Julen under ständig utveckling

God jul.
Det här inlägget kanske ses som en hård klapp. Men den går att byta redan innan julafton. Allt som krävs är lite fantasi och nyfikenhet.

För varje år som går så blir julborden allt mer likriktade och de regionala skillnader som en gång fanns är sedan länge utraderade. Eller är de någon idag som har julgäddan på ”lit de parade” mitt på julbordet istället för julskinkan?

Janssons frestelse, ägg- och laxrätter är inga traditionstunga julspecialiteter från vårt gamla bondesamhälle. Det är bidrag som bla. skapades av kockar som Tore Wretman och Werner Vögelis i strävan att förnya smörgåsborden strax efter 2:a världskriget. Det blev ett slags smörgåsbord Royale och julborden blev, tack vare kockarna och en skicklig marknadsföring, en kulinarisk succé och som gav klirr i kassorna på restaurangerna.

Tv är en bidragande orsak till att julbordet inte längre är speciellt regionalt eller lokalt förankrat. Ria Wägners stora genomslagskraft i våra svartvita apparater var bara början. Därefter har matlagningsprogrammen och mattipsen i alla typer av media haft en enorm effekt hos hela svenska folket. T.ex det året Mat-Tina gjorde lime- och vodkainlagd sill tror jag att rätten gick att finna på minst 18 miljoner julbord i vårt glöggdoftande land.

Julen är en av de få högtiderna där vi lagar mycket av maten själva. Det vill säga, Janssons, någon kålrätt, den grilljerade skinkan, hemgjorda sillinläggningar samt köttbullar. Det är den enda tiden på året som färdigrätterna blir liggandes kvar i frysdiskarna och inte toppar försäljningslistorna.

Jag kan skriva under på att julen inte är vad den en gång var men har den någonsin varit ett fastspikat koncept? Jag tror inte det, så ta fasta på det du tycker bäst om och skapa dina egna traditioner och julbord. det gör jag!

Njut av en riktigt gooood jul.

/Linda

Julstök

Varför inte ta tillfället i akt att, med lite möda och pyttlite besvär, vara lite banbrytande. Att vara kreativ och inspireras till lite förnyelse i likhet med Wretman och Vögeli är ju helt på sin plats. När ni ändå har hela tjocka släkten samlad kan ni ju faktiskt roa er med att laga maten tillsammans. Krydda lite annorlunda. Byt ut sirapen i kolan mot dadelsirap, spetsa mandelmassan med rosenvaten, gör dadlarna till små läckra paket fyllda med allt från salta spanska mandlar till grönmögelost. Eller häll saffran i drömmarna och ert gomsegel befinner sig raskt i främre orienten. Vem vet kanske är det nya nationella smakangelägenheter som skapas?
/Linda

Extra kryddiga pepparkakor

Kryddor som kanel, ingefära och kryddnejlika ansågs förr ha medicinska egenskaper. Pepparkakan eller medicinplättar ( som de en gång hette ) och glögg var förr universalmedel och ansågs bota allt från baksmällor till tröga magar. Med andra ord, något för den hialösa julbordsidkaren. Kryddor var ju en lyxvara och pepparkakor är ju en kryddig historia som därmed serverades som ”skrytmat”. Ju kryddstarkare pepparkakor desto mer pengar visade man att man hade. Skrytpepparkakorna nedan stoltserar med en härligt mustig och kryddig smak snarare än din omåttligt stora pengahög. Men jag lovar er att ni kommer att bli en fantstiskt smakupplevelse rikare.

150 g smör

2 ½ dl socker

½ dl sirap

1 msk torkad och malen ingefära

2 msk kanel

1 msk finstötta krydnejlikor

1 msk bikarbonat

1 dl vatten

7 ½ dl vetemjöl

Rör ihop fett, socker och sirap tillsammans med kryddorna. Tillsätt bikarbonat och vatten och blanda ner vetemjölet. Arbeta ihop allt till en smidig deg. Rulla in degen i plastfilm eller lägg den väl tillförsluten i en plastpåse. Låt degen vila över natten. Kavla ut degen tunt och stansa ut pepparkakorna. Grädda pepparkakorna mitt i ugnen på 225 grader i c:a 5 min. Orkar man inte att baka alla 150 pepparkakorna på en gång så går det utmärkt att låta halva degen ligga kvar i kylen för att eventuellt bakas av efterhand. Den här degen håller sig bra i kylen i flera veckor. /Linda