Varje år under min barndom samlades tjocka släkten den andra veckan i september för att plocka lingon och frossa i havskräftor. Vi västkustbor hade alltid uppdraget att köpa, koka och transportera skaldjuren långt in till de djupa lingonmarkerna. Hetsen över vem som har plockat flest litrar lingon slogs med hetsen över vem som kunde hitta flest honkräftor med rom och smör. Stämningen var uppsluppen men med vakande ögon som såg till att alla fick sin beskärda del. Gud nåde den som inte åt klorna och sög ut saften ur kräftorna! De förpassades direkt till släktens bottenlösa förakt. Med mörkrets inbrott förvandlas kräfthattar till babblande nattmössor. I kräftlyktornas sken lyssnade jag storögt på historier om fiskedrag som själv letade upp fiskar och påtvingade tatueringar gjorda av kannibaler.
Minnet är lika klart, starkt och långlivat som doften av krondillen och kräftspadet som i september månad låg tung i stugan.
Signal- och flodkräftor lärde jag mig tycka om långt senare och då serverade varma, kokta i het lag tillsammans med curryfräst potatis och majskolvar.Vill ni veta vilka sötvattenskräftor som är bäst i test? Plocka då upp tidningen city på tisdag i nästa vecka. Där i finns även receptet på värmande het omkokningslag för kalla septemberskivor, currypotatis och så klart hemrörd majjo!
/Linda
No comments:
Post a Comment