Allahelgonaförvirringen drabbar oss första helgen i November. Numera brukar fredagen bestå av smink, skräck och bus på diverse halloweenkalas enligt en tradition direktimporterad från U.S.A. På lördagen, Alla helgons dag, råder kanske ett stilla lugn med ljuständning och eftertanke på landets kyrkogårdar? Under helgens mörker så är det inga knackningar på min dörr, vare sig bus eller godis i mitt hus och inga tända ljus som lyser upp mitt hem. Det som rycker tag i mig och får mig att se ljusare på tillvaron är pumporna, som med sina knalloranga, grönvitmellerade eller stålgrå lyster förgyller det begynnande höstmörkret. Pumpor och vintersquash tar med sin nötiga något söta smak vid där äpplen, majs, tomater och sommarsquash går ur säsong.Enligt historien dök pumpan upp i Europa under 1500-talet vilket känns ganska logiskt eftersom det sammanfaller med spanjorernas kolonisation av bl.a. Mexiko. Pumpa och squash tillhör basutbudet i de flesta mexikaners kosthållning. Även i U.S.A. har pumpan sin givna plats med bl.a. pumpapaj till thanks giving. I delar av Indien kan man avnjuta fantastiska rätter med kaddopumpan, ofta i currystinn, chilihet och mangosyrlig tappning. I Kina och Vietnam kan man smaka härliga aromatiska soppor med winter gourd eller wintermelon som den även kallas. Med sin lite nötiga och smöriga sötma är pumpan given som fyllning i italienska raviolis toppad med lite smörfräst salvia eller mixad och nerrörd i en parmesan- och vitvinsdoftande risotto. Eftersom pumpan sägs härstamma från det gamla Inkariket så tar jag ett omfattande smakgrepp med inspiration från både nord-, central- och sydamerika på mitt pumpatema i år. Köp inte bara pumpor till prydnad utan ät dem! Möjligheterna är många, allt är upplyst och det är bara att låta sig inspireras och låta sig väl smaka.
/Linda
