Kräfttest i Malmö

Varje år under min barndom samlades tjocka släkten den andra veckan i september för att plocka lingon och frossa i havskräftor. Vi västkustbor hade alltid uppdraget att köpa, koka och transportera skaldjuren långt in till de djupa lingonmarkerna. Hetsen över vem som har plockat flest litrar lingon slogs med hetsen över vem som kunde hitta flest honkräftor med rom och smör. Stämningen var uppsluppen men med vakande ögon som såg till att alla fick sin beskärda del. Gud nåde den som inte åt klorna och sög ut saften ur kräftorna! De förpassades direkt till släktens bottenlösa förakt. Med mörkrets inbrott förvandlas kräfthattar till babblande nattmössor. I kräftlyktornas sken lyssnade jag storögt på historier om fiskedrag som själv letade upp fiskar och påtvingade tatueringar gjorda av kannibaler.

Minnet är lika klart, starkt och långlivat som doften av krondillen och kräftspadet som i september månad låg tung i stugan.

Signal- och flodkräftor lärde jag mig tycka om långt senare och då serverade varma, kokta i het lag tillsammans med curryfräst potatis och majskolvar.Vill ni veta vilka sötvattenskräftor som är bäst i test? Plocka då upp tidningen city på tisdag i nästa vecka. Där i finns även receptet på värmande het omkokningslag för kalla septemberskivor, currypotatis och så klart hemrörd majjo!

/Linda

Kloster E + Heta kräftor = sant

Oj, ibland blir det så bra. Man blir så glad. Alla bitar faller på plats och smakerna gosar ihop sig i munnen på ett alldeles speciellt sätt. De liksom hånglar intimt men varsamt med varandra. Kloster Eberbach (kabinett) och Lindas härliga heta kräftor var precis en sådan upplevelse. Den rekommenderas varm till helgen om ni inte har något bättre för er (vad som nu skulle kunna slå detta).

Hur har sommaren varit?

Jo tack, FANTASTISK! För första gången på väldigt länge har jag haft en lång sammanhängande semester. Detta har medfört att jag har kuskat runt både hit och dit. Jag har lagat midsommarmat med de första sommarkantarellerna, grillat det mesta som kommit i min väg samt avnjutit både traditionella och nyskapande kräftskivor. Jag har också fått frågan, -Vad vill ni äta, danskt eller cajun? -Hehehe, kan man få dansk cajun? Så föddes barbecuegrillad fläskestej á la cajun. Köttsaften droppade självklart mellan grillgallren ned i en liten kantin med morötter, kryddstark korv, fänkål, chili och lite vatten. Flodkräftorna fick sig sedan ett bad i den rökiga mustiga buljongen som mina smaklökar sent kommer att glömma.

Snart kommer ett liknande recept på varma, heta buljongkokta kräftor (kolla in bloggen på fredag). Problemet med kräftskivor, enligt mig, är att det blir för lite äta och för mycket dricka!

Allt för ofta förvandlas kräfthatten till en för tidig nattmössa och dagen efter vaknar du med sju sorters dunkande huvudvärk. Det motverkas enklast med maffiga tillbehör som hemkörd majonnäs, eller feta förrätter alternativt mättande vickning. Min vän, med rötter i New Orleans ställde helt sonika fram sötheta revben bredvid cajunkräftorna. Revben och fleskestej vid sidan av varma kräftor kanske blir för magstark för svenska kräftpuritaner? Ja, även jag blir tok-konservativ när de kommer till de svenska färska havs- eller flodkräftorna. Inte ens den mildaste chilin får komma i närheten. Det är bara stora dillkronor, porter, salt och lite honung som gäller. Men trots allt rekommenderar jag att du serverar en gräddig kantarellsoppa till förrätt eller en anjovisstinn Jansons frestelse strax efter du har sugit musten ur den sista kräftklon. Allt för att inte förvandlas till pumpa innan tolvslaget!

Nedan har ni ett härligt höstnummer som gör det lättare att ta avsked av årets fantastiska sommarupplaga. För er som vägrar ge upp sommaren redan - servera soppan som förrätt till kräftskivan.

Kantarell- och jordärtskockssoppa 4 – 6 personer 45 min

6 st jordärtskockor ca 400g

4-5 finhackade schalottenlökar ca 1 ½ dl

25 g smör

1 liten pressad vitlöksklyfta

3 dl vatten

1 dl vin

2 + 1 dl grädde

1 dl mjölk

1 äggula

300 g kantareller

150 g strimlat bacon

10 cm lång bit av purjolök, ca 2 dl

25 g smör

ca 4 tsk tryffelolja (kan uteslutas om så vill)

salt och peppar efter smak

Skölj, skala och tärna jordärtskockorna. Lägg tärningarna i citronvatten så att de inte blir missfärgade och ställ åt sidan. Finhacka schalottenlökarna. Smält smöret i en kastrull. Häll i schalottenlöken och pressa i vitlöken när smöret slutat att fräsa. Häll av vattnet från jordärtskockorna och häll dem i kastrullen. Häll över vattnet, salta och peppra efter smak och låt koka i 25-30 minuter eller tills de har blivit mjuka. Förbered under tiden kantarellerna. Borsta och rensa dem och skär bort smutsiga ändar. Dela kantarellerna så att de blir i ungefär samma storlek. Strimla bacon och slanta/strimla purjolöken. Fräs kantarellerna i en stekpanna på hög värme. Låt de svettas i 3-4 minuter. Klicka därefter i smöret och låt det smälta. Lägg i bacon. När Baconstrimlorna har fått färg häller du i purjolöken. Salta och peppra efter smak. Ställ åt sidan.

Häll i vinet, 2 dl av grädden och mjölken i jordärtskockssoppan och låt allt sammans sjuda ihop 2-3 minuter. Mixa sedan soppan slät. Blanda äggulan med den resterande grädden och häll sedan i soppan. Smaka eventuellt av med mer salt och peppar. Ta fram fyra djupa tallrikar fördela kantarellfräset i tallrikarna. Häll jordärtsskockssoppan runt om. Rippla lite tryffelolja över soppan. Servera med tunnbrödsstängerna till.

Tunnbrödsstänger 10-15 st

2 tunnbröd

50 g finriven västerbottenost

1 ägg

Sätt ugnen på 250 grader. Skär tunnbrödet på längden ca 1 cm breda/tjocka och lägg dem på en bakplåt med bakplåtspapper. Riv ca 50 g västerbottenost. Vispa ägget så att äggula och vita blandas. Pensla tunnbrödsstängerna med ägget och strö över osten.

Sätt in dem i ugnen i ca 3-5 minuter eller tills osten är smällt och fått en lätt gyllenbrun färg.

Men efterrätten? den får jag ju inte glömma! Kolla här, här och här.

/Linda

Vilka drycker kräva kräftorna egentligen?

Jag har nått den ålder då graviditeter och småbarn duggar tätt i bekantskapskretsen. Inför årets kräftsäsong fann jag mig därför nödsakad att fundera över vad man kan bjuda dem som inte konsumerar alkohol. Hur visset det än kan kännas tågade jag i fredags iväg till ett välutrustat bolag nära mig för att botanisera i den alkoholfria sektionen. Sammantaget provades sedan inte mindre än åtta olika drycker mot skaldjuren, två mousserande, två vita, och ett rosévin samt en cider och två öl.

Mousserande:
Schloss Boosenburg (nr 1966) 44:- (15:- för halvflaskan)
Utseende: Ljusgul färg, lätt mousserande.
Doft/smak: Doft av härskna valnötter och äpple. Söt ofräsch smak med metallisk efterklang.
Bedömning: Kan flaskan ha varit dålig eller smakar eländet verkligen så här? Rekommenderas varken till kräftor eller något annat heller för den delen.

Billabong Sparkling Brut (nr 1945) 42:-
Utseende: Ljusgul färg, lätt mousserande.
Doft/smak: Lätt brödig doft med inslag av hasselnöt grönt äpple och hallon. Söt men med frisk matchande syra. Smakar faktiskt vin!
Bedömning: Ett bra alternativ för den som inte dricker alkohol. Trevlig mingeldryck med viss champagnelikhet. Harmoniserade fint med kräftorna.

Vita:
Sutter Home Fre Premium White (nr 1941) 40:-
Utseende: Mycket blekt ljusgul.
Doft/smak: Väldigt liten doft av äppeljuice. Smaken söt och intetsägande, helt utan vinkarraktär.
Bedömning: Helt meningslös dryck. Köp en bra äppelmust istället.

Sutter Home Fre Chardonnay (nr 1969) 42:-
Utseende: Mycket blekt ljusgul.
Doft/smak: Väldigt liten doft av fruktjuice med viss druvkarraktär. Smaken söt och intetsägande som allt för utspädd saft.
Bedömning: Som ovanstående helt meningslös dryck. Smakade dessutom unket ihop med kräftorna.

Rosé:
Lancers Free Rosé (nr 95048) 39:-
Utseende: Klassiskt rosérosa.
Doft/smak: Lätt örtig doft med ton av geléhallon. Tydlig rosévinskarraktär, något söt men med viss syra.
Bedömning: Bra som roséalternativ men inte till kräftorna. Vinet blev metalliskt och konstgjort i smaken.

Cider:
Stowford Press (nr 1989) 9:90
Utseende: Gyllengul.
Doft/smak: Relativt stor doft av äppelvind. Klassisk brittisk ciderkarraktär. Något söt men frisk.
Bedömning: Mycket bra alternativ till alkoholhaltiga motsvarigheter. Fungerade fint till kräftorna och resten av buffén.

Öl:
Weihenstephaner Hefeweissbier Alkoholfrei (nr 1922) 12:40
Utseende: Grumligt mellangul.
Doft/smak: Tydlig veteölskarraktär med inslag av skumbanan och kryddor. Smaken dock rent av parfymerad och något unken.
Bedömning: I längden allt för parfymigt i doften och tillsammans med kräftorna smakade det som att tugga rökelsepinne.

Jever Fun (nr 1978) 9:20
Utseende: Mycket ljust gul.
Doft/smak: Tydlig pilsnerarom med bra humlebeska i bakgrunden.
Bedömning: Smakar lite som en lättpilsner fast med bättre beska. Bra till kräftorna för den som vill hålla kvar vid öl till kräftan.


Slutligen:
Tja, vad säger man då? Helt klart är riktig öl och snaps att föredra till kräftskivan men kan man inte så kan man inte. Vill man hålla sig till ursprungskonceptet är en klassisk Jever Fun att föredra. Smakmässigt skulle vi nog vilja utnämna Billabong till provningens bästa dryck till kräftan. Kanske känns det lite tillgjort med mousserande men om smaklökarna får avgöra… Ett särskilt omnämnande får också Stowford Press cider som faktiskt smakade riktigt bra.
/Hanna