Häromdagen var jag och några vänner på restaurang. Jag kan inte låta bli att förundras över att de flesta guldkrogar måste ha så fluffiga, kitschigt överlastade inredningar. Varför? Är det ett krav från guide Michelin att ha så ful konst på väggarna som möjligt och dessutom femton olika dukar på borden – helst dekorerade med franska liljor? Med stjärnstatus kommer även en liten armé av servitörer och servitriser. En lika stor stab som antalet gäster i lokalen övervakade varenda liten rörelse vi gjorde. Poängen är väl i och för sig att man ska känna sig uppassad och inte övervakad? Men vad som skulle hända om jag reste mig upp för att gå på toaletten oroade mig. Skulle de bara hålla upp dörren?
Hela personalstyrkan talade med kraftig fransk brytning. Bruten franska, präglar med andra ord, inte bara det gastronomiska tänkandet på The Fat Duck. -Hmmmm, har Heston Blumentahl planterat en pågående metaberättelse som jag borde vara extra uppmärksam på? En lätt air av pånyttfödd fransk motståndsrörelse men mot vad? Nytänkande eller bakåtsträvande? Vispad äggvita smaksatt med vodka klickades ned i kolsyreiskokande gryta (favorit i repris från 2001). Upp kom en marängliknande iskall smakrensare som pudrades lätt av grönt te. Med uppmaningen att snabbt stoppa den i munnen lydde jag order. Under loppet av en sekund frös, inte jag, men min tunga till is. I samma stund hörde jag ett sprayliknande ljud och min näsa och gom fylldes av limefriska dofter. Överraskningseffekten var omedelbar. För min del var det här det bästa ögonblicket under hela middagen, lätt salongsberusad av Taittinger comtes de champagne rose 1996. Mina smaklökar hoppade upp och ned av överraskad nyfiken lycka och förväntan. Lycka över att en hel måltid låg framför mig.
Alla ni som inte har gillat blomkål tidigare måste testa att baka den i ugnen.
Bagels är en kompakt judisk brödhistoria med anor från 1600-talet. Tack vare kokning blir bröden saftiga, kompaktheten till trots. Bagels har gått från att vara medeltida festmat till att bli amerikansk snabbmat. Food from the past har blivit fastfood. Brödet ger, med hjälp av otaliga matiga fyllningar, en härlig och god mättnadskänsla. Dessutom är bageln lika greppvänlig som en hamburgare och kan ätas på språng. Gott som en matigare lunchmacka eller i miniformat på buffébordet som snacks eller drinktilltugg.
Lussekatter så som de smakar idag är en ny företeelse men sättet att forma dem har betydligt äldre anor. Saffran hör numera julen till och vill man ha ett nytillskott av krispiga safffransmunsbitar så dröm er bort. Dessa härligheter går utmärkt att ha liggande i frysen och plocka fram efterhand. Varken smak eller krispighet försvinner.
