Personkemi

(Bakad havskräfta, confiterat kaninlår och kaneldimma)

De som lekte med experimentlådan Den lille kemisten som barn har blivit överlyckliga att finna den igen hos Hervé This, Heston Blumenthal och Ferran Adriàs med sina olika makalösa tillsatser. Frantzen/Lindeberg är ett exempel på några som fått kontakt med sina lekfulla, barnsliga sidor. Här leks det dock på fullaste allvar. Ett mer pretentiöst kök och servis är svårt att hitta men alla bjuds in att leka, lära och delta. Pretentioner är inget negativt – inte då de genomförs på ett ödmjukt och inbjudande sätt. Frantzen/Lindeberg lyckas väcka min sentimentala sida och jag minns barndomens försök att framställa speciella tankepiller av sesamfrön och kondensatmjölk och experimentet med bakpulver i en kladdkaka som resulterade i explosiv vulkankaka. På samma sätt experimenteras det här. Min 20-rättersmiddag var en spektakulär (molekylär) upplevelse på fartfyllda raksträckor med risk för farliga dikeskörningar. Tekniska underverk måste alltid åtföljas av hantverksmässig skicklighet vilket det ofta också görs hos Frantzen/Lindeberg men ett alltför långt gånget kalvbräss gör att jag inte kan skriva under på DN:s recension som gav full pott. På väg hem med tåget från Sthlm till Malmö smakar jag ett exempel på mindre lekfull kemifest. Devisen ”I vår bistro hittar du mat som både är smakfull och hälsosam” är inte helt korrekt. Nja, bistron är snarare proppfull av kemiskt framställt umami, härdade fetter och mängder av andra ”E-etthundra/tvåhundranånting” tillsatser. Då Sj:s höghastighetsbistro framstår som potentiellt hälsovådlig kemifest à la Tjernobyl så framstår Frantzen/Lindeberg som värsta alkemisterna som utvinner guld ur de fyra elementen.

Linda