Ett glas rosé kanske?

Så är det rosétider igen. För varje år som går växer sig utbudet på bolaget allt större. Kanske kunde man önska att även ett större antal kvalitetsroséer släpptes in genom det svenska monopolnålsögat men än verkar vi inte ha kommit dit. Att roséerna börjat springa ifrån sitt dåliga rykte är dock glädjande och jag kunde med tillfredställelse konstatera att roséhyllan var så gott som tom på ett av de bolag jag besökte i lördags. Fem, mycket olika, varianter följde dock med hem och avprovades under lördagkvällen. Vår vana trogen stod kyckling på bordet, den här gången helgrillad i ugnen kompletterad av en grönsallad, en bönsallad, ugnsstekt klyftpotatis och lutenica.

 

Mitchelton Victoria Series Rosé (nr 6399) 69:-

Utseende: Hallonrosa

Doft/smak: Medelstor doft av hallonsaft, jordgubbe och hubba bubba. Smaken aningen syrlig med liten men välbehövlig beska.

Bedömning: Rosévin enligt modell 1A. Ett rent vin utan några krumbukter. Kan drickas som saft vilken varm sommardag som helst. Att producenten valt PET-flaska understryker bara saftkänslan och tanken att vinet nog gör sig bäst som opretentiös pick-nick-dricka.

 

Domaine de la Sauveuse Cuvée Carolle Rosé 2009 (nr 94280) 95:-

Utseende: Svagt tegelrosa

Doft/smak: Mycket liten doft av rönnbär, sötlakrits och timjan samt någon mineralitet. Smaken något mer intensiv med bra syra och aning beska. Fruktigheten lyfts i munhålan.

Bedömning: Ett väldigt trevligt buffévin som bara verkar växa med uppgiften när det kombineras med mat. Både protein och vegetabilier lirar fint ihop med den kärva frukten. Trots sin finstämda hållning blir den inte ens överkörd av den kraftigt vitlöksstinna bönsalladen, all heder!

 

Clairet du Château de Lisennes (nr 2243) 79:-

Utseende: Rosenröd

Doft/smak: Relativt liten doft av röda bär med viss mineralton och aning av något animaliskt. Smaken nästan menlös med liten syra och ett uns beska.

Bedömning: Kvällens stora besvikelse. Kanske på grund av att den seriösa etiketten lovade mer än vad innehållet höll för. Kan flaskan ha varit aningens defekt? Vinet försvann nästan helt till maten.

 

Altosur Malbec Rosé (nr 2930) 69:-

Utseende: Klassiskt roséröd

Doft/smak: Doft av blåa frukter med björnbär och körsbär men även något drag av hyacint. Stor och rund smak med liten syra.

Bedömning: Mycket smak för pengarna. Är man ute efter en lite kaxigare rosé som står emot det grillade kan detta vara flaskan för året. Väl lämpat att dricka som pratvin med stor egen doft och smak. Kanske kvällens mest uppskattade flaska.

 

Rosé Cabernet Sauvignon Gamza 2009 (nr 94168) 55:-

Utseende: Blåröd

Doft/smak: Doft av jordgubbssylt, cigarettfimp och gräs. Smaken smutsig med hög syra och beska. Påminner om jordiga, något mögliga jordgubbar en varm sommardag.

Bedömning: Hur fan tänkte man på bolaget när man släppte igenom detta? Jag hoppas innerligt att detta är ett av de tillfällen när producenten inte levererat samma vin som bolagets testpanel godkänt. Annars kan jag bara misstänka att förakt för kunder med liten plånbok ligger bakom beslutet att sälja eländet.

/Hanna

Friterad sparris a la Husmodern

Tillsammans med ett par andra 70-talister undersöker jag vår barndoms kulinariska hemligheter på köksalmanack-bloggen. Med varsin årgång av den klassiska Husmoderns köksalmanack som inspirationskälla lagar vi mat så som den skulle ha kunnat smaka i 70-talets Sverige. Ibland följer vi strängt husmoderns anvisningar, någon gång tolkar vi fritt efter egna smakvärderingar. I mitt exemplar (från 1972) presenteras En annorlunda sparrisrätt, vilken husmodern menar ”Passar utmärkt som förrätt till liten fin middag”. I korthet går det ut på att sparrisen (”gärna från burk”) doppas i tjock frityrsmet och friteras i olja för att sedan serveras med bearnaisesås. När det var dags för den årliga sparrisfesten i helgen kunde jag inte låta bli att försöka mig på rätten. Denna smått bisarra tillagningsmetod visade sig vara kvällens bästa sparrisexperiment och avnjöts med fördel tillsammans med tillställningens enda rosé, Tavel från Louis Bernard (94227). Faktum är att det var så gott att all den gröna sparris som skulle ha serverats smörstekt med hyvlad parmesan och pinjenötter istället åkte ner i frityrgrytan. Recept på detta hittar ni här.

/Hanna

Rosenröd rosésommar

Roséviner har ett grundmurat dåligt rykte om sig att spela i någon form av vinvärldens gärdsgårdsserie. Inget man kan ta på allvar alltså, inte dryck för riktiga konessörer. Kanske inte helt oförtjänt om man tittar bakåt i tiden men som den moderna människa jag är försöker jag leva i nuet. Rosévinerna har på senare år fått ett riktigt uppsving och sortimentet på bolaget växer så det knakar. Här finns naturligtvis fortfarande bottennapp men också riktiga höjdare. Det bästa är att det dåliga ryktet gör att vi överlag får mycket prisvärda viner. I förra veckan provades roséer med plockmat i goda vänners lag. Fyra viner provades mot ångkokt grön sparris, parmalindad kycklingfilé, bönröra med vitlök och gröna örter, färskpotatis och ett litet urval ostar. Här följer en liten sammanfattning.

Sancerre, Les Belles Vignes 2008, nr 95138, 119:-
Utseende: Mycket blekt laxrosa.
Doft/Smak: Relativt liten men intagande doft av torkade rosenblad, örtkryddor och aprikos. Frisk hög syra och liten men trevlig beska.
Bedömning: Helt underbart elegant, som en äldre välhållen brittisk lady. Må verka rar och intagande menlös vid första anblicken men med enastående karaktär och egen vilja vid närmare bekantskap. Fantastisk till sparrisen och helt enkelt gjord som sällskap till färska getostar. I högsta grad prisvärd.

Jacobs Creek, Shiraz Rosé, nr 6401, 69:-
Utseende: Klassiskt rosérosa
Doft/Smak: Relativt liten doft av hallon och vinbär. Enkelt, saftigt vin med lätt kolsyrad munkänsla.
Bedömning: En riktig jävla SvenneBanan. Man skulle lätt kunna dricka det som saft en varm sommardag. Fick dock något mer karaktär till maten och pajade ingenting.

Carmen, nr 2954, 69:-
Utseende: Något mörkare rödrosa
Doft/Smak: Medelstor doft av svartvinbärsblad och kallskuret. Rikligt med fulbeska och metallisk eftersmak.
Bedömning: Går inte att dricka som det är och passar inte till något. Se särskilt upp med kombinationen Carmen och ost av vilket slag det månde vara. Trots att kvällen blev lång hälldes två tredjedelar av flaskans innehåll i vasken frampå småtimmarna.

Montes Cherub, nr 96287, 99:-
Utseende: Något mörkare blårosa
Doft/Smak: Relativt stor doft av svarta vinbär och björnbär med inslag av grapefrukt, mejram och mineral.
Bedömning: Riktigt trevligt buffévin som nog borde tilltala de flesta. Gjorde sig bäst till den parmalindade kycklingen samt en extra krämig och smakrik vitmögelost. Även den färska geten fick ett lyft av vinet som nog bör fungera hyggligt till jordgubbarna också. Men helt ärligt, keruben på etiketten är grymt avskräckande. Han ser ut som en kraftigt alkoholiserad, överviktig 30-åring i tygblöja.

Slutligen konstaterar vi alltså att kvällens vin(n)are är nr 1 och 4. Till en lättare vegetarisk buffé, ett par trevliga ostar eller som snackevin rekommenderas Sancerren. Till en kraftigare buffé för carnivorer eller ett sällskap som vill ha lite mer fart och lite mindre elegans, Montes Cherub, om du nu står ut med den flinande idioten på etiketten.
/Hanna