Monday, November 14, 2011

Svart vitlök


Försiktigt plockade han fram något ur fickan. Plötsligt prasslade det till och små ebenholts svarta klyftor låg i min hand. Doften av barbecuemarinerade grillade revben förförde min höströ(r)da näsa.
-Svart vitlök från N.Y fast från Kina, berättade mannen med de magiska fickorna. Den köttiga kraftiga umamismaken från nedbrutna och lagrade proteiner kunde inte tala ett tydligare språk. Det måste ligga massiv kärlek och skonsam behandling bakom fermenteringen för att lyckas behålla skal och vitlökar intakta. Men framför allt för att få fram det maffiga smakdjupet med toner av grillat kött, söta torkade katrinplommon, soja och en nötig kolaaktig smak. Att i det här läget prata svartkonst är ingen underdrift. De mörka superkrafterna kan lätt förtrolla, förhöja, förgylla och fördjupa smakerna hos allt från kyckling, fläsk, svamp eller tofurätter. Lova mig att ni tjatar på era närmsta asiatiska matbutiker tills de tar hem dem. Det ska jag göra!
/Linda


Friday, October 28, 2011

Älska Mat och kocksemifinal

Varför finns det inte högrev som är kvalitetsgraderad drån 1-15 som i Japan? Var en av frågorna som inledde årets Älska Matmässa. David Lindegren som föder upp rödkulla kor och Erik Bengtsson från Karlfältsgård som föder upp, lamm, nöt och grisar hade inget entydigt svar. Men de förde en oerhört intressant diskussion kring uppfödning, produktion, smak och konsumentupplysning. Lika spännande var årets semifinal i kock SM, ett STORT grattis till Fredrik Lagerberg som gick direkt till final. Tro inte att det roliga är över Mässan pågår i ytterligare två dagar så bege er dit. Det är helt klart värt det.
Nu kallar Fridhillskycklingen, getsmöret och svartkålen.


/Linda

Wednesday, October 26, 2011

Omelett med Oriental White.


Ja, namnet på osten lovar kanske inte så mycket, men det gör å andra sidan importören. Jag har noterat att Larsas produktsortiment i det närmaste exploderat det senaste året. En av de senaste i raden av vita ostar är deras Oriental White. Eftersom jag är mycket förtjust i både deras standardyoghurt (10%) och den uppfriskande drycken Ayran måste även denna provas. I det finstilta på framsidan utlovas att osten är extra krämig. Det är den också. Fast och syrlig i början men efterlämnar en len, gräddig smak i munnen. Jag gräddade en enkel lunchomelett med kantareller och vek in osten i. Där satt den som en smäck! Hädanefter ska jag inte titta snett på vita ostar av kossemjölk. De kan faktiskt också bli riktigt bra.

/Hanna

Santenay en afton i oktober



För ett par år sedan var jag i Bourgogne enkom för vinernas skull. Det var bra. Och lärorikt. Med från resan hade jag ett fyrtiotal flaskor som allt eftersom har fått gå till de sälla jaktmarkerna. Inte mycket återstår av den forna skattkammaren. En Santenay från 1993 skänkte jag vid hemkomsten till min kära kollega Linda. Vid en liten sammankomst igår kväll kom flaskan fram och fick sällskap av några trevliga ostar. Lite nervösa var vi att vinet redan skulle gått hädan utan vår medverkan och när den genomblöta korken brast med en fånig rest i flaskhalsen kändes loppet kört. Med lite pill och finess lyckades jag emellertid få ut korkresten, och därmed också vinet, ur flaskan.

Doften var fin, generös och tydligt mogen. Dova toner av torkad frukt, stall och läder svävade i glasen. Därför var den påföljande munkänslan så mycket mer överraskande. Påtagligt tanninig och nästan ungdomligt stram. Syran lyste däremot med sin frånvaro och avslöjade att även smaken fått skatta något till förgängligheten. En gammal själ i en ung kropp enades vi om. Vinet var dessutom synnerligen njutbart i kombination med ostarna som fick tanninstrukturen att vika ett steg bakåt och lämna plats för de mer subtila, nästan erotiskt laddade, aromerna av gammal bourgogne.

Kvällen fortsatte med en middag på Mrs Brown där kockarna överträffat sig själva i kompositionen av hjortlevern med äpple. Den var så bra att håren reste sig på armarna och smakerna sände lyckorysningar nerför ryggraden. Som att bli kysst i nacken av en nyfunnen kärlek. Trots att kvällen slutade tidigt var jag helt nöjd och belåten när jag traskade hemåt genom staden. God mat och gott vin i goda vänners lag, inte mycket kan bli bättre en afton i sen oktober.

/Hanna

Wednesday, October 19, 2011

Innis + Mackmyra


Under årets upplaga av Sthlm Beer & Whisky fick jag möjlighet att provsmaka Innis & Gunn lagrad på ett av Mackmyras avlagda fat. Generellt är jag inte så förtjust i fatlagrad öl då faten i min smak får allt för mycket utrymme och dessutom adderar en stramt uttorkande tanninstruktur och syra. Öl har generellt så mycket av stringenta toner redan som den är att jag tycker att det är onödigt att toppa med flera. I just det här fallet är jag dock beredd att ge vika. Ölet smakade bra. Med bara en svag underton av whisky och fat fungerade drycken utmärkt. Kaxigt nog hade man, med risk för explosion, låtit bli att tappa upp ölet och i stället fraktad hela fatet till mässan. Ett vågat tilltag som gav fin utdelning. Det är mycket charmigare att prova en dryck direkt ur fatet än ur flaska eller tapp. Kanske var det också just där den goda smaken satt.

/Hanna

Fire and Knife

Nya numret av Fire and Knife är ute i handeln. Något för alla er som inte kan motstå teperti, grevor, finkor, flaeskesvaer, knabbelspek, cueritos, grattons, cvarci... Ja, listan kan göras lång. Kärt barn har många namn och Tom Parker Bowels skriver ingående om vad som gör dessa små gottegrisar så fett oemotståndliga. Dessutom finns det massor av mer matnyttig och underhållande läsning.
Var det någon som sa att hösten är mörk, kall och regnig? Rustad med ett glas vin, god läsning och en påse teperti från Malmö Kötthandel är det en baggis. Höstrusket får pågå hur mycket det vill utanför mitt fönster.

/Linda

Monday, October 17, 2011

Lyrisk!

Fiskaren Erik Lyräng lät förbryllad när jag ringde honom för att få komma på besök. -Va, ska du äta agn? -Ja, ge mig allt agn du har, lyrisk över bara tanken på att snart få smaka.

Några mil förbi Göteborg och upp i Bohuslän på Orust ligger Lyrön och Lyröns fisk och skaldjur. Anledningen till att jag åkte dit var inte för hummersäsongen utan för bläckfisken och musslorna skull.

Bohusländsk bläckfisk kanske ni tänker förvånat!?
Jepp, bläckfisk av sorten Loligo Vulgaris har blivit allt vanligare i våra vatten. Fiskarna i Bohuslän får under sommarhalvåret och fram till och med september upp hyfsat mycket bläckfisk som bifångt. Inget de bryr sig nämnvärt om.

Erik hade aldrig smakat bläckfisk och förstod inte riktigt min entusiasm över dem eller över musslorna. De används näst intill bara som agn. Någon gång då och då, men än så länge sällan, säljs de till galna turister som jag.

Under eftermiddagen hos Erik på Lyrön han jag tillaga och grilla tre olika bläckfiskrätter.
En med tomat, vitlök, ört- och olivfyllning, en annan fylld med äpple, rimmat sidfläsk och rosmarin och en tredje grillad och sen smaksatt med olivolja, citron, salt och peppar. Som huvudrätt blev det grillade havskräftor och en musselgryta med lager och örter tillagad i gryta över öppen eld men det funkade även fint att göra rätten i foliepaket. Extra fett gott blev det med sardellsmör, aioli och en dill- och västerbottenröra som tillbehör.

Eriks kommentar? Jamen det här var ju faktiskt gott!
Nästa år kommer Lyröns fisk och skaldjur att ha växt till sig ytterligare och vi kan väl hoppas att både musslor och svensk bläckfisk finns på menyn. För er som är i krokarna under nästa sommar och början av hösten, ring Erik och be att han sparar bifångsten åt er!

Återkommer med länk så fort reportaget är publicerat.

/Linda

Wednesday, October 05, 2011

En gris i basker!


Jag bläddrade förbi annonsen i programmet för Stockholm Beer & Whisky utan att reagera över den. Min man studsade till och funderade helt kort över vad det var för öl han ännu inte hunnit prova. Ingen av oss noterade att det var whisky det handlade om. Längst bort i hörnet stod dom sedan. Force of Action. Med en marknadsföringsestetik som osökt för tanken till arbetarromantik och kommunistisk propagandakonst. Helt utanför alla normer om hur en whisky ska presenteras. Utan referenser till den elegans och den exklusivitet vi är vana att förknippa med drycken.

Tanken bakom valet av uttryck är, enligt Robert Blomqvist, att skilja sig från mängden. Att det är svårt att slå sig in på en etablerad marknad med en ny produkt om man inte syns. Jag förstår den tanken till fullo men jag är inte helt säker på att det fungerar, även om jag vill att det ska göra det. Whiskyvärlden är konservativ och jag gillar revolutioner. Jag tycker om människor som tar steget utanför ramen, som utmanar det etablerade. Dessutom är jag svag för propagandakonst.

Att ”Old Heb” (en blend av 19-årig Dalmore, 21-årig Fettercairn och 25-årig Ardbeg) visade sig vara en mycket trevlig ny bekantskap gladde mig också mycket. Ännu gladare blev jag när det visade sig att vi domare uppskattat någon av företagets tre produkter även vid blindprovningen. Så mycket att den till och med nominerats till mässans bästa whisky och därmed garanterats någon form av medalj under kommande torsdags prisutdelning. Blindprovning i sådana här sammanhang är inte bara bra utan helt nödvändigt. Det är omöjligt för människor att ställa sig utanför sig själva och göra objektiva bedömningar. Ju mindre förhandsinformation vi som domare har om dryckerna vi provar, desto friare kan vi bli i vår bedömning. Och varje whisky förtjänar en fri bedömning, även den som marknadsförs med hjälp av en gris i basker.

/Hanna

Sunday, September 25, 2011

Whisky i Stockholm


Ännu en gång är det dags att prova whisky för Stockholm Beer & Whisky Festival. Med start under gårdagen och avslut på torsdag i veckan som kommer skall vi, ett tiotal domare, beta av dryga 300 av världens whiskyvarianter. Gårdagen inleddes snällt med kategorierna Irish Whiskey och I W 13-20 YO samt Peaty Malts. Idag har vi provat World Wide Whisky i ett par kategorier samt avslutat med tunggunget Straight Bourbon. Gommen klarade sig nätt och jämnt helskinnad genom den långa flighten som uppvisade en bra och jämn kvalitet med ett par riktiga toppar men utan floppar. Stockholm bjuder på underbart väder och är så där vackert som bara kuststäder i klart, krispigt höstljus kan vara. Livet är rättvist ibland.
/Hanna

Monday, September 19, 2011

Levande föda...


Det låter spännande och lite läskigt. Jag tänker omedelbart på insekter och larver. Kanske också på ostron. När hjärnan fått ta ett varv kring det lätt tabubelagda landar jag i vetskapen att det är råkost folk pratar om. Sallad, böngroddar och riven morot. Syrad kål, färska örter och kallpressad rapsolja. Inte det sämsta egentligen, men inte heller särskilt exotiskt och farligt.

På Friisgatan i Malmö ligger Raw Food House sedan en tid tillbaka. Jag har flera gånger tänkt äta lunch där men alltid ändrat mig utanför dörren och glidit in på Rebell, vägg i vägg, i stället. I fredags blev det i alla fall av. Lunchvalet föll på en thaisallad och till efterrätt en smoothie. Det blev inte billigt. Om man tänker sig att vegetarisk mat utan någon tillagningstid skulle generera lägra priser tar man grundligt fel. Gott var det emellertid och vackert att titta på. Lika fräncht, rent och krispigt som det såg ut på tallriken kände jag mig efter måltiden inombords. Jag betalade nöjd och gick därifrån med spänstiga steg. Gratulerade mig själv till ett gott val. Jag hade nästan kommit fram till kontoret när jag insåg att något kändes galet. En tomhet hade infunnit sig, och ett sug. Magen knorrade och jag kände mig rastlös.

Trams, tänkte jag, skärp dig du svaga lekamen.

Jag försökte intensivt försänka mig i arbete den efterföljande timmen men utan resultat. Kroppen hävdade bestämt att jag inte ätit sedan morgonen. Med en lätt berusad känsla i huvudet vinglade jag slutligen vid tretiden in på Ben & Jerrys glassbar i folkets park och beställde två kulor i bägare samt en kopp kaffe. Sedan återvände jag med förnyad kraft till kontoret och avlutade raskt dagens arbete.

Jag tror inte att raw food är för alla. Vissa av oss är starkt beroende av vår dagliga dos varm, tillagad mat med hög proteinhalt. Gärna med ett rejält tillskott av råa grönsaker vid sidan av. Men med betoning på just det, vid sidan av.

Sötsakerna i disken på Raw Food House lämnade dock ett bestående synintryck och risken är att ni kommer att se mig där igen. För en nyttig fika bestående av juice och någon obakad, kladdig nöthistoria.

/Hanna

Tuesday, September 13, 2011

Årets Svenska Viner


Året är 2011. Vinrankan på bilden står i en vingård i Åhus. Kanske är den en av de rankor som för några månader sedan lämnat ifrån sig frukt till det vin som skall bli en vinnare. Kanske har den vilat över vintern väl medveten om att den gjort sitt yttersta. Att den producerat grunden till Sveriges bästa vin 2011.

Förra helgen var det åter dags att prova och bedöma svenska viner. För andra året i rad var jag ombedd att sitta med i juryn och för andra året i rad tackade jag ja. Jag lägger gärna en solig söndag i september på att få prova det trettiotal svenska viner som lämnats in för bedömning. Det är roligt. Och lärorikt. Och så ger det en koncentrerad närbild av vart Sverige är på väg som vinland. Om vi nu är på väg någon stans, vilket jag tror att vi är. Min upplevelse är att årets viner generellt var mer välgjorda än fjolårets. Att de värsta felen var bortsorterade men kanske också att vinerna var lite mer slätstrukna. Förra årets kritik mot en allt för kraftig fatdominans i flera viner hade man tagit åt sig och årets fatlagrade viner var mer välbalanserade och i några fall riktigt trevliga, både på den röda och på den vita sidan. Ett par mousserande viner presenterades men båda med allt för aggressiv syra. Ivriga att hänga på trenden med supertorra zero-dosage viner hade man valt att inte tillsätta något socker i efterhand vilket annars är det normala vid tillverkning av mousserande. Jag har svårt att se det som ett självändamål. Sötning är bra om det gagnar balansen i vinet och på våra breddgrader skulle jag tro att det är ett måste. Kortfattat kan jag också tillägga att roséerna i år var en besvikelse.

Som inledningen antyder kom årets vin(n)are från Åhus. 2010 Mäster John Solaris och 2009 Interkardinal Solaris från Åhus Vingård tog guld- respektive bronsmedalj. Ännu en bronsmedalj delades ut till 2008 Cielo från Brattås Vingård.

Nu är det bara två veckor kvar till Stockholm Beer & Whisky och nästa domaruppdrag. Jag längtar.

/Hanna

Monday, September 12, 2011

Feta Greta på en Beta

I somras inköptes en bit Feta Greta från Vilhelmsdals gårdsmejeri. Inte förrän igår blev det mat på den. Greta hade inte mått dåligt av den extra lagringstiden. Polkabetor och lök, från en god väns odling, äpplen och timjan, från egna trädgården, med Greta på toppen. Bakat i ugnen och serverat till en ekologisk fläskkotlett. Så himla höstigt och gott. Tyvärr var mörkret kompakt i stugan på kvällen och ingen bild gick att använda, ni får själva visualisera rosa betor med gulgröna äppelbitar och vit ost till en gyllenbrun kotlett. Mmm...

/Hanna

Wednesday, August 31, 2011

Bye, bye, GT

Jag har länge hävdat att ingen drink i världen kan slå en enkel gin & tonic. Min högt ärade broder Whiskymannen bevisade dock att jag har haft fel lika länge. Australiensisk Ginger Beer över is spetsad med mörk rom är hårresande gott. Pepprigt friskt, fruktigt och generöst utan att bli sött och sliskigt.

/Hanna

Tuesday, August 30, 2011

Terapeutsika svampar.


Årets gyllengula älsklingar i svampvärlden var tidiga. Redan i juni såg jag de första små knopparna sticka upp ur jorden i bokskogen. Fortfarande står de tätt i markerna. Förra helgen åkte jag bil i ett område där jag aldrig tidigare plockat svamp. Plötsligt fick jag ett infall. Jag måste stanna bilen. Här måste de ju finnas. Den perfekta marken längs vägen sluttar något. Tallarna står lagom tätt, resliga hela vägen fram till dikesrenen. Under dem, barrtäckt öppen mark med några grästuvor och lite mossa. Jag kliver ur bilen och svampdoften i den regntunga luften slår emot mig. Rusig börjar jag min vandring, upp och ned för sluttningen. Trettio minuter senare är jag rik. Kassen jag snott med mig från bilen väger skönt i handen.

Rensad och förvälld ligger svampen nu i frysen i väntan på vinterns festmåltider. Den enkla fruktknoppen från skogen kommer att förgylla min vinter med sin kraftigt, pepprigt aromatiska smak. Jag vet att jag om några månader kommer att tina svampen, göra en sås eller varför inte en stuvning till ett smördegsbakverk. Då kommer jag att minnas den där stunden i skogen. Den där känslan av rikedom och stolthet. Samförstånd med naturen och total närvaro. Världens bästa terapi.

/Hanna

Wednesday, August 17, 2011

Iransk nätmelon






















Just när jag har som mest ångest över att sommaren verkar ta slut överraskas jag av alla fynd som duggar tätt i takt med regnet över Möllan. Härodlade tomater för en billig slant, sockermajs för en spottsyver och feta buntar med "bakomhörnetodlade" örter. Men i dag ska jag bara ha aprikoser inget annat! Frukthandlaren insisterade vänligt men bestämt att jag visst skulle ha av den iranska nätmelonen. - Smaka! uppmanade han. -Nej tack jag ska bar... -Eller föresten sa du iransk nätmelon? Ett frasande ljud tog överhand när jag biter i krispiga och porösa bitar av melon. Jag hör inte längre vad handlaren säger. Vilken känsla! Frasig och hårdare konsistens än en vanlig vattenmelon men med smaker som drar åt silkeslen honungsmelon, vanilj, apelsinblomsvatten och pistage. Oberörd av regnet traskar jag hem utan aprikoser men med en fet bit iransk vattenmelon och tänker att det där med att sommaren är på väg att ta slut är en trivial angelägenhet.



/Linda

Friday, August 12, 2011

Kräfttest i Malmö












Varje år under min barndom samlades tjocka släkten den andra veckan i september för att plocka lingon och frossa i havskräftor. Vi västkustbor hade alltid uppdraget att köpa, koka och transportera skaldjuren långt in till de djupa lingonmarkerna. Hetsen över vem som har plockat flest litrar lingon slogs med hetsen över vem som kunde hitta flest honkräftor med rom och smör. Stämningen var uppsluppen men med vakande ögon som såg till att alla fick sin beskärda del. Gud nåde den som inte åt klorna och sög ut saften ur kräftorna! De förpassades direkt till släktens bottenlösa förakt. Med mörkrets inbrott förvandlas kräfthattar till babblande nattmössor. I kräftlyktornas sken lyssnade jag storögt på historier om fiskedrag som själv letade upp fiskar och påtvingade tatueringar gjorda av kannibaler.

Minnet är lika klart, starkt och långlivat som doften av krondillen och kräftspadet som i september månad låg tung i stugan.

Signal- och flodkräftor lärde jag mig tycka om långt senare och då serverade varma, kokta i het lag tillsammans med curryfräst potatis och majskolvar.Vill ni veta vilka sötvattenskräftor som är bäst i test? Plocka då upp tidningen city på tisdag i nästa vecka. Där i finns även receptet på värmande het omkokningslag för kalla septemberskivor, currypotatis och så klart hemrörd majjo!

/Linda

Friday, July 22, 2011

Blåbärsskogen

Blåbärskogen är ett annat smultronställe ni inte får glömma så här års. Har ni vägarna förbi Kättbo och Mjoviken 56 så är det bara att köra rakt in på grusvägen och ta första till höger. Där på vänster hand har blåbären hunnit mogna ordentligt:)

Den lyxigaste frukostkombon för tillfället är filmjölk, färska blåbär, kardemummaskorpsmulor och lite ringlad honung. Vill du byta morgonrock mot kvällsstass och göra frukosten till en dessert tar du bort filen och lägger istället till gräddmjölk, grädde eller vaniljglass.

/Linda

Thursday, July 21, 2011

Sommarrätt



En lätt lunch eller en god förrätt. Med inspiration av Lina som arbetar extra på Möllans ost när hon inte kockar på Bastard. Tackar och bockar, det blev en utmärkt förrätt på bröllopsdagen. Till detta ett glas åldrad Amarone, en bröllopspresent med avsikt att drickas just denna dag, inte en dag för sent eller för tidigt.

- Tomater bakas hela i ugnen på låg temp i ett par timmar.

- Tänd grillen när tomaterna nästan är färdiga. Grilla ett par små oljade lökar samt en tjock skiva pancetta per person.

- Skär tre jack i varje tomat när de är färdiga och peta in en klyfta mozzarella i varje jack.

- Höj tempen i ugnen och grilla tomaterna och mozzarellan tills osten smält något.

- Servera en eller två tomater med grillad lök, pancetta och färska örter.


/Hanna


Saturday, July 16, 2011

En extra god get.


Åh… och ett smultronställe till från samma resa. Inspirerad av Linda måste jag dela med mig. Diverse ostar från Vilhelmsdals gårdsmejeri finns visserligen att köpa hemma på Möllan men tyvärr inte deras fantastiska gårdsost på get. Ett besök i gårdsbutiken är därför ett måste när man råkar befinna sig i närheten. Vid kanten av väg 9 mellan Hammenhög och Simrishamn står skylten som visar mot Vilhelmsdal. Den är lätt att missa och det är svårt att vända så håll ögonen öppna. Och skulle du köra förbi, vänd om, vänd om, vänd om! Det är det värt.

/Hanna

Rökt till rökt


Jag vet! Det ser inte så imponerande ut. Men gott var det. Ett inte helt otippat smultronställe i sommar är ju Ales stenar och Ahls fiskrökeri. Därifrån kommer nämligen alla goda grejer till min råraka på färskpotatis. Rökta räkor, rökt smörfisk (vinnare)och likaledes rökt torskrom. Hemrörd majo med litet sting av sambal oelek i fettet samt pressad citron till. Det ultimata dryckesvalet blev en enkel tio-årig Talisker. Helt perfekt.

/Hanna

Sunday, July 10, 2011

Smultronställen

Minns ni era barndoms sommrar när ni hade badat till förbannelse och med klapprande tänder och blåa läppar funderade på nästa bästa sommardrag? Sola gick fetbort eftersom det var tråkigare än allt regn som kunde tänkas falla i juli. Så vad göra?

Gå på upptäcksfärd såklart! Jag minns hur jag skrapade knäna och tårna på de varma bohuslänska klipporna på jakt efter bästa krabb- och musselställe. Jag minns glädjen över att hitta en läsänka full av illaluktande ölburkar som kunde samlas in och pantas med glass som förtjänst. Minns endorfinsläpp när ännu en varm småstenig läsänka började myllra, inte av ölburkar, utan av huggormar. Minns upptäckter av små grusvägar och skogsstigar som ledde mig ömsom till kantarellställen ömsom till smultron eller björnbär. Äventyrslustan och upptäckarglädjen är något jag har lovat mig själv att ta till vara på i år. Och jag hoppas att kunna avslöja ett och annat smultronställe för er här.

Först ut:
Alunbruket mellan Brösarp och Christinehovs slott.
Vill ni plocka vildsmultron till en hel garnison? Då ska ni definitivt bege er hit. Glöm inte att besöka de norra backarna i Brösarp om du gillar svamp. Bara för någon vecka sedan kryllade av små guldknappar på sluttningarna.

Glad Sommar

Linda

Tuesday, June 28, 2011

Sommarläsning

Den här sommaren ska jag banne mig se till att hinna läsa alla de böcker som har legat och gottat till sig i bokhyllan. Men även ett och annat nytt tillskott hoppas jag även hinna tugga i mig. T.ex. nya numret av den fantastiska mat-essätidningen Fire and Knives. Jag har redan hunnit smygläsa Maggie Armstrongs italienska dagbok och med ett stort leende på läpparna känner jag att mitt sommarlov sakta tar sin början...

Någon gång då och då kommer jag nog lyfta blicken från sommarlockelserna och tipsa om ett och annat spännande och matnyttigt. Men så länge sommaren och böckerna varar kommer närvaron här vara mer sporadiskt.

Glad Sommar!

Linda


Wednesday, June 22, 2011

Glad midsommar!


En glad midsommar inkluderar mat, öl och snaps. Jag överraskades igår av maken som bjöd på ölprovning inför fredagens bravader. Temat? Mindre än 5%. Alltså öl med en betydligt lägre alkoholhalt än den vi brukar dricka. Öl som passar bra till snaps med andra ord. Öl som dessutom är bra anpassade till mat. Och vad blir det då? Jo, jag kommer att ha Spitfire och Trashy Blond i mitt glas till sillen.
Glad midsommar!

/Hanna

Tiblisi 1:5 Tkemali - georgisk ketchup

Är det någon som har funderat på vad man kan göra med de sura gröna små plommonen som man kan se i torgstånden så här års? Nu kan ni sluta att fundera och i stället göra en grymt god, grön och syrlig sås. Vad man använder den till? I Georgien används den till allt från grillat kött till att smaksätta bönor, soppor och grytor. Med andra ord står det oftast en liten skål med grön korianderdoftande Tkmali på bordet redo att förgylla det mesta. Mitt absolut bästa möte med Tkemali var tillsammans med nygrillat lamm.


600 g små urkärnade gröna plommon

½ dl vatten

1 finhackad liten gul lök

½ tsk nymalda korianderfrön

1 tsk nymalda fänkålsfrön

2 vitlöksklyftor, pressade

½ -1 tsk cayennepeppar

salt och peppar efter smak

½ dl finhackad mynta

½ dl finhackad färsk koriander


Häll plommonen, löken och vattnet i en kastrull och låt sjuda på medelhög värme tills de är helt mjuka. När de är tillräckligt mjuka/sönderkokta mixar du röran hyfsat slät. Ställ tillbaka kastrullen på spisen och häll i resterande kryddor men vänta med den färska myntan och koriandern. Salta och peppra efter smak. Låt allt koka ihop i ytterligare 5-10 minuter. Smaka av ytterligare med salt och peppar och rör ned de färska örterna. Häll upp på burkar eller i flaskor och låt svalna. Förvara i kylskåp så håller sig såsen i veckor.

/Linda


Tuesday, June 14, 2011

Nostalgitripp på kontoret


Oftast har jag värdens roligaste jobb. Ibland flyter inte allt lika självklart. Ofta blir jag tvungen att avbryta det jag gör för att Ben & Jerrys glasskiosk i Folkets Park ligger alldeles för nära mitt kontor. Ibland är det andra saker som lockar. Idag vill jag äta lakrits, och inte vilken lakrits som helst. Barndomens favoriter, Salta katter, frestar svårt. Och så är ju asken så fin!

/Hanna

Stuglyx!


Okej! Taket läcker, väggar och golv är utrivna. Hela familjen trängs på en yta om 8 kvadratmeter, men vi deppar inte! Vi äter gåslever (halva priset, kort datum) med kryddig rabarbermarmelad (hemmagjord, recept i tidigare inlägg) och härligt bröd från Patisserie David. Vi unnar oss lyxen att för en kort stund stanna upp från stugrenovering och njuta av livet. God mat är kärlek!

/Hanna

Thursday, June 09, 2011

Rabarbermarmelad till getost


Rabarber växer som ogräs på kolonin. Syltsocker stod i skåpet hemma och fick åka med ut i helgen. Tanken var diffus. Någon sorts rabarbermarmelad skulle det nog kunna bli. Väl ute insåg jag att recept inte stod att få. Att våg inte fanns och att de enda smaksättare som fått övervintra i stugan var kanel, ingefära och muskot. Först valde jag bort den sistnämnda. När marmeladen fått sjuda ihop och smaksatts med de två första var jag inte nöjd. Gott för allt i värden men inte revolutionerande. Jag tycker om revolutioner och plockade muskoten från skåpet. Ah, det kan inte skada. När muskoten landade i grytan steg härliga dofter. Att jag inte tänkt på det innan. Muskot och rabarber. Som att nervöst bjuda två goda vänner på middag bara för att inse att de är som klippta och skurna för varandra. Servera till små, vita, färska getostar och nybakat bröd.


Du behöver:

3 liter (på ett ungefär) rensad och skuren rabarber

1 kg syltsocker

1 tsk malen kanel

1 tsk malen ingefära

1 tsk malen muskot



Gör så här:

- Lägg rabarber och socker i en kastrull.

- Sätt kastrullen på plattan på medelhög temp.

- Rör om då och då så att det inte bränner i bottnen.

- När sockret smält och kokat upp låt det småputtra en stund.

- Tillsätt kryddorna.

- Häll upp på rena torra burkar och sätt locket på.

- Eftersom rabarberbitarna flyter upp i burken kan det vara bra att växla stående på botten och locket ett par gånger medan marmeladen stelnar. Så blir rabarbern jämnt fördelad i burken.


/Hanna

Friday, May 27, 2011

Sommarbål


En bål att bälga i mängder. Friskt syrlig och med en svalkande beska. Min sommarbål är baserad på det gamla ursprungsreceptet från Indien men med några nya inslag.

6 dl grönt te

2 msk citronsaft

1 dl koncentrerad flädersaft

3 dl torrt vitt vin

Limeblad

Is


Gör teet och låt det svalna. Blanda alla ingredienser kylskåpskalla i en skål med rikligt med is. Alla ingredienser utom isen kan blandas långt i förväg. Eftersom receptet inte innehåller någon kolsyrehaltig läsk går inget förlorat på att bålen får stå några timmar. Häll den gärna i termos och ta med till stranden. Njut i stora klunkar under solens strålar.


/Hanna

Bål? Skål!

Ahhhh… vem minns inte ungdomens glada båldagar. Varje fest måste ovillkorligen bjuda på någon sorts bål samt chips och ostbågar. Oftast utgjordes bålen av fruktsoda, sprit av osäkert ursprung och fruktcoctail från burk. Eftersom även spadet från frukten användes blev drycken vedervärdigt söt och alkoholhalten svår att utröna enbart genom att smaka på eländet. Några av mina vänner undvek sorgfälligt fruktbitarna med motivationen att de faktiskt kunde vara nyttiga. Detta pågick till den dag då ryktet spred sig att frukten drog till sig alkohol. Efter det såg jag dem på flera fester med plastmuggar fyllda med coctailfrukt från bålskålen och inget annat. Vara hur det månde med detta men bålen har faktiskt en mycket mer ärofylld historia än så.

Ursprungligen dracks punch, det internationella ordet för bål, i Indien. Ordet punch tror man sig också kunna härleda till siffran fem som på Hindi uttalas ungefär så. Fem är även de ursprungliga ingredienserna i en riktig punch; alkohol, socker, citron, te och vatten. Redan i början av 1600-talet spred sig punchtraditionen i England och därefter vidare till Sverige. Till att börja med använde man vin eller konjak som alkoholhaltigt bidrag till blandningen men redan på 1650-talet blev rom populärt. Drycken serverades redan på den tiden i stora, vida skålar, så kallade punsch bowls. I Sverige valde vi att göra vår punsch-bål på arrak, ett orientaliskt destillat av ris, sockerrör och palmsaft, och drycken blev omåttligt populär. Ursprungligen serverades den hemblandade drycken varm vid finare tillställningar men när man på 1800-talet kunde köpa den färdig på flaska dracks den allt oftare kall. Den Svenska punschen blev etablerad som likördryck och ordet bål (bowl) lämnades kvar för den som ville mixtra ihop fruktdrinkar i stora skålar hemma.

I sommar tänker jag göra mycket av just det, mixtra ihop fruktdrinkar i skålar. En stor fördel är att du och gästerna faktiskt kan sörpla i er en hel del utan att trilla under bordet, under förutsättning att du håller alkoholhalten nere. Recept på ett par sommarfavoriter kommer strax...

/Hanna

Monday, May 23, 2011

Tiblisis 1:4 Georgiskt ostbröd - Khachapuri

Jag tror att de flesta georgier skriver under på att att en riktig georgisk middag måste innehålla någon form av ostbröd - khachapuri. Ofta äts även brödet som fastfood, i handen på väg från ett ställe till ett annat. Det finns mängder av hål i väggen där det bakas khachapuri (dygnet runt). Absolut godast är de så klart nybakade och varma. Osten som används till bröden, Imureli eller Suluguni, har en speciell konsistens som påminner om en något mjukare Haloumi eller Saganaki (den som går att hitta i Sverige) Osten har en lite syrlig smak med inslag av lätt fermenterat hö. För att få rätt konsistens här hemma har jag mixat Provolone med fetaost och Havarti. Det är gott nog när inte Imureli eller Suluguni finns till hands.
Min absoluta favorit bland ostbröden är adjarisk khatchapuri från Batumi vid Svarta havet. Lustigt och passande nog är den adjariska khachapurin formad som en båt. Självklart är den fylld med ost men precis innan servering kläcker man dessutom i ett ägg eller två och plusar på ytterligare med stora klickar smör. Behöver jag berätta att det är fett gott!
Nedan har ni receptet på en av de vanligare khachapuri (den ni ser på bilden högst upp). Receptet räcker till två ostbröd.

3/4 dl mjölk

4 1/2 tsk torrjäst

1/2 tsk honung

50 g rumstempererat smör

1 1/2 tsk salt

1 krm malda korianderfrön

2 dl vetemjöl

100 gram provolone

100 g fetaost

250 gram Havarti

3 ägg

1/2 tsk salt

1/2 dl smält smör

Värm mjölken tills det är fingervarmt (37 grader). Lös upp jästen och häll i honungen. Häll i det rumstempererade smöret, kryddorna och mjölet blanda väl i en matberedare eller för hand. Häll ut degen på ett mjölat bord och knåda till en smidig seg deg. Pensla degen med smör och lägg den sedan i en bunke. Låt degen jäsa under duk på ett varmt och odragigt ställe i ca 1-2 timmar eller tills den har blivit dubbelt så stor. Förbered fyllningen under tiden. Riv Provolonen och Havartin i bunke. Smula ned fetaosten. Vispa äggen fluffigt och häll över osten. Häll i 1/2 tk salt och vispa ingredienserna till en fluffig hyfsat slät ostsmet. Ta fram degen och knåda den och dela den i 4 lika stora delar pensla dem med smör och låt jäsa i ytterligare 45 minuter. Ta sedan fram den och kavla ut varje deg till en ca 1 cm tjock cirkel. Lägg en degcirkel i som botten i en smord pajform. Se till så att kanterna når precis upp över pajformens kant så att inte ostsmeten rinner ut. Häll hälften av ostsmeten i den "degade" pajformen. Lägg över en utkavlad deg ovan på som lock och förslut kanterna noggrant. Upprepa det hela en gång till med de resterande degcirklarna och ostsmeten. Låt sedan Khachapurin stå i 10 minuter pensla dem sedan med smält smör. Ställ in i ugnen på 225 grader i 45 minuter eller tills ostbröden har blivit gyllenbruna. Servera som en rätt på buffébordet eller bara med en tomat och gurksallad till.

/Linda


Thursday, May 19, 2011

Tiblisi 1:3

Till den första officiella middagen på ambassaden bjöd jag och Lia på toast skagen och inkokt lax med pressgurka, nypotatis och hollandaise. - Mmm, precis som på Harpsund fick vi höra. Antar att det är ett gott betyg. Vad vi han mer? Janssons frestelse, Majonnäs, pannacotta med bär, havreflarn och några matiga sallader med goda dressingar till.



Inkokt Lax

1 kg laxfile med skinnet kvar skuren i ca 3 cm tjocka bitar.

1 1/2 l vatten

3 msk vitvinsvinäger

4 tsk salt

1 tsk socker

2 lagerblad

5 st vitpepparkorn (vi tog svartpepparkorn för vi hade ingen vitpeppar)

1 gul lök

1 morot

1 knippe dill

Koka upp alla ingredienserna till lagen i 5 minuter. Sänk värmen så att det slutar koka. Lägg ned filébitarna och låt sjuda försiktigt i ca 6 minuter. Ställ ned kastrullen i iskallt vatten (gärna med is) och kyl av. Servera laxen kall med kokta primörsparris, eller pressgurka, nypotatis och Hollandaise.

/Linda

Tiblisi 1:2

Köksfranska regerar i mitt och Lias kök. Det fungerar hyfsat. Betydligt lättare blev det när vi hittade Svenska institutets kokbok på ryska. Vem om ingen annan än Carl-Jan har lagt sin välsignade hand över kokboken. Det känns skönt att jag inte behöver vara orolig över kvaliteten på recepten. Nu blev det genast mycket lättare att förklara och arbeta tillsammans. Tror nog det här kommer att gå hur bra som helst!


Linda

Tiblisi 1:1

Har precis fått hela inköpslistan översatt till vinrankor. Georgiska är kanske det vackraste skriftspråket i världen!

Så nu bär det av på jakt. Ansjovis verkar vara svårt att hitta likaså vaniljstänger. Tur då att de finns med i bagaget! Dragon var en annan krydda som översättaren skakade på huvudet åt. Konstigt eftersom det till och med går att hitta dragonläsk!? Efter att ha smakat den inhemska dragonen inser jag dock att den skiljer sig ganska kraftigt från den franska dragonen som jag är van vid. Den lokala varianten har betydligt maffigare lakritstoner.

/Linda


Monday, May 09, 2011

Gotländsk whisky


Gotland rimmar på Skottland.
Ja, men är det verkligen skäl nog att göra whisky på ön?
Nä, det skulle jag inte vilja påstå men visst är det kul att det sker. I juni i år beräknar Gotland Whisky AB kunna dra igång pannorna för en första destillering av lokalt odlad gröda. Spriten skall sedan lagras på ekfat minst tre år för att kunna kallas whisky och under den perioden ligger de tryggt förvarade under jord på området vid det gamla sockerbruket i Roma. Pannorna är på plats liksom stor del av övrig utrustning och som besökare guidas man runt i en värld som är lika delar spöklik industrihistoria och nytänkande dito. Företaget och projektet genomsyras av en ekologisk och återbrukande tanke vilket tilltalar mig. Att Gotland är en turistö med god mat- och dryckestradition kommer också att ge extra skjuts till verksamheten. Det ska bli mycket intressant att se vad som händer om några år, när vinnäringen vuxit till sig och den första färdiga whiskyn tappas ur tunnorna. Jag återkommer med säkerhet i ämnet.
/Hanna

Sunday, May 08, 2011

Georgien och Tiblisi

Hej, vänner

Packar det sista för resa med destination Tiblisi för att lära svenska ambassadens kock att göra pressgurka (och annan svensk husmanskost). Vad jag har i väskan? Ättika, Svecia, Herrgård, Grevé och brännvinsost. Vad jag hoppas ha med mig tillbaka, selguni, chatchapuri, spett till Shashlik och mängder av spännande recept. Hoppas dessutom att jag hinner göra några matnyttiga inlägg här under tiden jag är där.

/Linda

Wednesday, May 04, 2011

Svenskt vin




En tanke: det odlas vin i Sverige och det gör mig glad.

I mars blev jag inbjuden till seminariet Vinlandet Sverige i Kristianstad. Bara i Skåne finns ett fyrtio-tal vinbönder som väntar på ögonblicket då det är dags att få ta steget in i vinvärlden på riktigt. På Öland arbetas det för fullt med en försöksvingård med portugisiska experter vid rodret. På Gotland har det odlats vin länge. I Flen görs utmärkt och prisbelönt eis-wein. Jag tror verkligen att vi är på väg mot något stort. Inte Bordeaux och Bourgogne, men något annorlunda, något unikt och intressant. Vin på svenska villkor. Kallklimatsodling på ny nivå. Vad det blir av den här resan är det ingen som vet. Men jag är glad att det finns pionjärer som med hårt arbete och brinnande lust har tagit oss så här långt. Det kryddar mitt liv och kittlar min nyfikenhet. Bra jobbat!

/Hanna