Mustig Malmöfestival

Igår tog jag en sväng på Malmöfestivalen för att få mig något gott att äta. Vilken besvikelse det var. Det såg om möjligt ännu tristare ut än tidigare år. Idag gjorde jag samma sak men tog mig ned till Stortorget och Öresund Cooking. Plötsligt såg jag livet från en ljusare sida. Här var den ju, den kreativa, inspirerade och inspirerande mat man önskar sig av en festival. I lagom stora smakportioner så att att både magen och plånboken orkade med att prova lite av varje. Kända restauranger tolkar olika delar av Öresundsregionen.

Cofocos tolkning av Christiania rönte stor uppskattning i bekantskapskretsen. En mustig svampfalaffel med tryffelmajonäs. Kopplingen till Christiania är ju solklar; svamp man blir glad av.

Lika mustig var Randoms tolkning av Möllevången. En tjock gryta på oxkind med klar nick mot nordafrika. Välkryddat med fin kosistenskontrast mellan den krämiga grytan och de hackade nötterna. Flaggan i topp för den friska koriandern.

Bastard presenterade en fläskig variant av Nyhavn med oäkta danskt smörebröd. Den knapriga svålen och det möra köttet kunde inte ha blivit bättre behandlat. 

Vinnare i min värld var i alla fall The Lodge som presenterade sin mycket konstnärliga syn på Louisiana. En bit taleggio som serverades med sjögrässallad, syltad ingefära och lemoncurd. Det låter bisarrt, var färgstarkt vackert och smakade som en salt långkyss med söt-syrlig efterton. Jag vill se mer av köket på The Lodge.

/Hanna

FESTIVALMATLAGNING!

Hur smakar malmöfestivalen? För den som är nyfiken och vill vara med och smaka var på plats

kl. 12:30

Själv kommer jag även smaka på Öresundsbron, västra hamnen, Nyhamn och Christiania!

Kika in här den 20 augusti då finns recepten på allt jag har lagat utlagt här på bloggen.

Vi ses där eller här!

/Linda

Festivalonsdagen

…gav vi oss på två av Malmös tungviktare i vegobranchen. Astrid och Aporna samt Vegegården/Djurens rätt. (Det är svårt att inte skämta om avsaknaden av animaliskt protein i djurens rätt men jag har lovat min make att låta bli, så nu gör jag det.) Astrid lockade med grillad Sizzle Dog i bröd med rödlöksconfit. Lite för tam i smaken för mig men vegovännen påpekade att det faktiskt var en av de bättre korvarna hon ätit. Saffransmarinerad Chi-Chi och quinoasallad med vitlökssås var dock mums! Kycklingersättaren hade fin-fin saffranssmak och ett bra tuggmotstånd. Quinoasalladen var en fröjd för så väl öga som gom, saftig med rejäla bitar av äpple, solrosfrö och morot.
Djurens rätt med mat från Vegegården gjorde bra ifrån sig (som de brukar). En klassisk kokosmjölksgryta med sojakyckling, minimajs och gröna bönor samt ett grillspett med jordnötssås och ris. Kombitallriken med båda är att rekommendera. Grytan skiljer sig inte nämnvärt från sina ickevegetariska gelikar och bitarna på spettet var smakrika och hade krispig fin yta och bra konsistens. I såna här sammanhang är det svårt att argumentera för köttets fördelar. Jordnötssåsen smakade även den utmärkt men var möjligen en aning för geléig i konsistensen.
Vi avslutade med en timjanspirog från Syrisk-Svenska föreningen, som bortsett från wraps med räkor serverade enbart vegetariskt. Inte alls dum även om den var något fet, men vi konstaterade snabbt att det knappast lär bli någon av festivalens storsäljare.
I övrigt vill jag varmt rekommendera biffarna från Ekkogourmet. Hinns det inte med på festivalen så finns de på ICA. Riktigt goda vegetariska biffar på bönor, linser och grönsaker. Inga ersättningsprodukter som ska lika något det inte är utan helt enkelt god mat.
/Hanna

Festivaltisdagen

…tänkte vi gemensamt avprova eko-/vegomaten på Södertull. Årets mest omtalade del av festivalen. Mest spända var vi på någon av sopporna från Øby lille madhus, höjda till skyarna av vänner och kritiker. De var slut! Nåväl, vegopeppersteak från Govindas kanske skulle kunna smaka. Den var också slut. Dumplings då? Kunde vi inte hitta några.
Det slutade med en delad hitte-på-kyckling-sandwich på Govindas följt av några bakverk från Chez Madame. Sandvikaren visade sig i verkligheten vara en wrap innehållande kycklingsubstitut och ohämmade mängder paprika stekt i hing samt ost. Hing är en krydda som man skall handskas varsamt med. Det svenska namnet dyvelsträck (djävulsavföring) är talande. Här har man dock gått lite väl försiktigt tillväga. Smaken är ren och bra men snäll och tillbakadragen.
Chez Madame bjöd på ljuvliga små Petit Four bakelser med len och kraftfull chokladkräm toppad med färsk frukt. Precis i rätt storlek för att kunna stoppa in hela härligheten i munnen på en gång. Vegankanelbullarna var precis som de såg ut en aning torra men med god och riklig fyllning. Besvikelsen var de långsmala skurna kakorna med choklad/ingefära respektive Ingrid Bergman-ros. Torra utan tillhörande seghet och allt för tama i smaken. I stort dock en god och om inte annat själsligt tillfredställande lunch.
/Hanna

Jag är PK på årets festival!

Årets festivalspaning började med en förfrågan från en god vän som är vegetarian.
-Kan inte du och jag gå ner och äta lunch på festivalen i veckan?
Visst kunde vi det. Två gånger faktiskt, hittills. Det visade sig bli temat för festivalen, eller ja, i alla fall mitt tema. Vegetariskt, ekologiskt och fair-trade. Och det finns förvånansvärt mycket att välja mellan. Trots att doften av stekt, grillat, wokat och friterat djur ligger tät över Gustav Adolfs torg är det heller inte längre långt mellan de vegetariska alternativen. Kanske har det blivit inne att vara PK, kanske är det inte längre så tråkigt att vara vegetarian. Vad vet jag? Jag bara betraktar.
/Hanna