Tuesday, April 08, 2008

OM RISKEN MED ATT VÄNJA SIG

Att stiga in i en asiatisk butik är för många svenskar en lång ifrån behaglig upplevelse. Doften som slår emot en är mättad av förrutnelse och jäsning. Samma upplevelse kan intet ont anande barn få när de för första gången stiger in i en ostaffär. Eller den ovane när en burk surströmming öppnas i en sluten lokal. Det luktar kort sagt apa. Besynnerligt nog är vi många som faktiskt tycker att asiatisk mat, lagrade ostar och surströmming smakar fullständigt underbart.
Den som är uppvuxen med surströmming har inga problem med doften. Den som i tidiga år fått smaka lagrade ostar eller asiatisk fisksås tycker att det doftar gott. På empirisk väg har vi nämligen lärt oss att även om doften i sig är frånstötande, för den med sig ljuvliga smaker. Asociationen blir alltså posssitiv. Ingen av oss skulle dock smörja in kroppen i vare sig jäst fisk eller gorgonzola och fortfarande uppskatta doften.
Hjärnans förmåga att översätta obehagliga dofter till possitiva minnen kan ibland ställa till problem. Själv har jag under det senaste året stött på ett par sådana. Det största och mest påfallande drabbade mig så sent som igår. En flaska vitt Alsacevin korkades upp på en provning. Med njutning kostaterade jag att jag vid första andetaget transporterades 30 år tillbaks i tiden och rakt hem till min mormor. Ett av de där tilfällena när min mamma och jag botaniserade på vinden i det gamla huset.
En spökvind av rang. Med åldrade klänningar i rader från takstolarna. Torkade örter och flätade korgar med spännande innehåll. Gamla kistor, speglar och möbler från svunna tider. Ljusstrålar från små vindfönster som letar sig in mellan dammet vi rörde upp för varje ny upptäkt vi gjorde. Och dofterna. Dofterna av multnande äpplen, åldrade tyger och malmedel. Damm och murknande trä. Dofter som alla andra direkt uppfattade som ett korkskadat vin medan jag själv satt där i belåten trans. Inte förrän jag smakade vinet kunde jag låta mig övertygas om att det faktiskt var dåligt, för det var det! Uppgivet hade jag bara att be om ursäkt och konstatera jag liksom vinflaskan faktiskt var mycket korkad.
Nu har jag bara att lära om. I minnet måste dessa dofter få förbli possitiva när det rör sig om ting. Men kanske kan min hjärna lära sig att när det kommer till vin är korkdoften asocierad med dålig smak. Eller pinsamt förfäktande av ett vins förträfflighet inför en helt oförstående församling.

Hanna

No comments: