Året är 2011. Vinrankan på bilden står i en vingård i Åhus. Kanske är den en av de rankor som för några månader sedan lämnat ifrån sig frukt till det vin som skall bli en vinnare. Kanske har den vilat över vintern väl medveten om att den gjort sitt yttersta. Att den producerat grunden till Sveriges bästa vin 2011.
Förra helgen var det åter dags att prova och bedöma svenska viner. För andra året i rad var jag ombedd att sitta med i juryn och för andra året i rad tackade jag ja. Jag lägger gärna en solig söndag i september på att få prova det trettiotal svenska viner som lämnats in för bedömning. Det är roligt. Och lärorikt. Och så ger det en koncentrerad närbild av vart Sverige är på väg som vinland. Om vi nu är på väg någon stans, vilket jag tror att vi är. Min upplevelse är att årets viner generellt var mer välgjorda än fjolårets. Att de värsta felen var bortsorterade men kanske också att vinerna var lite mer slätstrukna. Förra årets kritik mot en allt för kraftig fatdominans i flera viner hade man tagit åt sig och årets fatlagrade viner var mer välbalanserade och i några fall riktigt trevliga, både på den röda och på den vita sidan. Ett par mousserande viner presenterades men båda med allt för aggressiv syra. Ivriga att hänga på trenden med supertorra zero-dosage viner hade man valt att inte tillsätta något socker i efterhand vilket annars är det normala vid tillverkning av mousserande. Jag har svårt att se det som ett självändamål. Sötning är bra om det gagnar balansen i vinet och på våra breddgrader skulle jag tro att det är ett måste. Kortfattat kan jag också tillägga att roséerna i år var en besvikelse.
Som inledningen antyder kom årets vin(n)are från Åhus. 2010 Mäster John Solaris och 2009 Interkardinal Solaris från Åhus Vingård tog guld- respektive bronsmedalj. Ännu en bronsmedalj delades ut till 2008 Cielo från Brattås Vingård.
Nu är det bara två veckor kvar till Stockholm Beer & Whisky och nästa domaruppdrag. Jag längtar.
/Hanna
No comments:
Post a Comment