta i smaken. Det verkar som om Marstrandskexen ursprungligen skall ha haft ett hål uttaget i ena sidan. Sådana kex finns också i min jultradition hemifrån men då som havrekakor, smöriga, milda och fantastiskt goda. Eftersom jag i bakande stund befinner mig i ett dålig utrustat kök letade jag länge efter något att mönstra kexen med. Tillslut fastnade jag för ett spritsmunstycke och resultatet blev ganska snyggt tycker jag (kolla smakverkstan på facebook).

C:a 75 kex

1 hg smör
1 hg socker
1,25 dl mjölk
2 hg potatismjöl
2 hg vetemjöl
1 tsk hjorthornsalt

125°C ca 15 min.

Alla ingredienser blandas för hand i en skål till en slät deg. Låt degen vila kallt en timme. Tag ut delar av degen, kavla tunt och stansa ut kakor med kakmått. Lägg på bakplåtspapper och stansa eller skär ut önskat mönster. Baka av lågt i ugnen, kexen är färdiga när de fortfarande är vita och vackra men det inte längre stinker ammoniak när du öppnar ugnsluckan.

/Hanna (och Hanna)