Monday, September 28, 2009

gris + ingefära = sant

Alla vet vi att gris och ingefära tar fram de bästa sidorna hos varandra. De hjälper varandra i både nöd och lust. Detta är en universell lag. Ända sedan Konfucius tid har ingefära varit känd för att lindra och bota de flesta svinaktiga tillstånd. Tycker du att gravitationen gör dig åksjuk då och då - ingefära! Rosslar det i bröstet och river i halsen - ingefära!Om ni är riktigt risiga testa då den här kinesiska varianten på ingefärste. Med extra innehåll av rörsocker och honung så får ni även lite uppiggande, snabb energi.

/Linda

Sunday, September 20, 2009

Pebre

I Chile är maten oftast inte speciellt starkt kryddad. Men det står nästan alltid en skål med pebre på bordet. Pebre är en högexplosiv smakbomb, en salsa med sötsyrligt heta smaker som kan hotta upp det mesta. Den våta kryddblandningen passar att servera till i stort sett allt. Testa till allt från stekt ägg till en sked i soppan. I Chile börjar i stort sett varje måltid med bröd och pebre.

Pebre:

1 stor finhackad gul lök

3 msk aji chileno (en superstark lite vinägrig chilisås som finns att köpa i välsorterade mellanöstern-butiker. I Malmö går den att hitta hos Palmyra och i Göteborg finns den bl.a. i Saluhallen)

1 pressad stor vitlöksklyfta

½ kruka finhackad koriander

½ kruka finhackad persilja

½ tsk salt

½ tsk peppar

1 msk vitvinsvinäger

1-2 msk hett vatten

Blanda alla ingredienserna. Koka upp vatten och häll 1-2 msk över blandningen. Låt stå i kyl över natten. Håller månader i kylen.

/Linda

Pisco sour

Pisco är ett druvdestillat som med sina petroliumtoner påminner om italiensk Grappa. En av mina absoluta drinkfavoriter är Pisco sour. En sötsyrlig, vuxendricka med beska undertoner.

Pisco sour (ca 4 drinkar)

3 dl Pisco

1 dl sockerlag (3dl socker + 1 dl vatten som fått sjuda ihop på medelhög värme i ca 15min)

1 dl pressad saft från citroner

5-10 isbitar

2 vispade äggvitor

2-3 stänk Angostura bitter per drink

Blanda alla ingredienser, förutom äggvitan och angosturan, i en shaker eller annan lämplig behållare med lock. Skaka blandningen ordentligt och häll i 5-10 isbitar. Låt stå i kyl så att drinkblandningen blir kall. Vispa äggvitorna hårt och häll dem i shakern. Skaka om och häll upp i lite smala högre glas. Toppa med några stänk Angostura bitter.

/Linda

Empanadas

Empanadas är Chiles nationalrätt nummer ett! Klassikerna är med köttfärs eller ost fyllning. Pirogerna är fantastiskt goda som tillbehör till en soppa, sallad eller bara som ett snabbt tilltugg på stående fot. Doppa gärna i pebre.

Ca 25-35 st

Fyllning:

600g köttfärs

3 finhackade lökar

2 msk olja

1 –2 tsk paprikapulver

1 tsk spiskummin

ca 2-3 russin per pirog

1-2 svarta urkärnade oliver per pirog

3 st hårdkokta och tunt skivade ägg. Ca 1 äggskiva per pirog

Fräs alla ingredienserna förutom äggen, russinen och oliverna. Ställ undan och låt svalna

Deg:

1 kg mjöl

250 g ister eller smör

2 tsk bakpulver

2 tsk salt

2 ägg

4 msk vitt vin

2 -2 ½ dl mjölk

1 ägg till pensling

Blanda alla torra ingredienser. Arbeta in ister/smör till en deg. Vispa ägg, vin och mjölk och häll i degen. Arbeta till en smidig deg. Knåda tills degen varken fastnar på händer eller i degbunken. Knåda degen i ca 5 min om du använder dig av en hushållsassistent.

Kavla ut degen tills den är ca ½ cm tjock. Stansa ut lagom stora cirklar med hjälp av ett tefat (ca 12 cm i diameter). Lägg 2-3 msk fyllning på vardera cirkel och toppa med en äggskiva, russin och oliver. Ta lite av köttsaften och smeta längs kanterna på degcirkeln. Vik sedan halva cirkeln över fyllningen och tryck till noga längs med kanterna så att du får en halvmåneformad pirog. Vik sedan kanterna likt ett vågmönster- allt för att inte fyllningen ska rinna ut. Är detta för svårt, så kan du trycka ihop skarven runt om med en gaffel. Lägg emapnadan på en bakplåt med bakplåtspapper och pensla dem med ägget. Grädda mitt i ugn på 200 grader 25-30 min.

/Linda

Friday, September 18, 2009

Chiles nationaldag

Den 18 september 1810 sparkades spanjorerna ut ur Chile och landet blev självständigt. Idag är det med andra ord Chiles nationaldag och därmed fest. I min familj firar vi det med att skåla i Pisco sour och äta Casuela, Pastel del choclo och empanadas. Åtskilliga timmar går åt till att sitta kring bordet och njuta av chilensk husmanskost. För dem som sen orkar resa sig upp blir det cueca!

Nedan har ni receptet på casuela. Vill ni veta mer så lyssna på Mix megapol på måndag vid kl. 07:30 då får ni fler recept och jag berättar mer om Chiles matkultur.

/Linda


Casuela

Casuela passar perfekt nu på Chiles nationaldag men kan med fördel lagas året runt. Rätten värmer skönt nu när det är lite höstruggigt ute. Casuela betyder gryta och vill ni variera er lite så kan köttet bytas ut mot en hel styckad kyckling.

4-6 personer

1 kg högrev

3 msk neutral olja

1 gul lök

1-2 vitlöksklyftor

1 grön paprika

1 morötter

1 tsk spiskummin

1 tsk oregano

1 tsk paprika

2 l vatten

2 -3 majskolvar

6 potatisar

250 g pumpa

4-6 ägg

Salt och peppar efter smak

Dela köttet i 3-4 cm tjocka grytbitar och salta och peppra. Fräs köttet tillsammans med olja och lök på hög till medelhög värme i en gryta.

Lägg i hela vitlöksklyftor, grovt tärnade morötter, en hel paprika skuren i två delar och tillsätt kryddorna.

Häll i vattnet i grytan.

Dela varje majskolv i fyra delar och lägg i grytan.

Koka på låg värme i ca 40min.

Skala och dela potatisarna i halvor och pumpan i mindre bitar och lägg i grytan. Koka allt tills potatisen är klar.

Vid servering ställer du fram sopptallrikar och i varje tallrik knäcker du i ett ägg. Häll den heta buljongen, utan kött och grönsaker, över det knäckta ägget och servera buljongen som förrätt. Toppa med chili- och korianderstinn pebre. Ät sedan köttet, potatisen och grönsakerna med en tomat-och löksallad. Toppa med mer pebre och hemmagjord majonnäs.

/Linda

Wednesday, September 16, 2009

Vacherin mont d`or - hösten är här!

Varje år när Vacherin mont d´or dyker upp berättar den att hösten är här. Förra veckan kom hösten till Möllevångstorget i Malmö. En lätt rödkittad ost med syrlig gräddighet och smak av granbark, kåda och fuktig jordkällare. Gott, gott, gott. /Linda

Sunday, September 13, 2009

Citronkokta glasäpplen med finhackad citronmeliss

Äppelkriget fortsätter mina vänner! Och tack vare säsongens fruktdrivor är snart mina julklappar och gåbortpresenter, för ett bra tag framöver, färdiga. Hur går det för dig Hanna?

Äppelmos på citronkokta glasäpplen med hackad citronmeliss

Mjukt, känsligt och lättstött gör glasäpplet till mosäpplet nummer ett. Dess subtila sötsyrliga smak och citrusdoft vill inget hellre än att få lite extra skjuts. Med hjälp av ingefäran, citronsaften och citronmelissen förhöjs och fördröjs höstsoliga dagar i minnet.

1-1 ½ kg glasäpplen (ca 15st transparant blancheäpplen)

½ dl pressad citronsaft

1st 3cm lång och 2cm bred skalad och halverad ingefärsbit

3 dl socker

1 ½ msk finhackad citronmeliss

Kärna ur, skala och dela äpplena. Lägg dem i en kastrull. Häll över citronsaften och lägg i ingefärsbitarna. Häll i sockret. Låt koka på låg till medelhögvärme i ca 30-40min. Ta en trägaffel och mosa äpplena grovt. Tycker du att moset har en bra konsistens är det färdigt, annars låter du det koka tills du uppnått önskvärd konsistens. Själv tycker jag om lite tuggmotstånd och vill gärna upptäcka små mumsiga äppelbitar här och där. Om du vill så kan du blanda ned 1 krm natrium bensoat i lite mos vid sidan av. Rör sedan ned blandningen i resten av moset. I ett svalt skafferi håller sig nu moset ända tills nästa skörd.

P.S.

I skrivandets stund kommer jag på att citrongräs nog hade gjort susen om det hade fått koka med de sista 20 min. Hmmmm, nästa sats… Om någon hinner före så snälla, berätta!

/Linda

Thursday, September 10, 2009

Tarte tatin


Vi åt middag med goda vänner igår kväll och jag erbjöd mig att gör en efterrätt.

 - Jaaa, äppelpaj, säger sällskapet. 

Nej, för helvete, jag vill inte! tänkte jag. Pajer är faktiskt inte någon favorit överhuvudtaget. Och så här års grymt uttjatade.

Men så kom jag på det. Jag har länge velat göra tarte tatin på äpple. Det ser så fruktansvärt gott ut. Och jag vet ju i teorin hur det går till. Enklaste möjliga varianten görs med färdig smördeg. Jag piffade till den med gröna russin och farinsocker. Hade dessutom tänkt mig hackade hasselnötter och konjak men det glömdes bort i stridens hetta.

 

c:a 75 g smör och

1 dl farinsocker smältes i stekpanna

 1/2 dl russin ströddes i sockermassan

3 syrliga äpplen urkärnade och tunt skivade laddes i pannan

 ett lager smördeg täckte äpplena

 pannan i ugnen på 200° i 20 min.

 

Vänd upp tarten på tallrik och servera med vaniljglass. Den kola-karamelliga såsen som har gosat ihop sig med äpplena gör sig hur bra som helst med en mörk, åldrad rom till.

Tuesday, September 08, 2009

Äppelkriget!

Hjälp, vad ska jag göra av alla äpplen? Vid en snabb överslagsräkning konstaterade jag minst 400 i endast ett av mina fyra träd. Lägg till det alla äpplen jag redan skopat upp från marken och slängt på komposten. Varje kastat äpple är ett dåligt samvete. Jag har äppelmos kvar i frysen från förra året. Jag vet att jag inte kommer att plocka ner äpplena och köra till musteriet. Vi har ätit äppelpaj så vi tröttnat på det. Kan inte någon förbarma sig. Gud, stig ned från din himmel och rädda mina oskyldiga äpplen från förruttnelsedöden. Jag är en dålig hushållerska. Luther, jag önskar att dina föräldrar haft annat för sig den kväll du avlades.

/Hanna

Monday, September 07, 2009

Getmjölk


Jag har äntligen hittat getmjölk. I Sverige, fast den är såklart tysk. I resten av Europa har man sedan länge kunnat köpa getmjölk och getkött i vanliga butiker men försök med det så här på hemmaplan. Vi biter oss envist fast i föreställningen att geten är ett illasinnat djur som luktar, och därför också måste smaka, illa. Som allting annat har det en bakgrund.

Det här är säkert en kvarleva från den tid då geten kallades fattigmansko. I takt med att landsbygdsbefolkningen fick det bättre rationaliserades getterna bort. Så fort man hade råd bytte man upp sig mot en ko. Som att byta till en större bil av nyare årsmodell. För att imponera på grannarna. Getkött och –mjölk smakade helt enkelt fattigdom.

Som ett resultat av detta kan man sedan mitten av förra seklet knappt få tag på getprodukter i Sverige. Med undantag för de svenska getostarna som nu har börjat sitt återtåg in på den kulinariska banan.

Varför har jag då envist letat getmjölk de senaste åren? Ren och skär matsnobbism är det inte. Saken är nämligen den att min make, som så många andra, är komjölksintolerant. Aha, laktosproblemet, tänker många. Nä, det största problemet är faktiskt komjölksproteinet. Och då hjälper det inte hur laktosfri mjölken eller osten är, magen gör ändå ont. De flesta ersättningsprodukterna på marknaden görs av soja, problemet är bara att sojaprotein är mycket likt komjölksprotein och skapar samma problem för magen. Havremjölk med tydlig cerialiesmak har alltså varit vår enda möjlighet. Tråkig och svåranvänd (den skär sig och blir vattning om man kokar den) men det enda till buds stående.

Getmjölken kom alltså som en skänk från ovan. Med de första litrarna har vi gjort stuvade makaroner, paj och potatismos samt chokladmjölk. I förlängningen innebär getmjölken också att vi kan plocka fram glassmaskinen igen samt att vi kan äta grötfrukost eller müsli med mjölk. Ett glas mjölk till nybakade kanelbullar går också att ordna. Det kanske inte låter så imponerande men det förenklar livet en hel del.

/Hanna

 

P. S. Getmjölken beställer jag hos Morot och Annat vid Drottningtorget i Malmö, men kan också köpas på nätet hos Ekolagret. Båda två har samma tyska leverantör och hos båda gäller att man måste köpa 12 liter.