Sunday, March 22, 2009

Mat i rymden eller bisak på burk..?

…Både och faktiskt. Nasas astronauter knaprar bipollen för styrka, hälsa och uthållighet.
Jag äter guldklimparna för smaken, för doften och för känslans skull.

Med en lätt smak av våt hund, fuktig halm och doft av torrfoder berättar dessa små gulbruna pollenkorn om umamismakens maffigt lagrade proteiner. Men berättelsen tar inte slut där. Nej- bipollen är något som smakar tusen olika saker. Doften av kamomill, maskros och vajande rapsfält multipliceras i samma stund som ännu ett litet korn smulas sönder i munnen. En florsockerkänsla av något för gamla drömmar, tungkyssar av nypon och morot sprider sig som ringar på snålvattnet i munnen.

Sakta men säkert, i takt med att snödroppar och krokusar tränger upp ur marken och söker sig mot solljuset, börjar vi på darrande knän att resa oss igen. Vinterglåmigheten behöver en sista spark i baken, ut med förkylningar och in med värme och rosiga kinder.

En liten extra energikick kan vara på sin plats. Rymddiet kanske är tricket? Bipollen anses av många vara rena mirakelelexiret. Rikt på massor av aminosyror, nyttiga vitaminer och mineraler.

Öppna en blomsteräng på burk och strö över frukostyoghurten, vaniljglassen eller varför inte bara strössla det över en enkel sallad. Mortla till pulver som kan blomstra på gratinerad getost eller slå ut över ank- gås- tupp och kycklinglever. Den ständiga svindlande frågan är, var slutar universum? Svaret kanske ligger djupt inne bipollenets doft och smakupplevelse och surrar? Den tar i fall aldrig slut – den är oändlig.
/Linda

9 comments:

Anonymous said...

Jag åt fantastiskt bipollen, som smakade som en hel äng - det var från Närke. Sedan gick jag och köpte bipollen, för ungefär halva kostnaden, som var från Spanien (och som till skillnad från det första förvarandes i kylen av ngn anledning). Det smakade lite ängsblommor, men framför allt smakade (och luktade) det som musslor och fisk. Usch. INget man vill ha på yoghurten direkt. Vaniljklass med fiskströssel någon?

Börje said...

Vart får man tag på pollen?

Smakverkstan said...

Ja visst gäller det att känna sin bipollen. Som du märkte så skiljer sig smaken väldigt beroende på var bipollenet är plockat någonstans. Den spanska varianten verkar rent smakmässigt ha en kraftig umamismak. En indikation på ett högre protein innehåll, månne? Med tanke på den maffiga smaken av musslor och fisk kanske just din spanska variant passar bättre att strö över en nygrillad fisk än över vaniljglassen? Låt maten testa mun och inte tysta den. Skriv igen och berätta om du hittat något fantastiskt användningsområde för dina fisk och musselosande bipollen.

Hälsar Linda

Smakverkstan said...
This comment has been removed by the author.
Smakverkstan said...
This comment has been removed by the author.
Smakverkstan said...

Bipollen kan man hitta i hälsokostaffärer. Risken är dock stor att man hittar dem i pillervarianter eller Bipollen som smakar "fishy" från fel del av Spanien. Bäst är att ta kontakt med närmsta biodlare och be dem om lite grand. Bisysslan utanför Lund säljer bipollen men man får själv åka dit eller försöka vara på plats på någon av de marknader som de står och säljer sina produkter på. Kanske går det att ringa och be dem posta mot postförskott? Bisysslan 046-771106, Karaby. www.biprodukter.nu säljer bipollen från Värmland.
/Linda

Smakverkstan said...
This comment has been removed by the author.
Mikkan said...

Verkar ju grymt! Efter allt jag läst så har jag inte sett några rön om att det skulle vara farligt/problematiskt att stoppa i sig. Skall testa sidan du tipsar om, det är ju inget man hittar på ICA direkt...

Jenny said...

Det går att beställa bipollen på nätet lite här och var, men det verkar vara svårare att hitta i hälsokostaffärer och saluhallar. Lokala biodlare säljer säkert också.