Min helg har gått i ostens tecken. Det är inte så konstigt, hälften av min yrkesverksamma tid ägnar jag åt ost. Jag har nämligen privilegiet att få tjäna mitt dagliga bröd på en av skandinaviens största ostdelikatesser, stationerad på Möllevångstorget i Malmö. Med detta i åtanke kan det verka en smula bisarrt att beställa in honungsripplad gorgonzola efter lördagens middag med vännerna. Icke desto mindre var det precis vad jag gjorde. På min tallrik låg en rejält tilltagen bit gorgonzola dränkt i acasiahonung, tillsammans med ett par meningslösa kex och ett tråkigt päron i skivor. Föga nyskapande och snudd på hädiskt för en inbiten ostoman. Vännernas bitar av kladdkaka med grädde och chokladsås imponerade inte heller stort. Trots detta blev stunden magisk. Inför mina ögon lyfte gorgonzolan försiktigt ena handen och vinkade tafatt till chokladsåsen på grannens tallrik. Chokladsåsen såg först skeptisk ut, men flyttade sig ändå lite närmare. Ett kort ögonblick senare blinkade den inbjudande med ena ögat och gorgonzolan log menande tillbaka. Sedan tittade de bedjande på på mig med uppmaningen att, du måste prova. Jag motstod invitationen i ett par minuter men föll sedan till föga, nyfiken som jag är. En bit av gorgonzolan doppades i choklad och åkte in i munnen. Himmelska fröjder! Den krämiga sältan i osten parad med chokladsåsens sträva sötma. En ljuvlig förening, ett äktenskap instiftat i himmelen. Glöm honung och franska fikonmarmelader, glöm framför allt päron, druvor och salta kex. Den blekfeta, saltstänkta italienaren vill ha sällskap av en mörk skönhet, en exotisk böna med attityd.
Ultimata drycken till?
Solbacka körsbärsvin!
Hanna
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment