Utan tvekan stegar jag in på The English Shop på Gustav Adolfs torg i Malmö. Äntligen. Jag vet att engelsk mat inte står så högt i kurs hos allmänheten men här finns många guldkorn. Tänk afternoon tea. Tänk smakrika marmelader. Shortbreads. Toffee. Det finns så mycket gott som kommer från den brittiska övärlden. I oktober öppnade The English Shop sin sydligaste filial, lite för långt bort från Möllan för min smak men nära nog för en utflykt då och då.
/Hanna
Harrisa har under en lång tid inte riktigt fått den plats den har förtjänat i mitt hem. Den har fått slåss med färsk chili, färska kryddor och egenhändigt gjorda heta kryddblandningar. Min kollega blev nyfrälst för något år sedan och talar fortfarande lyriskt om min möhippa då harissa serverades till merguez i fransbröd och med tjock svalkande yoghurt till. EEEH, jag var lite för "distanserad" för att komma i håg händelsen. Men hennes ihärdighet och målande beskrivning fick mig att stämma träff och omvärdera en gammal vänskap. Och visst hettar det till igen. Smaken är sublim - en skräckblandad njutning som får det att kittlas i magtrakterna och endorfinerna att pumpa i kroppen. En djävulusisk stark nordafrikansk chilipasta kryddad med vitlök, spiskummin, koriander och med en lätt intrikat beska. Harissa är inte bara infernalisk stark utan har ett förtätat smakregister som passar till det mesta och gör den tråkigaste soppan spännande.
Februarihelvetet, så kallas den här månaden hemma hos oss. Varför? Februari går i gråtoner. Grått ute, D-vitaminbristgråa ansikten inne och gråzoner i sinnet. Alla är sjuka mest hela tiden och jag kan inte annat än längta efter sol, värme och en mer färgglad vardag. Det är bara att bryta i hop och komma igen. Bestämmer mig för att obstinat trotsa gråskalorna, sjunga i falsett och sätta lite färg på tillvaron. Eskapistisk matlagning i februari månad regerar!
500 g små delikatesspotatisar
olivolja
1 ½ dl urkärnade oliver
200-300 g små körsbärstomater
10 kycklinglårfiléer ca 1 kg
2 pressade vitlöksklyftor
1 tsk timjan
½ tsk oregano
100 g fetaost
salt och peppar efter smak
färsk oregano
Dela de små potatisarna på hälften och ge dem ett hastigt uppkok i ca 5 minuter i lättsaltat vatten. Lägg dem i en olivoljad ugnsfast form med snittytan nedåt. Häll oliver och tomater över potatisen i den ugnsfasta formen. Salta och peppra kycklingen väl och stek den i olivolja på hög värme i en stekpanna tills den har fått fin gyllenbrunfärg och tills skinnet känns knaprigt. Pressa vitlöksklyftorna över kycklingen i stekpannan. Ta av stekpannan från värmen och lägg kycklinglårfiléerna i den ugnsfasta formen. Strö över timjanen och oreganon och häll oljan som fanns i stekpannan över potatisen, oliverna, tomaterna och kycklingen. Smula över fetaosten rippla över mer god olivolja (ca 1 msk) och grädda i ugnen på 200 g i ca 40 minuter. Ta ut den ugnsfasta formen och strö över färsk oregano. Servera gärna med en tzatziki till.
/Linda
Väljer du en mustig men mild curry så brukar middagen passa så väl rena barnsliga smaklökar som trötta tränade tungor. Vid vuxenkalas väljer jag tyngre doningar.
Linsgrytan kan ätas helt vegetarisk med ris till. Vill man kan man addera kycklingklubbor som i fallet nedan. Själv brukar jag kila i väg runt hörnet till närmsta indiska restaurang och köpa naanbröd medan linserna står och puttrar. Jag äter sedan min dal i en djup skål med skeden i ena handen och naanbrödet i andra. Föredrar ni mer krispigt tillbehör så testa papadums från närmsta snabbköp.
Masoor dal
1 ½ dl kokta röda linser
Smält smör och häll i oljan på hög värme. Häll i curryn, lagerbladet och kardemummafröna när smöret har slutat fräsa. Rör om hela tiden så att det inte bränns och tills det doftar. Sänk värmen och häll i lök, vitlök och tomatpuré. När purén har övergått i lätt brunaktig ton häller du i den finhackade moroten, tomaterna, de kokta linserna och till sist kokosmjölken. Låt allt stå och puttra i 20-25 minuter på låg värmer.
Tandooriklubbor
8-10 kycklingklubbor
2 msk neutral olja
Lägg kycklingklubborna i en ugnsfast form. Skär kålroten i mindre, ½ cm, tjocka bitar och lägg i ugnsformen. Pressa över vitlök, lägg i kanelbitarna och den nysstötta spiskumminen. Salta och peppra efter smak. Häll över oljan och blanda runt ingredienserna så att allt fördelar sig jämnt. Ställ in i ugnen i ca 50 minuter på 200 grader.
/Linda
För ungefär hundra år sedan, när jag var ett litet barn och gick i skolan, fanns en rätt som hette lapskojs. Ett udda namn på en enkel anrättning hatad av tusentals skolbarn och älskad av ett fåtal. Till den lilla skaran lapskojsälskare sällade jag mig redan i ettan och slevade glatt in den märkliga röran några gånger per termin de efterföljande sex åren. Så flyttade vi från Stockholmsregionen söderöver och mina lapskojsdagar var över.
Igår, emellertid, kokte jag tunga till ett annat matprojekt och bad min familj smaka av.
- Det här skulle man ju kunna göra lapskojs av, kläckte maken ur sig och så blev det.
Dagens sedan länge glömda husman är alltså lapskojs på överbliven tunga.
4 port
400g kokt oxtunga skuren i små bitar (kan bytas mot överbliven julskinka)
12 medelstora potatisar
2 msk smör
½ dl matlagningsgrädde
lite buljong från tungakoket
salt
peppar
inlagda rödbetor
klippt dill (nä, det är det inte till orginalet men jag vill ha det så!)
Och resultatet? Jo, det är faktiskt precis så gott som jag minns det.
Det är framförallt tjejerna M och N som skapade denna fantastiskt goda sallad. M basade för varmköket och N för kallköket. Men de fick god hjälp på vägen av duktiga tjejen som fileade ut alla apelsiner. Inte ett enda beskt vitt skal så långt ögat kunde nå. Bara gott saftigt fruktkött. Och vilka perfekt rostade potatisar det blev! Förutom salladen och efterrätten hann vi ju dessutom göra pepparkaksdeg. Receptet på degen hittar du här. Smaka på Entertjejernas egenkomponerade ljuvligt juliga sallad och Ris á la malta. Julmat som man gärna äter året runt!
1 äggula
S och N stod för kvällens dessert och de var absolut enade om att inte snåla på grädde eller sött. De syrliga granatäppelkärnorna och de rostade nötterna fick ligga i separata skålar. Enligt S och N var desserten "redan så god, tänk om någon inte tycker om kärnorna eller nötterna?" I slutändan var vi alla enade om att granatäpplelkärnornas syrlighet och rosenvattnet parfym bröt av sötman på ett både härligt och friskt sätt. 
Idag skulle det äntligen bli av. En lunch på Green Lion som jag tänkt på ett bra tag. Allt för länge skulle det visa sig. Man har, vad det verkar, helt slutat servera lunch, så up-to-date är alltså jag. Nå, vi gjorde ett tappert försök att reparera skadan på Skeppsbron, som tyvärr inte hade någon mat kvar eftersom vi siktat på en sen lunch. Check Point hade inget vegetariskt alternativ och La Roche meny lämnade en hel del i övrigt att önska. Vi hamnade till slut på Meze. Libanesisk buffé med rikligt av vegetariska alternativ till min lunchkompanjon. Till mig också för den delen. Kebabköttet och den strimlade kycklingen verkar mest vara för syns skull. Allt krut har i stället lagts på lena, mjuka, mysiga, kraftfulla, syrliga och gröna röror och sallader. Inga direkta överraskningar men mycket vällagat och gott. Den klart lysande stjärnan på bufféhimlen var dock en strimlad, friterad och sedan vinägerbadad aubergin med vitlök. Sagolikt gott och jag måste fråga vad det är.
-Pappas favorit, han dog för tio år sedan och jag kom att tänka på hans favoriträtt och gjorde den idag.
Vi skänker en tanke till pappa och hyllar hans härliga smak. Trots att restaurangen stänger efter lunchen fick vi sitta kvar i godan ro medan personalen plockade i ordning.
Tänk dig att du lever i en värld utan att kunna laga mat. All din tid går, förutom när du jagar, åt till att tugga råa köttstycken. Föreställ dig att du just nu har en okokt seg bit högrev i munnen och du förstår vad jag menar. Matlagningen gör inte bara maten god utan bryter även ned stärkelse och proteiner vilket gör köttet mer lättsmält. Det går både snabbare och blir lättare för oss att ta upp energin.
För sisådär 1,9 miljoner år sedan gick det för första gången att njuta av doften från en grillad stek. Kan ni tänka er något mer revolutionerande? Detta skedde ungefär samtidigt som en tidig variant av människan, homo erectus, upprätt och gåendes på två ben travade in i historien.
Nu har forskarna börjat rota ordentligt i våra förhistoriska grillpartyn. I ”Catching Fire: How Cooking Made Us Human” Hävdar Harvardantropologisten Richard Wrangham forskning att vi blev mer mänskliga av att äta lagad mat.
Tack vare upptäckten av matlagningskonsten, och därmed förmågan att tillreda råvaror som kött, fisk, rotfrukter och grönsaker fick hjärnan mer energi över till att växa. Vi fick plötsligt tid till annat än att tugga oss utmattade på råa köttstycken. Vi började umgås, mingla, nätverka och knyta kontakter. Allt detta medförde att våra hjärnor utvecklades ordentligt på kort tid och att både våra magar och bäcken blev mindre. Det säger sig självt att det blev en omöjlighet för en kvinna att föda färdigväxta små barn. Vi fick helt enkelt betala ett pris för våra varma måltider och blev nu tvingade att föda barn i ett mycket tidigare utvecklingsskede än andra däggdjur. Antropologen Helen Fisher hävdar, i tidningen ”Scientific American”, att de stora hjärnorna och förmågan att gå upprätt spelade en viktig roll för kärlekens utveckling. Kvinnorna som tidigare haft barnen ridandes på sina ryggar, likt apor, började nu i större utsträckning att bära bebisarna i sina famnar. Med händerna fulla behövde mödrarna då en pålitlig samarbetspartner.
Förfädernas nya fysiska förutsättningar var startskottet för mer raffinerade raggningsförsök. Vår nyvunna matosande mänsklighet och det nyfödda barnets outvecklade ömtålighet var startskottet för längre monogama relationer. Fram växte förmågan, hos våra förfäder, att uppvakta varandra med hjälp av sång, musik, dans och poesi. Här någonstans börjar kärleksevolutionen menar Helen Fisher. För att knyta kontakter som varade längre än ett engångsligg krävdes lite framförhållning och att lite mer subtila känslosträngar sattes i gungning.
Kanske är babybjörnen, råkost och jämställd föräldrarförsäkring slutet på monogama förhållanden? Ett verkar dock säkert, tack vare matlagningskonsten och för varje mål lagad mat blev vi både intelligentare och mer hopplöst förälskade.
