/Linda
Monday, September 28, 2009
gris + ingefära = sant
/Linda
Sunday, September 20, 2009
Pebre
I Chile är maten oftast inte speciellt starkt kryddad. Men det står nästan alltid en skål med pebre på bordet. Pebre är en högexplosiv smakbomb, en salsa med sötsyrligt heta smaker som kan hotta upp det mesta. Den våta kryddblandningen passar att servera till i stort sett allt. Testa till allt från stekt ägg till en sked i soppan. I Chile börjar i stort sett varje måltid med bröd och pebre.
3 msk aji chileno (en superstark lite vinägrig chilisås som finns att köpa i välsorterade mellanöstern-butiker. I Malmö går den att hitta hos Palmyra och i Göteborg finns den bl.a. i Saluhallen)
1 pressad stor vitlöksklyfta
½ kruka finhackad koriander
½ kruka finhackad persilja
½ tsk salt
½ tsk peppar
1 msk vitvinsvinäger
1-2 msk hett vatten
Blanda alla ingredienserna. Koka upp vatten och häll 1-2 msk över blandningen. Låt stå i kyl över natten. Håller månader i kylen.
/Linda
Pisco sour
Pisco är ett druvdestillat som med sina petroliumtoner påminner om italiensk Grappa. En av mina absoluta drinkfavoriter är Pisco sour. En sötsyrlig, vuxendricka med beska undertoner.
Pisco sour (ca 4 drinkar)
3 dl Pisco
1 dl sockerlag (3dl socker + 1 dl vatten som fått sjuda ihop på medelhög värme i ca 15min)
1 dl pressad saft från citroner
5-10 isbitar
2 vispade äggvitor
2-3 stänk Angostura bitter per drink
Blanda alla ingredienser, förutom äggvitan och angosturan, i en shaker eller annan lämplig behållare med lock. Skaka blandningen ordentligt och häll i 5-10 isbitar. Låt stå i kyl så att drinkblandningen blir kall. Vispa äggvitorna hårt och häll dem i shakern. Skaka om och häll upp i lite smala högre glas. Toppa med några stänk Angostura bitter.
/Linda
Empanadas
Empanadas är Chiles nationalrätt nummer ett! Klassikerna är med köttfärs eller ost fyllning. Pirogerna är fantastiskt goda som tillbehör till en soppa, sallad eller bara som ett snabbt tilltugg på stående fot. Doppa gärna i pebre.
Ca 25-35 st
Fyllning:
600g köttfärs
3 finhackade lökar
2 msk olja
1 –2 tsk paprikapulver
1 tsk spiskummin
ca 2-3 russin per pirog
1-2 svarta urkärnade oliver per pirog
3 st hårdkokta och tunt skivade ägg. Ca 1 äggskiva per pirog
Fräs alla ingredienserna förutom äggen, russinen och oliverna. Ställ undan och låt svalna
Deg:
1 kg mjöl
250 g ister eller smör
2 tsk bakpulver
2 tsk salt
2 ägg
4 msk vitt vin
2 -2 ½ dl mjölk
1 ägg till pensling
Blanda alla torra ingredienser. Arbeta in ister/smör till en deg. Vispa ägg, vin och mjölk och häll i degen. Arbeta till en smidig deg. Knåda tills degen varken fastnar på händer eller i degbunken. Knåda degen i ca 5 min om du använder dig av en hushållsassistent.
Kavla ut degen tills den är ca ½ cm tjock. Stansa ut lagom stora cirklar med hjälp av ett tefat (ca 12 cm i diameter). Lägg 2-3 msk fyllning på vardera cirkel och toppa med en äggskiva, russin och oliver. Ta lite av köttsaften och smeta längs kanterna på degcirkeln. Vik sedan halva cirkeln över fyllningen och tryck till noga längs med kanterna så att du får en halvmåneformad pirog. Vik sedan kanterna likt ett vågmönster- allt för att inte fyllningen ska rinna ut. Är detta för svårt, så kan du trycka ihop skarven runt om med en gaffel. Lägg emapnadan på en bakplåt med bakplåtspapper och pensla dem med ägget. Grädda mitt i ugn på 200 grader 25-30 min.
/Linda
Friday, September 18, 2009
Chiles nationaldag
Nedan har ni receptet på casuela. Vill ni veta mer så lyssna på Mix megapol på måndag vid kl. 07:30 då får ni fler recept och jag berättar mer om Chiles matkultur.
/Linda
Casuela
Casuela passar perfekt nu på Chiles nationaldag men kan med fördel lagas året runt. Rätten värmer skönt nu när det är lite höstruggigt ute. Casuela betyder gryta och vill ni variera er lite så kan köttet bytas ut mot en hel styckad kyckling.
4-6 personer
1 kg högrev
3 msk neutral olja
1 gul lök
1-2 vitlöksklyftor
1 grön paprika
1 morötter
1 tsk spiskummin
1 tsk oregano
1 tsk paprika
2 l vatten
2 -3 majskolvar
6 potatisar
250 g pumpa
4-6 ägg
Salt och peppar efter smak
Dela köttet i 3-4 cm tjocka grytbitar och salta och peppra. Fräs köttet tillsammans med olja och lök på hög till medelhög värme i en gryta.
Lägg i hela vitlöksklyftor, grovt tärnade morötter, en hel paprika skuren i två delar och tillsätt kryddorna.
Häll i vattnet i grytan.
Dela varje majskolv i fyra delar och lägg i grytan.
Koka på låg värme i ca 40min.
Skala och dela potatisarna i halvor och pumpan i mindre bitar och lägg i grytan. Koka allt tills potatisen är klar.
Vid servering ställer du fram sopptallrikar och i varje tallrik knäcker du i ett ägg. Häll den heta buljongen, utan kött och grönsaker, över det knäckta ägget och servera buljongen som förrätt. Toppa med chili- och korianderstinn pebre. Ät sedan köttet, potatisen och grönsakerna med en tomat-och löksallad. Toppa med mer pebre och hemmagjord majonnäs.
/Linda
Wednesday, September 16, 2009
Vacherin mont d`or - hösten är här!
Sunday, September 13, 2009
Citronkokta glasäpplen med finhackad citronmeliss

Äppelkriget fortsätter mina vänner! Och tack vare säsongens fruktdrivor är snart mina julklappar och gåbortpresenter, för ett bra tag framöver, färdiga. Hur går det för dig Hanna?
1-1 ½ kg glasäpplen (ca 15st transparant blancheäpplen)
½ dl pressad citronsaft
1st 3cm lång och 2cm bred skalad och halverad ingefärsbit
3 dl socker
1 ½ msk finhackad citronmeliss
Kärna ur, skala och dela äpplena. Lägg dem i en kastrull. Häll över citronsaften och lägg i ingefärsbitarna. Häll i sockret. Låt koka på låg till medelhögvärme i ca 30-40min. Ta en trägaffel och mosa äpplena grovt. Tycker du att moset har en bra konsistens är det färdigt, annars låter du det koka tills du uppnått önskvärd konsistens. Själv tycker jag om lite tuggmotstånd och vill gärna upptäcka små mumsiga äppelbitar här och där. Om du vill så kan du blanda ned 1 krm natrium bensoat i lite mos vid sidan av. Rör sedan ned blandningen i resten av moset. I ett svalt skafferi håller sig nu moset ända tills nästa skörd.
P.S.
I skrivandets stund kommer jag på att citrongräs nog hade gjort susen om det hade fått koka med de sista 20 min. Hmmmm, nästa sats… Om någon hinner före så snälla, berätta!
/Linda
Thursday, September 10, 2009
Tarte tatin

Vi åt middag med goda vänner igår kväll och jag erbjöd mig att gör en efterrätt.
- Jaaa, äppelpaj, säger sällskapet.
Nej, för helvete, jag vill inte! tänkte jag. Pajer är faktiskt inte någon favorit överhuvudtaget. Och så här års grymt uttjatade.
Men så kom jag på det. Jag har länge velat göra tarte tatin på äpple. Det ser så fruktansvärt gott ut. Och jag vet ju i teorin hur det går till. Enklaste möjliga varianten görs med färdig smördeg. Jag piffade till den med gröna russin och farinsocker. Hade dessutom tänkt mig hackade hasselnötter och konjak men det glömdes bort i stridens hetta.
c:a 75 g smör och
1 dl farinsocker smältes i stekpanna
1/2 dl russin ströddes i sockermassan
3 syrliga äpplen urkärnade och tunt skivade laddes i pannan
ett lager smördeg täckte äpplena
pannan i ugnen på 200° i 20 min.
Vänd upp tarten på tallrik och servera med vaniljglass. Den kola-karamelliga såsen som har gosat ihop sig med äpplena gör sig hur bra som helst med en mörk, åldrad rom till.
Tuesday, September 08, 2009
Äppelkriget!
Monday, September 07, 2009
Getmjölk

Jag har äntligen hittat getmjölk. I Sverige, fast den är såklart tysk. I resten av Europa har man sedan länge kunnat köpa getmjölk och getkött i vanliga butiker men försök med det så här på hemmaplan. Vi biter oss envist fast i föreställningen att geten är ett illasinnat djur som luktar, och därför också måste smaka, illa. Som allting annat har det en bakgrund.
Det här är säkert en kvarleva från den tid då geten kallades fattigmansko. I takt med att landsbygdsbefolkningen fick det bättre rationaliserades getterna bort. Så fort man hade råd bytte man upp sig mot en ko. Som att byta till en större bil av nyare årsmodell. För att imponera på grannarna. Getkött och –mjölk smakade helt enkelt fattigdom.
Som ett resultat av detta kan man sedan mitten av förra seklet knappt få tag på getprodukter i Sverige. Med undantag för de svenska getostarna som nu har börjat sitt återtåg in på den kulinariska banan.
Varför har jag då envist letat getmjölk de senaste åren? Ren och skär matsnobbism är det inte. Saken är nämligen den att min make, som så många andra, är komjölksintolerant. Aha, laktosproblemet, tänker många. Nä, det största problemet är faktiskt komjölksproteinet. Och då hjälper det inte hur laktosfri mjölken eller osten är, magen gör ändå ont. De flesta ersättningsprodukterna på marknaden görs av soja, problemet är bara att sojaprotein är mycket likt komjölksprotein och skapar samma problem för magen. Havremjölk med tydlig cerialiesmak har alltså varit vår enda möjlighet. Tråkig och svåranvänd (den skär sig och blir vattning om man kokar den) men det enda till buds stående.
Getmjölken kom alltså som en skänk från ovan. Med de första litrarna har vi gjort stuvade makaroner, paj och potatismos samt chokladmjölk. I förlängningen innebär getmjölken också att vi kan plocka fram glassmaskinen igen samt att vi kan äta grötfrukost eller müsli med mjölk. Ett glas mjölk till nybakade kanelbullar går också att ordna. Det kanske inte låter så imponerande men det förenklar livet en hel del.
/Hanna
P. S. Getmjölken beställer jag hos Morot och Annat vid Drottningtorget i Malmö, men kan också köpas på nätet hos Ekolagret. Båda två har samma tyska leverantör och hos båda gäller att man måste köpa 12 liter.
Tuesday, August 25, 2009
Tomater
Äntligen! Nu händer något som med mina mått mätt är minst lika viktigt att annonsera som nobelpriset. Det är säsong för de svenska tomaterna. De smakar aldrig så bra som nu. Passa på att göra din egen tomatsås och konservera eller frys in. Att äta maffig pasta med tomatsås mitt i vintern gjord på augustitomater är LYX. Med därtill hyvlad parmesan i drivor lyser rätten upp och värmer i kallt höstmörker. Passa även på att confitera små körsbärstomater. Servera dessa veritabla smakbomber till väl utvalda vänner. Jag lovar att det misstänkt ofta kommer börja ringa på dörren lagom vid middagstid.
/Linda
Tomatsås för mörka vinterkvällar
Gör en egen tomatsås ”par preferance”. Värt att notera är att sötma och syra framhäver och förstärker tomatens smak. Dessutom är det helt onödigt att "kärna" ut de geléartade saftiga inkråmet. En stor del av tomatens aromatiska ämnen och syra finns där. Är du rädd för att såsen ska bli vattnig så koka den gärna längre. Viserligen försvinner en stor del av c-vitmaininnehållet men det viktiga lykopenet är värmetåligt. Vid upphettning så frigörs till och med mer lykopen. Min tomatsås brukar, förutom tomater, innehålla vitlök, lite honung, någon form av vinägerskvätt (förslagsvis balsamvinäger)och massvis med örter. Vill man kan man även hälla i vin. Rödvin ger en maffigare sås som passar bäst till stekta köttbitar, köttgrytor samt i lammfärs. Med vitt vin får man en något friskare sås som passar till pasta, fisk, skaldjur och i köttfärssåsen.
Ca 1,5 kg tomater ger ungefär en liter tomatsås. Häll tomatsåsen i kokta rengjorda glasburkar med snäpplock och gummiring. Häll inte ända upp till kanten. Ställ burkarna i vattenbad i ugn, eller kastrull på 100grader i 50-60 min. Burkarna med tomatsås är nu hermetiskt tillslutna. Hermetisk tillslutning är en värmekonservering som innebär att man genom upphettning till mellan 80-100 grader dödar ev. farliga bakterier. Dessutom förtunnas luften i burken som då blir lufttätt tillsluten. Värmekonservering har blivit mindre vanligt sen vi fick kyl- och frysmöjligheter men är ett utmärkt sätt att ta till vara på och bevara svamp,frukt och grönt, dessutom blir det fantastiskt vackert att ha ståendes i kökshyllorna. /Linda
Monday, August 24, 2009
Tomatconfit
300-400g körsbärstomater.
5 små toppskott av färsk rosmarin eller ½ tsk torkad rosmarin
5-10 kvistar av färsk backtimjan eller 1 tsk torkad timjan
2-3 lagerblad
2-3 vitlöksklyftor
1 tsk salt
2 msk balsamvinäger
2-3 dl olivolja
Låt det lilla gröna fästet på tomaten sitta kvar. Skölj dem och låt dem torka. Lägg dem sedan sida vid sida i en kastrull tills de täcker hela botten. Lägg i de färska eller torkade örterna. Tryck till och krossa försiktigt de 2-3 hela vitlöksklyftorna. Häll över balsamvinägern och olivoljan så att de täcker tomaterna. Sjud tomaterna på låg värme ca 60 grader i 30-40 min. Servera som varma eller kalla tillbehör till kött, fisk eller fågel. Smakar även fantastisk i sallader eller bara försiktigt nedvända, i en pasta, tillsammans med parmesan och nävar av grovhackad basilika.
/Linda
Friday, August 21, 2009
På besök hos den feta ankan
Häromdagen var jag och några vänner på restaurang. Jag kan inte låta bli att förundras över att de flesta guldkrogar måste ha så fluffiga, kitschigt överlastade inredningar. Varför? Är det ett krav från guide Michelin att ha så ful konst på väggarna som möjligt och dessutom femton olika dukar på borden – helst dekorerade med franska liljor? Med stjärnstatus kommer även en liten armé av servitörer och servitriser. En lika stor stab som antalet gäster i lokalen övervakade varenda liten rörelse vi gjorde. Poängen är väl i och för sig att man ska känna sig uppassad och inte övervakad? Men vad som skulle hända om jag reste mig upp för att gå på toaletten oroade mig. Skulle de bara hålla upp dörren?
Hela personalstyrkan talade med kraftig fransk brytning. Bruten franska, präglar med andra ord, inte bara det gastronomiska tänkandet på The Fat Duck. -Hmmmm, har Heston Blumentahl planterat en pågående metaberättelse som jag borde vara extra uppmärksam på? En lätt air av pånyttfödd fransk motståndsrörelse men mot vad? Nytänkande eller bakåtsträvande? Vispad äggvita smaksatt med vodka klickades ned i kolsyreiskokande gryta (favorit i repris från 2001). Upp kom en marängliknande iskall smakrensare som pudrades lätt av grönt te. Med uppmaningen att snabbt stoppa den i munnen lydde jag order. Under loppet av en sekund frös, inte jag, men min tunga till is. I samma stund hörde jag ett sprayliknande ljud och min näsa och gom fylldes av limefriska dofter. Överraskningseffekten var omedelbar. För min del var det här det bästa ögonblicket under hela middagen, lätt salongsberusad av Taittinger comtes de champagne rose 1996. Mina smaklökar hoppade upp och ned av överraskad nyfiken lycka och förväntan. Lycka över att en hel måltid låg framför mig.
Thursday, August 20, 2009
Festivalonsdagen
Djurens rätt med mat från Vegegården gjorde bra ifrån sig (som de brukar). En klassisk kokosmjölksgryta med sojakyckling, minimajs och gröna bönor samt ett grillspett med jordnötssås och ris. Kombitallriken med båda är att rekommendera. Grytan skiljer sig inte nämnvärt från sina ickevegetariska gelikar och bitarna på spettet var smakrika och hade krispig fin yta och bra konsistens. I såna här sammanhang är det svårt att argumentera för köttets fördelar. Jordnötssåsen smakade även den utmärkt men var möjligen en aning för geléig i konsistensen.
Vi avslutade med en timjanspirog från Syrisk-Svenska föreningen, som bortsett från wraps med räkor serverade enbart vegetariskt. Inte alls dum även om den var något fet, men vi konstaterade snabbt att det knappast lär bli någon av festivalens storsäljare.
I övrigt vill jag varmt rekommendera biffarna från Ekkogourmet. Hinns det inte med på festivalen så finns de på ICA. Riktigt goda vegetariska biffar på bönor, linser och grönsaker. Inga ersättningsprodukter som ska lika något det inte är utan helt enkelt god mat.
/Hanna
Festivaltisdagen
Det slutade med en delad hitte-på-kyckling-sandwich på Govindas följt av några bakverk från Chez Madame. Sandvikaren visade sig i verkligheten vara en wrap innehållande kycklingsubstitut och ohämmade mängder paprika stekt i hing samt ost. Hing är en krydda som man skall handskas varsamt med. Det svenska namnet dyvelsträck (djävulsavföring) är talande. Här har man dock gått lite väl försiktigt tillväga. Smaken är ren och bra men snäll och tillbakadragen.
Chez Madame bjöd på ljuvliga små Petit Four bakelser med len och kraftfull chokladkräm toppad med färsk frukt. Precis i rätt storlek för att kunna stoppa in hela härligheten i munnen på en gång. Vegankanelbullarna var precis som de såg ut en aning torra men med god och riklig fyllning. Besvikelsen var de långsmala skurna kakorna med choklad/ingefära respektive Ingrid Bergman-ros. Torra utan tillhörande seghet och allt för tama i smaken. I stort dock en god och om inte annat själsligt tillfredställande lunch.
/Hanna
Jag är PK på årets festival!
-Kan inte du och jag gå ner och äta lunch på festivalen i veckan?
Visst kunde vi det. Två gånger faktiskt, hittills. Det visade sig bli temat för festivalen, eller ja, i alla fall mitt tema. Vegetariskt, ekologiskt och fair-trade. Och det finns förvånansvärt mycket att välja mellan. Trots att doften av stekt, grillat, wokat och friterat djur ligger tät över Gustav Adolfs torg är det heller inte längre långt mellan de vegetariska alternativen. Kanske har det blivit inne att vara PK, kanske är det inte längre så tråkigt att vara vegetarian. Vad vet jag? Jag bara betraktar.
/Hanna
Monday, August 17, 2009
Platta persikor
/Linda
Tuesday, August 11, 2009
Sarantis, Grekiska Livs
I våras, då Sarantis insjuknade, slog familjen igen butiken Grekiska Livs efter nästan 30 år på Möllevångstorget. Då försvann också en bit av Möllevångens själ. De exotiska butikerna och det härliga utelivet i all ära men det är ändå människorna bakom som gör Möllan till just Möllan. Glädjen och det varma mottagandet i den lilla butiken på Bergsgatan är det många som kan vittna om. Sarantis leende, skämtlynne och givmildhet lika så. Det var varmt i Malmös lilla del av Grekland.
På www.grekiskalivs.blogspot.com skriver familjen ”Sverige har givit oss möjligheter, och för det känner vi djup tacksamhet”. Vi vill svara att det var ni som gav oss möjligheterna, det är vi som känner tacksamhet.
Tack Sarantis, för att vi fick vara en liten del av ditt liv.
/Hanna och Linda
