Öl och sprit i Köpenhamn

Vad bättre att göra än åka till Köpenhamn en lördag i mars. Tivoli är visserligen stängt, det är för kallt för uteserveringar och flanerande på Ströget. För att inte tala om att den danska kronan kostar så mycket att man kunde tro den var gjord av guld. Under devisen ”har man inte råd så tar man sig” trotsade vi ovanstående och gav oss iväg lördag förmiddag.
Först ett besök hos eminenta Juuls vin og spiritus på Værnedamsvej 15. Här har man ett mycket trevligt utbud av europeiska viner med, bland annat, hela Bourgogne representerat i källaren. Men framför allt är det whiskyavdelningen som lockar och imponerar.
Som en katt bland hermelinerna hade svenska Spirits of Hven smugit sig in mellan storfräsarna från Storbritannien. Ekologiskt framställd vodka, gin och akvavit stod på utställningsbordet. En snabb sniff på ginen avslöjade en lockande stor doft av citrus men, i mitt tycke, allt för återhållen enbärsarom. Akvaviten med kortare lagring på ekfat är en trevlig anordning. Nu väntar vi bara på att deras råsprit ska få sina stipulerade tre år på fat så att vi får ytterligare en svensk whisky. Och den som väntar på nåt gott väntar, som bekant, alltid för länge.
Ett par kvarter bort från Juuls finner vi Ølbutikken. Dagens andra stopp med ett sanslöst Mikkeller-utbud som gör ölnördar till lyckligare människor. Efter hvedegoop-upplevelsen för ett par veckor sedan införskaffades, trots rådande ekonomi, en till. Vi ställde oss dock lite frågande till Mikkellers Kids Beer. En för visso alkoholfri maltdryck men ändå allt för likt öl för att man skall vilja bjuda barn på den. Vi började prata moral, inkörsportar och annat vuxet dravel innan vi hejdade oss och istället vände blindögat till. Med allt för många, allt för dyra, flaskor i ryggsäcken styrde vi stegen mot…

...Villa Vino!

En korsning mellan oas och smågodisbutik, med en stillsamt, tillbakalutad vardagsrumsatmosfär och inte mindre än 50 olika viner på glas och 100 på flaska. Vi har sippat vin på VV förut men inte ätit. Jag har hört deras bartallrikar med ost och charkuterier höjas till skyarna av flera bekanta men ändå varit skeptisk. Efter dryga fem år som medarbetare på Möllans ost är det inte mycket som imponerar. Jag har redan ätit det mesta av det bästa av ost och kallskuret.
Likväl var vi en smula hungriga och bestämde oss för att ta in en lille ost- och en lille charktallerken. Det var tur, att vi tog en lille menar jag. Med all säkerhet talar vi 100g ost vardera av tre sorter och ett lika välfyllt fat charkuterier. En väl tilltagen korg med tre sorters varmt bröd och troligen de godaste soltorkade tomaterna jag någonsin har ätit. Allt av mycket god kvalitet. Den belgiska patén med valnötter och krispiga cornichonger anbefalles särskilt liksom den smältande feta choritzon. Ett litet misstag hade dock smugit sig in. Eftersom P inte tål komjölk hade vi särskilt bett att få get- och fårostar. Då det visade sig att en kossa kommit med på fatet rättades misstaget genom att ytterligare en ost bars in. Ingen ut! Snyggt!
P körde en privat jorden runt på Pinot Noir medan jag flackade både geografiskt och druvmässigt. Månadens vin, Quinta do Pegó, från Portugal tog hem pokalen med härlig portvinskropp och snygg struktur med kraftiga men redan avrundade tanniner. P vill dock hissa flaggan för både mycket druv- och områdestypiska Bernard Morey, PN, från Bourgogne och mer generösa Kenwood, Russian River, PN.
Ett personligt tack till C för att du visade oss hit, vi kommer tillbaka, igen, och igen, och igen…
/Hanna

Mat i rymden eller bisak på burk..?

…Både och faktiskt. Nasas astronauter knaprar bipollen för styrka, hälsa och uthållighet.
Jag äter guldklimparna för smaken, för doften och för känslans skull.

Med en lätt smak av våt hund, fuktig halm och doft av torrfoder berättar dessa små gulbruna pollenkorn om umamismakens maffigt lagrade proteiner. Men berättelsen tar inte slut där. Nej- bipollen är något som smakar tusen olika saker. Doften av kamomill, maskros och vajande rapsfält multipliceras i samma stund som ännu ett litet korn smulas sönder i munnen. En florsockerkänsla av något för gamla drömmar, tungkyssar av nypon och morot sprider sig som ringar på snålvattnet i munnen.

Sakta men säkert, i takt med att snödroppar och krokusar tränger upp ur marken och söker sig mot solljuset, börjar vi på darrande knän att resa oss igen. Vinterglåmigheten behöver en sista spark i baken, ut med förkylningar och in med värme och rosiga kinder.

En liten extra energikick kan vara på sin plats. Rymddiet kanske är tricket? Bipollen anses av många vara rena mirakelelexiret. Rikt på massor av aminosyror, nyttiga vitaminer och mineraler.

Öppna en blomsteräng på burk och strö över frukostyoghurten, vaniljglassen eller varför inte bara strössla det över en enkel sallad. Mortla till pulver som kan blomstra på gratinerad getost eller slå ut över ank- gås- tupp och kycklinglever. Den ständiga svindlande frågan är, var slutar universum? Svaret kanske ligger djupt inne bipollenets doft och smakupplevelse och surrar? Den tar i fall aldrig slut – den är oändlig.
/Linda

Rosenvatten

När mina karavandeltagares näsor får sig en svängom med rosenvattnets parfymerade arom brukar de rygga tillbaka. Den starka doften, som vid allt för stor näsvishet får huvudet att snurra, gör underverk i så väl bakverk som i badkar. Hemligheten ligger i doseringen. I små mängder uträttar rosenvattnet stordåd och adderar en komplexitet som kittlar smaksinnets nyfikenhet till max.
Resultatet? Merbegär!

Vad händer om man tar för mycket? Tänk er att ni sitter mitt i värsta tantmaffian av dofter, tunga dävna stickande à la Anais-Anais och Shalimar. En upplevelse som kan orsaka ett mindre vulkanutbrott av migrän. Den tar, milt sagt , över allt som kommer i dess närhet. Härliga smakkombinationer riskerar trilla ner i ett svart hål där endast rosenvatten härskar. I rosenvattnets fall gäller, med andra ord, less is more.

Det räcker t.ex. med 8-10 droppar rosenvatten och en 1/2 tsk vaniljsocker i 2-3 dl vispgrädde för att ta grädden in i en annan dimension. Plötsligt är inte bara grädden god, den är förförisk.

Mozartkulan är ett gott exempel på rosenvattnets stordåd. I den innersta kärnan ligger smakmagin. Tänker er Mozarts trollflöjt som i brist på magi blev en helt vanlig blockflöjt. Utan den rosenvattenbestänkta marsipanen hade Mozartkulans kompositionen fallit platt. Marsipan och rosenvatten, choklad och rosenvatten, rabarber och rosenvatten, grädde och rosenvatten, vanilj och rosenvatten är bara några smakkombinationer som framkallar ett känsloladdat vibrato.
Gör en god rabarberkompott med vanilj och rosenvatten till stundande våffelbak. För er som har några semelbullar kvar att fylla med godsaker, ni vet vad ni har att göra. På med lite rosenvatten i mandelmassan och i grädden och ni framstår som värsta Wolfgang Amadeus i köket ännu en gång.
/Linda

Det Rätta Tillfället

En sak har jag lärt mig av filmen Sideways, Det Rätta Tillfället är när man drar korken ur flaskan, eller öppnar kapsylen i det här fallet.
Efter en lätt misslyckad tillställning kom vi hem ovanligt tidigt i lördags kväll. I kylskåpet låg min Hvedegoop, hopknåpad av världens enda ”flying beermaker” Mikkeller. Den dyraste öl jag någonsin köpt, faktiskt mer kostsam än de flesta viner jag dricker. För att den inte skulle bli en sån där flaska som förpassas till källaren i väntan på Det Rätta Tillfället och sedan aldrig dricks, hade jag den i kylen. Nu ropade den på mig.
Vi slog oss ned i soffan med varsitt glas skummande öl, doppade eftertänksamma näsor och… var helt tysta! Ingen av oss sa ett ord. Kraftiga humlearomer i kombination med stor mogen frukt fyllde doftorganen. Veteölens skumbanan hade förvaltats till tjock banankolakaka. Första sippen. Beskan kunde ha varit avskyvärd om den inte följts upp och bäddats in i runda vörtaromer och alkoholfetma. Hårresande gott öl. Jag lutade mig tillbaka och kände lyckan sakta smyga genom kroppen. Tisslande, småbubblande och slutligen munter som en vårbäck. Det Rätta Tillfället hade infunnit sig.
/Hanna

Jag gillar att ha fel!

I helgen höll jag tillsammans med vännerna på Gustibus en ruggig provning champagne och ost. Från förnämligt torra och trevliga huset Ayala bjöd herrarna på Zero Dosage, Blanc de Blancs 2000 och Cuvée Rosé Nature. Från mitt favorithus Bollinger deras Special Cuvée och La Grande Année 1999 (puss på er, raringar!).
Blanc de Blancs är inte min kopp te om man säger så. Allt för ogint, snipigt och elegant. Strama tyglar för strama typer. Jag vet att jag stampar på en hel mängd trendmedvetna tår men så här tycker jag faktiskt.
Döm då om min förvåning när jag räknar ihop mina, interna, poäng efter provningen och inser att jag givit provningens enda B d B högsta kombinationspoängen. Det vin som jag tycker minst om har alltså fungerat bäst i kombination med ostarna.
Och det slutar inte här.
Ska man ha en ost till champagne ska man ha en trippel-creme brie. Det vet varenda osthandlare. Naturligtvis hade jag plocket med en sådan till provningen. Det är alltid bra att ha ett säkert kort! Men inte var det trippel-creme-parisaren som plockade högsta poängen, Nä, istället seglade treårslagrade, franska bergsosten Abondance upp och knep förstaplaceringen.
Det finns inget som får en att ta så stora steg framåt i livet som att få sina fördomar motbevisade. Jag gillar verkligen att ha fel!
/Hanna

Surhaj och fårtestiklar...

…stod bland en massa andra isländska specialitéer på menyn i lördags. En kollega med rötterna på Island bjöd på en annorlunda buffé. Den var inte vacker, den var inte lyxig, men den var något utöver det vanliga.
På bordet fanns torkad fisk att äta med smör samt leverkorv och blodkorv på lamm syrade i getvassle. Tillika aladåb på fårtestiklar, syltad fårskalle, och rullad gjord på senhinnan innanför revbenen på fåret. Där serverades även en urbenad, gudomligt björkrökt, lammstek, potatis i bechamelsås, rotmos och grovt bröd. Som kronan på verket avnjöt sällskapet också surhaj under vederbörliga ceremonier.
När alla samlats i köket och fått varsin snaps svarta döden, öppnades det tättslutande locket till hajen. Doften som genast fyllde rummet till bredden påminde starkt om gammal fisk och sopjuice (du vet det där som samlas i botten på soppåsen och sedan dräller ut på köksgolvet när du ska slänga soporna). Tärningsstora bitar av vitt, fast fiskkött simmade i lagen. Med fingrarna (rookie-mistake) plockade vi de små fisktärningarna och stoppade i oss. Vilken smak! Som en vansinnigt vällagrad munster. Som surströmming fast med tuggmotstånd. Som durianfrukt fast utan kväljande sötma. Två bitar senare tog det stopp. Det hade varit en upplevelse. Det hade varit förföriskt. Men, två kubikcentimeter surhaj är tydligen tillräckligt för att tillfredställa mig. Svarta döden däremot gick det åt betydligt mer av innan det var dags att rulla hemåt i vinternatten.
/Hanna

Hot whiskey för frusna själar

1/2 skiva citron
5 kryddnejlikor
1 tsk rörsocker
2 dl varmt vatten
3-6 cl whiskey

Tryck in 5 kryddnejlikor i kanten på citronskivan.
Häll sockret i botten på ett värmetåligt glas och lägg i citronen.
Häll på kokande vatten och whiskey och rör till sockret löst sig.

Även om jag annars gärna dricker en tuff rökig whisky föredrar jag i det här fallet en lite snällare irländare.
/Hanna

Äggtoddy för traditionalisten

1 äggula
3 tsk socker
2 dl varmt vatten
3-6 cl punsch

Rör ägg och socker med en tesked i ett värmetåligt glas till det är tjockt och fluffigt.
Tillsätt kokande vatten och punsch och blanda.

Vill man få sin äggtoddy lite kaxigare kan man göra den på konjak.
/Hanna

Kokosdröm för romantikern

2 dl kokosmjölk (inte kokosgrädde)
20 g vit choklad
3-6 cl ljus rom

Värm kokosmjölken i en kastrull.
Byt ned den vita chokladen i kokosmjölken och rör tills den smält.
Tillsätt romen och häll upp i mugg eller värmetåligt glas.
/Hanna

Vi älskar snöslask!

Jo då, det gör du visst det. Med snöblandat regn i ansiktet och kallvåta fötter traskar du hem längs februarimörka stadsgator. Det är onsdag. Jobbet suger, mörkret suger och vädret suger ännu mer. Helt perfekt med andra ord. Du har nu fått all världens ursäkter för en varm drink när du kommer hem. Du är värd det. Inget tinar kropp och livsande som en varm drink i ett likaledes varmt bad. Tänd några ljus, ta din drink och din favoritbok och låt vattnet omfamna dig.
/Hanna

Ta kål på tristessen

I januari- och februari månad verkar må bra- och hälsoprodukter debatteras extra mycket runt om i stan. Diverser drycker, påsblandningar och piller som sägs avgifta kroppen och hälpa den med att bli av med slaggprodukter rekommenderas. Det pratas ”detoxa” mig hit och ”detoxa” mig dit. Kanske beror det på att solen lyser med sin frånvaro och att vi behöver något som tänder strålkastaren och skruvar upp volymen i blodomloppet ?
Kålens personkemi faller mig på läppen mer än alla piller och pulverkurer. Brassica familjen är rikt på glukosinolater som, när kålen angrips, bryts ned till isotiocyanater och indoler. Ämnen som i våra kroppar hjälper till att göra fettlösliga ämnen vattenlösliga så att onyttiga slaggprodukter, bokstavligt talat, rensas ut ur våra kroppar.
Kålen är inte bara rik på proteiner och fullspäckad med antioxidanter och karoten, den är även god och fyllig i smaken och skyddar aktivt mot många olika cancerformer. Den ger härligt nyttiga kedjereaktioner i hela kroppen. Mjuk hud, starka ben och hårda naglar är bara några exempel på kålens positiva inverkan på våra kroppar.

Jag tar kål på tristessen och hittar rätt sväng i livet med en choucroutegryta, får i kål, stuvad brysselkål, värmande vitkålssoppa, eller frächa kålsallader. Jag säger "äsch och trams" till påsblandingar och pillertrillande. Ät dig snygg med kål istället!

Läs, laga och njut av recepten som följer nedan.

Hälsar
Linda

Vitkålssallad med morötter och avokado

Vitkålssallad med morötter och avokado.
Det här är en riktig vintersallad som ger oss en välbehövlig näringskick i den solsnåla grådaskiga februaritillvaron. Syra kan öka vitkålens bittra smakkomponenter, se därför till att mildra dem genom att addera fett . I den här salladen har jag skivat ned den feta nötiga och fruktiga avokadon samt rikligt med rapsolja. Låt även salladen stå med dressingen i ca 15 minuter så att nedbrytningsprocessen hos vitkålen har passerat sin värsta period av smakintensiv kemisk krigsföring.

300 g vitkål

200 g morötter

1 avokado

saften av en ½ pressad citron

1 ½ msk rapsolja

Salt och peppar efter tycke och smak

Hyvla vitkålen i tunna skivor med hjälp av en osthyvel.
Hyvla den skalade moroten, i tunna långa skivor, med potatisskalaren.
Dela, skala och skiva avokadon i tunna skivor.
Blanda alla ingredienser och låt salladen stå (i ca 15-20min) så att den mjuknar, de bittra smakerna mildras och de övriga smakkomponenter kommer till sin rätt.

/Linda

Ugnsbakad blomkål med rostade pumpafrön

Alla ni som inte har gillat blomkål tidigare måste testa att baka den i ugnen.
Tillsammans med rostade pumpafrön får ni en knaprig, nötig, söt och len smörig smakupplevelse som passar bra till det mesta. Vill ni servera blomkålen till fisk så låter ni små citronbitar tillföra en extra, lite parfymerad, syra och beska som får smakerna att sitta som en smäck.

Buketterna av ett blomkålshuvud

½ citron delad i två fjärdedelar och sedan skuren i små bitar

2 msk olivolja

1 ½ dl rostade pumpafrön

Salt och peppar efter smak

Blanda blomålsbuketterna, citronbitarna och olivoljan i ugnsfast form. Salt och peppra.
Ställ in blandningen på 200 grader i 20 min. Rosta pumpafröna i en het stekpanna. När de har fått fin färg och när det knakar och sprakar om fröna så häll över dem på en tallrik. Ta ut den ugnsbakade salladen och strössla över pumpafröna. Servera!

/Linda

Surkål med äpplen och kumminfrön

Passar till allt från stekt fläsk, fläskkottlet, rimmat fläsklägg, grynkorv eller krydstarka korvar

300-400g surkål (ca 1 liten burk)

3 små skivade syrliga äpplen

2 msk smör till stekning

1 msk rostade och lätt mortlade kumminfrön

Salt och peppar efter smak

Fräs äpplena i smöret hastigt tilsammans med kumminfröna i ca 2 minuter. Blanda sedan försiktigt surkålen med äpplena, låt steka i ytterligare någon minut tills allt är varmt. Servera kål- och äppelfräset till något av kötten eller korvarna ovan med potatismos, stekt eller kokt potatis. Vill man förgylla måltiden ännu mer, så ställ fram en halvtorr Riesling eller en blommig Gewurztraminer och en Munster (rödkitt ost) från Alsace.
/Linda

Ugnsbakad savoykål med hasselnötter

Nötigt så det förslår och busenkelt att tillreda. Passar fantastiskt till stekta kycklinglår som marinerats i dijonsenap, timjan, vitlök, honung och olja. Lite hemmagjord majonnäs som tillbehör och ni har en söndagsmiddag som inte är av denna värld.

1 savoykålshuvud delat på hälften och sen skuret i stora båtliknande klyftor

2-3 msk hasselnötsolja

1 ½ dl rostade hackade hasselnötter



Salt och peppar efter smak



Blanda savoykålsklyftorna med hasselnötsoljan och nötterna. Salta, peppra och ställ in i ugnen på 225 grader i 20 min. Servera!


/Linda

Vitkålssoppa med kokosmjölk och rostade fänkålsfrön

Det här är en riktig vintersoppa som med sina lena, söta, mustiga och fruktiga smaker väcker minnen av mjuka sommarvindar. Det är något vi verkligen behöver en grå februarimånad som den här hittills.

1 finhackad gul lök

150 g strimmlad rotselleri

1 pressad vitlöksklyfta

300-400 g tunt strimmlad vitkål

1 stor morot hyvlad i tunna skivor med hjälp av en potatisskalare.

½ msk soja

½ msk fisksås

800 ml kokosmjölk ( 2 burk)

400 ml vatten ( fyll upp en av de tomma kokosmjölksburkarna med vatten)

½ dl grovhackad persilja

1 msk rostade fänkålsfrön

Olja till stekning

Salt efter smak (ca ½ tsk)

Saften av en halv limefrukt

Klyftor av en ½ limefrukt

Garnering
400 g tärnat rimmat sidfläsk

½ msk soja

60-70 g finhackad salladslök (ca ½ paket)

Fräs lök, vitlök och rotselleri i jordnötsolja eller rapsolja tills löken har fått lite färg. Häll i soja och fisksås. Tillsätt kokosmjölken och vattnet . Salta efter smak och låt allt koka i hop i ca 10 minuter. Lägg i vitkålen och hälften av de rostade fänkålsfröna och låt koka i ytterligare 10 minuter. Stek under tiden upp det tärnade rimmade fläsket med sojan. När fläsket är knaperstekt tillsätter du vårlöken. Ställ sedan fräset åt sidan. Vänd ned den tunt hyvlade moroten i soppan och tillsätt resterande fänkålsfrön. Pressa i saften från den halva limefrukten. Servera soppan toppad med det stekta rimmade fläsket och limeklyftorna. För den vågade som vill försätta blodomloppet i ett lyckorus rekommenderar jag varmt, vietnamesisk extra stark chilisås.

/Linda

Årets Kock

Redan när jag såg Viktor Westerlind tournera sin första potatis till vinnarrätten var jag säker (jag har en svärmor som kan bevisa att det här inte är en efterhandskonstruktion). Han hade verkligen inte satt sin sista potatis, snarare tvärtom. Han skulle vinna årets kock.
Mycket riktigt, det gjorde han.
Mer självförtroende kring råvaruhanteringen hade ingen annan.
Att kombinera lastgammal, väl beprövad knivteknik med mjölkvakumförpackad sej och hi-tech tryckkokare kan inte tyda på annat än ett rå tryckt(sic.) förhållande till sina råvaror.

Jag hade hoppats stenhårt på Anna Johansson. Min förhoppning om att vi äntligen skulle få en kvinna på toppen var stark som en arbetshäst med skygglappar. På det igen Anna!

De flesta deltagarna misslyckades med att använda tekniken i samklang med råvarorna. Att bara försöka applicera en ny trendig teknik för sakens skull, och bara för att det går, faller inte mig på läppen.
Tekniken måste ha ett konkret syfte som hjälper att tala till råvarans fördel, tar fram dess bästa sidor och lyfta fram en maximal doft- och smakupplevelse. Så borde i alla fall ämnet "teknik möter naturlighet" tolkas i en tävling som årets kock.

Vill man uppleva en mer Professor Balthazar möter den lille kemistens experimentlåda, så finns det utmärkta lekfulla restauranger att utforska.

Min största besvikelse, förutom att jag inte fick vara på plats, var att Tv 4 inte visade hur deltagarna hanterade den hemliga råvarukorgen. Det absolut mest spännade momentet!

Jag är inte alls avundsjuk på Viktors självsäkra matlagning. Jag är inte alls avundsjuk på att han är ung. Jag är inte alls avundsjuk över att han lyckades på första försöket. Absolut inte!

Ja, ja vad är väl en bar på slottet...
...alldeles, alldeles underbar.

Grattis, årets kock!

Önskar
/Linda

Lyxlunch

Innan jul lovade jag korvar på längden och tvären. Den efterlängtade grynkorven blev stoppad med hjälp av västgöta grynkorvsakadmiens recept. Sedan satte diverse influensor stopp för korvstoppandet. Men lycka infann sig på lunchtsallriken när jag insåg att det fanns ett gäng små raringar kvar i frysen. Det här är en korv som bara blir godare av att ligga till sig. Gör den gärna i mängder, frys in och ta fram vid behov. Passar utmärkt till rotmos eller ger extra must åt ärtsoppan eller varför inte bara med lite surkål och senap mellan två surdegbröd. Vad ska man dricka till det? En halvtorr riesling med mycket syra, så klart!
/Linda

Bagels

Bagels är en kompakt judisk brödhistoria med anor från 1600-talet. Tack vare kokning blir bröden saftiga, kompaktheten till trots. Bagels har gått från att vara medeltida festmat till att bli amerikansk snabbmat. Food from the past har blivit fastfood. Brödet ger, med hjälp av otaliga matiga fyllningar, en härlig och god mättnadskänsla. Dessutom är bageln lika greppvänlig som en hamburgare och kan ätas på språng. Gott som en matigare lunchmacka eller i miniformat på buffébordet som snacks eller drinktilltugg.
Kalkon och lax är klassiska bagelfyllningar. Till brunchbuffén på söndagen rekomenderar jag varmt att rosta bageln och breda ett tjocklager färskost och till sist toppa med hemmagjord björnbärssylt. Servera rotsakschips eller lantchips som tillbehör. Söndags gott som ger dig energi att klara veckan som kommer!

Bagel
25 g jäst
5 dl ljummet vatten
½ dl majs- eller solrosolja
2 tsk salt
2 msk flytande acaciahonung
13 dl vetemjöl
½ finhackad rödlök
Vatten till kokning

Garnering
1 uppvispad äggvita
1 dl valfria frön till topping

Smula jästen i lite av det fingervarma vattnet i en bunke. Tillsätt sedan resten av vattnet, oljan, saltet, honungen och löken. Häll i mjölet lite i taget och arbeta i hushållsmaskin i ca 5-8 min. Eller tills degen har blivit seg och smidig. Låt degen vila och jäsa i bunken under bakduk i 15-20 min. Stjälp sedan upp degen på bakbordet, knåda och forma till långa rullar. Dela rullen i 24 lika stora bitar om du vill ha dem i mindre munsbitar eller i 12 bitar för den större lunchsmörgåsstorleken. Forma dem till runda små bullar och stick ditt finger i mitten på bullen tills det blir ett hål. Snurra sedan bullen runt fingret så hålet vidgas och blir lagom stort. Lägg dem på ett lätt mjölat bakplåtspapper och låt dem jäsa under bakduk ytterligare i 30 min. Värm ugnen till 225 grader. Koka upp vatten i en gryta och låt bullarna koka i ca 2 min. på vardera sida. Ta upp bageln med hålslev och lägg på en bakplåt med bakplåtspapper på. Pensla med den uppvispade äggvitan och strö över valfria frösorter. Strö gärna en sorts frön på vissa och en annan frösort på andra. Grädda de stora (på) 225 grader i ca 20 min. och de små i ca 12-15 min.

Fyllning
4 msk majonäs
2 msk dijonsenap
Per smörgås:
Ca 1 msk creme cheese/färskost
3 skivor basturökt kalkonbröst
1 handfull alfalfagroddar
2 gurkskivor tunt hyvlade på längden
3 skivor tunt skivade saltgurkor
3 tunt skivade rödlöksringar

Blanda majonäsen och dijonsenapen till en dijonaise och bred på ovansidorna av bageln. Bred ett lager färskost på undersidorna. Lägg alfalfagroddarna på färskosten. Lägg gurkan på alfalfan. Lägg kalkonskivorna på gurkan och toppa sedan med saltgurka och rödlöksringarna. Ringla mer av dijonaisen på påläggen om så önskar. Lägg ihop brödskivorna och njut.
/Linda