Idag skulle det äntligen bli av. En lunch på Green Lion som jag tänkt på ett bra tag. Allt för länge skulle det visa sig. Man har, vad det verkar, helt slutat servera lunch, så up-to-date är alltså jag. Nå, vi gjorde ett tappert försök att reparera skadan på Skeppsbron, som tyvärr inte hade någon mat kvar eftersom vi siktat på en sen lunch. Check Point hade inget vegetariskt alternativ och La Roche meny lämnade en hel del i övrigt att önska. Vi hamnade till slut på Meze. Libanesisk buffé med rikligt av vegetariska alternativ till min lunchkompanjon. Till mig också för den delen. Kebabköttet och den strimlade kycklingen verkar mest vara för syns skull. Allt krut har i stället lagts på lena, mjuka, mysiga, kraftfulla, syrliga och gröna röror och sallader. Inga direkta överraskningar men mycket vällagat och gott. Den klart lysande stjärnan på bufféhimlen var dock en strimlad, friterad och sedan vinägerbadad aubergin med vitlök. Sagolikt gott och jag måste fråga vad det är.
-Pappas favorit, han dog för tio år sedan och jag kom att tänka på hans favoriträtt och gjorde den idag.
Vi skänker en tanke till pappa och hyllar hans härliga smak. Trots att restaurangen stänger efter lunchen fick vi sitta kvar i godan ro medan personalen plockade i ordning.
Tänk dig att du lever i en värld utan att kunna laga mat. All din tid går, förutom när du jagar, åt till att tugga råa köttstycken. Föreställ dig att du just nu har en okokt seg bit högrev i munnen och du förstår vad jag menar. Matlagningen gör inte bara maten god utan bryter även ned stärkelse och proteiner vilket gör köttet mer lättsmält. Det går både snabbare och blir lättare för oss att ta upp energin.
För sisådär 1,9 miljoner år sedan gick det för första gången att njuta av doften från en grillad stek. Kan ni tänka er något mer revolutionerande? Detta skedde ungefär samtidigt som en tidig variant av människan, homo erectus, upprätt och gåendes på två ben travade in i historien.
Nu har forskarna börjat rota ordentligt i våra förhistoriska grillpartyn. I ”Catching Fire: How Cooking Made Us Human” Hävdar Harvardantropologisten Richard Wrangham forskning att vi blev mer mänskliga av att äta lagad mat.
Tack vare upptäckten av matlagningskonsten, och därmed förmågan att tillreda råvaror som kött, fisk, rotfrukter och grönsaker fick hjärnan mer energi över till att växa. Vi fick plötsligt tid till annat än att tugga oss utmattade på råa köttstycken. Vi började umgås, mingla, nätverka och knyta kontakter. Allt detta medförde att våra hjärnor utvecklades ordentligt på kort tid och att både våra magar och bäcken blev mindre. Det säger sig självt att det blev en omöjlighet för en kvinna att föda färdigväxta små barn. Vi fick helt enkelt betala ett pris för våra varma måltider och blev nu tvingade att föda barn i ett mycket tidigare utvecklingsskede än andra däggdjur. Antropologen Helen Fisher hävdar, i tidningen ”Scientific American”, att de stora hjärnorna och förmågan att gå upprätt spelade en viktig roll för kärlekens utveckling. Kvinnorna som tidigare haft barnen ridandes på sina ryggar, likt apor, började nu i större utsträckning att bära bebisarna i sina famnar. Med händerna fulla behövde mödrarna då en pålitlig samarbetspartner.
Förfädernas nya fysiska förutsättningar var startskottet för mer raffinerade raggningsförsök. Vår nyvunna matosande mänsklighet och det nyfödda barnets outvecklade ömtålighet var startskottet för längre monogama relationer. Fram växte förmågan, hos våra förfäder, att uppvakta varandra med hjälp av sång, musik, dans och poesi. Här någonstans börjar kärleksevolutionen menar Helen Fisher. För att knyta kontakter som varade längre än ett engångsligg krävdes lite framförhållning och att lite mer subtila känslosträngar sattes i gungning.
Kanske är babybjörnen, råkost och jämställd föräldrarförsäkring slutet på monogama förhållanden? Ett verkar dock säkert, tack vare matlagningskonsten och för varje mål lagad mat blev vi både intelligentare och mer hopplöst förälskade.
har jag ägnat hela förra veckan till. Med start i torsdags och avslut nu på lördag befinner vi oss mitt i Stockholm Beer & Whisky Festival. Förra veckan blindprovades och bedömdes alla 353 bidragen till whiskytävlingen å hemlig ort under fyra dagar. När mässan så drog igång i torsdags var min gomm och tunga så som blästrade. Allt jag stoppade i munnen gjorde ont. Således avnjöts endast några ny-danska öl innan jag tackade för mig och åkte hem till den lånade sängen. Nomineringarna till priser i 18 olika klasser skedde i lördags och för den nyfikne koras guld-, silver- och brondmedaljörer i alla klasser på torsdag denna vecka.
/Hanna
Carl Butler gick hur tiden den 21 september. 
Under min uppväxt var skogen den självklara platsen att spendera hösten helger. Vi barn tog på svamglasögonen och letade kantareller, trattisar och Karl Johan. Vi vadade genom blåbärsris och klev över lingontuvor med bärplockaren i handen. Fick stövlarna fulla med iskallt myrvatten när vi plockade hjortron och tranbär. Och aldrig kände man sig så rik som när man gick hemmåt på eftermiddagen med hinken full med bär och korgen med svamp. När familjen köpte sommarhus skördade vi på hösten det som såtts och satts under våren. Vi syltade, saftade, förvällde och frös in. Bönor, spenat och mangold. Gurkor och rödbetor. Burkar och flaskor i rader i skafferi och jordkällare.
Nu bor jag sedan många år i Malmö. Det är svårt att odla så mycket här och skogen (i den mån det finns någon i närheten) är för mig okänd terräng. Breda promenadstråk sträcker sig genom välordnade boklundar med tusentals flanerande stadsbor som hälsar hurtigt när man passerar. Här hittar jag ingen svamp och inga bär heller för den delen.
Med tanke på att inget recept på varma heta kräftor dök upp i fredags, kan jag förstå om ni tror att det talades alldeles för mycket i nattmössan och att jag låg belägrad av sju sorters huvudvärk påföljande dagar. Men icke, så var inte fallet, jag lovar. Det är nästan så att jag önskar att ovannämnda beskrivning stämde.
Jo tack, FANTASTISK! För första gången på väldigt länge har jag haft en lång sammanhängande semester. Detta har medfört att jag har kuskat runt både hit och dit. Jag har lagat midsommarmat med de första sommarkantarellerna, grillat det mesta som kommit i min väg samt avnjutit både traditionella och nyskapande kräftskivor. Jag har också fått frågan, -Vad vill ni äta, danskt eller cajun? -Hehehe, kan man få dansk cajun? Så föddes barbecuegrillad fläskestej á la cajun. Köttsaften droppade självklart mellan grillgallren ned i en liten kantin med morötter, kryddstark korv, fänkål, chili och lite vatten. Flodkräftorna fick sig sedan ett bad i den rökiga mustiga buljongen som mina smaklökar sent kommer att glömma. 
6 st jordärtskockor ca 400g
4-5 finhackade schalottenlökar ca 1 ½ dl
25 g smör
1 liten pressad vitlöksklyfta
3 dl vatten
1 dl vin
2 + 1 dl grädde
1 dl mjölk
1 äggula
300 g kantareller
150 g strimlat bacon
10 cm lång bit av purjolök, ca 2 dl
25 g smör
ca 4 tsk tryffelolja (kan uteslutas om så vill)
salt och peppar efter smak
Skölj, skala och tärna jordärtskockorna. Lägg tärningarna i citronvatten så att de inte blir missfärgade och ställ åt sidan. Finhacka schalottenlökarna. Smält smöret i en kastrull. Häll i schalottenlöken och pressa i vitlöken när smöret slutat att fräsa. Häll av vattnet från jordärtskockorna och häll dem i kastrullen. Häll över vattnet, salta och peppra efter smak och låt koka i 25-30 minuter eller tills de har blivit mjuka. Förbered under tiden kantarellerna. Borsta och rensa dem och skär bort smutsiga ändar. Dela kantarellerna så att de blir i ungefär samma storlek. Strimla bacon och slanta/strimla purjolöken. Fräs kantarellerna i en stekpanna på hög värme. Låt de svettas i 3-4 minuter. Klicka därefter i smöret och låt det smälta. Lägg i bacon. När Baconstrimlorna har fått färg häller du i purjolöken. Salta och peppra efter smak. Ställ åt sidan.
Häll i vinet, 2 dl av grädden och mjölken i jordärtskockssoppan och låt allt sammans sjuda ihop 2-3 minuter. Mixa sedan soppan slät. Blanda äggulan med den resterande grädden och häll sedan i soppan. Smaka eventuellt av med mer salt och peppar. Ta fram fyra djupa tallrikar fördela kantarellfräset i tallrikarna. Häll jordärtsskockssoppan runt om. Rippla lite tryffelolja över soppan. Servera med tunnbrödsstängerna till.
Tunnbrödsstänger 10-15 st
2 tunnbröd
50 g finriven västerbottenost
1 ägg
Sätt ugnen på 250 grader. Skär tunnbrödet på längden ca 1 cm breda/tjocka och lägg dem på en bakplåt med bakplåtspapper. Riv ca 50 g västerbottenost. Vispa ägget så att äggula och vita blandas. Pensla tunnbrödsstängerna med ägget och strö över osten.
Sätt in dem i ugnen i ca 3-5 minuter eller tills osten är smällt och fått en lätt gyllenbrun färg.
Men efterrätten? den får jag ju inte glömma! Kolla här, här och här.
/Linda
