Älska Mat och kocksemifinal

Varför finns det inte högrev som är kvalitetsgraderad drån 1-15 som i Japan? Var en av frågorna som inledde årets Älska Matmässa. David Lindegren som föder upp rödkulla kor och Erik Bengtsson från Karlfältsgård som föder upp, lamm, nöt och grisar hade inget entydigt svar. Men de förde en oerhört intressant diskussion kring uppfödning, produktion, smak och konsumentupplysning. Lika spännande var årets semifinal i kock SM, ett STORT grattis till Fredrik Lagerberg som gick direkt till final. Tro inte att det roliga är över Mässan pågår i ytterligare två dagar så bege er dit. Det är helt klart värt det.

Nu kallar Fridhillskycklingen, getsmöret och svartkålen.

/Linda

Omelett med Oriental White.

Ja, namnet på osten lovar kanske inte så mycket, men det gör å andra sidan importören. Jag har noterat att Larsas produktsortiment i det närmaste exploderat det senaste året. En av de senaste i raden av vita ostar är deras Oriental White. Eftersom jag är mycket förtjust i både deras standardyoghurt (10%) och den uppfriskande drycken Ayran måste även denna provas. I det finstilta på framsidan utlovas att osten är extra krämig. Det är den också. Fast och syrlig i början men efterlämnar en len, gräddig smak i munnen. Jag gräddade en enkel lunchomelett med kantareller och vek in osten i. Där satt den som en smäck! Hädanefter ska jag inte titta snett på vita ostar av kossemjölk. De kan faktiskt också bli riktigt bra.

/Hanna

Santenay en afton i oktober

För ett par år sedan var jag i Bourgogne enkom för vinernas skull. Det var bra. Och lärorikt. Med från resan hade jag ett fyrtiotal flaskor som allt eftersom har fått gå till de sälla jaktmarkerna. Inte mycket återstår av den forna skattkammaren. En Santenay från 1993 skänkte jag vid hemkomsten till min kära kollega Linda. Vid en liten sammankomst igår kväll kom flaskan fram och fick sällskap av några trevliga ostar. Lite nervösa var vi att vinet redan skulle gått hädan utan vår medverkan och när den genomblöta korken brast med en fånig rest i flaskhalsen kändes loppet kört. Med lite pill och finess lyckades jag emellertid få ut korkresten, och därmed också vinet, ur flaskan.

Doften var fin, generös och tydligt mogen. Dova toner av torkad frukt, stall och läder svävade i glasen. Därför var den påföljande munkänslan så mycket mer överraskande. Påtagligt tanninig och nästan ungdomligt stram. Syran lyste däremot med sin frånvaro och avslöjade att även smaken fått skatta något till förgängligheten. En gammal själ i en ung kropp enades vi om. Vinet var dessutom synnerligen njutbart i kombination med ostarna som fick tanninstrukturen att vika ett steg bakåt och lämna plats för de mer subtila, nästan erotiskt laddade, aromerna av gammal bourgogne.

Kvällen fortsatte med en middag på Mrs Brown där kockarna överträffat sig själva i kompositionen av hjortlevern med äpple. Den var så bra att håren reste sig på armarna och smakerna sände lyckorysningar nerför ryggraden. Som att bli kysst i nacken av en nyfunnen kärlek. Trots att kvällen slutade tidigt var jag helt nöjd och belåten när jag traskade hemåt genom staden. God mat och gott vin i goda vänners lag, inte mycket kan bli bättre en afton i sen oktober.

/Hanna

Innis + Mackmyra

Under årets upplaga av Sthlm Beer & Whisky fick jag möjlighet att provsmaka Innis & Gunn lagrad på ett av Mackmyras avlagda fat. Generellt är jag inte så förtjust i fatlagrad öl då faten i min smak får allt för mycket utrymme och dessutom adderar en stramt uttorkande tanninstruktur och syra. Öl har generellt så mycket av stringenta toner redan som den är att jag tycker att det är onödigt att toppa med flera. I just det här fallet är jag dock beredd att ge vika. Ölet smakade bra. Med bara en svag underton av whisky och fat fungerade drycken utmärkt. Kaxigt nog hade man, med risk för explosion, låtit bli att tappa upp ölet och i stället fraktad hela fatet till mässan. Ett vågat tilltag som gav fin utdelning. Det är mycket charmigare att prova en dryck direkt ur fatet än ur flaska eller tapp. Kanske var det också just där den goda smaken satt.

/Hanna

Fire and Knife

Nya numret av Fire and Knife är ute i handeln. Något för alla er som inte kan motstå teperti, grevor, finkor, flaeskesvaer, knabbelspek, cueritos, grattons, cvarci... Ja, listan kan göras lång. Kärt barn har många namn och Tom Parker Bowels skriver ingående om vad som gör dessa små gottegrisar så fett oemotståndliga. Dessutom finns det massor av mer matnyttig och underhållande läsning.

Var det någon som sa att hösten är mörk, kall och regnig? Rustad med ett glas vin, god läsning och en påse teperti från Malmö Kötthandel är det en baggis. Höstrusket får pågå hur mycket det vill utanför mitt fönster.

/Linda

Lyrisk!

Fiskaren Erik Lyräng lät förbryllad när jag ringde honom för att få komma på besök. -Va, ska du äta agn? -Ja, ge mig allt agn du har, lyrisk över bara tanken på att snart få smaka.

Några mil förbi Göteborg och upp i Bohuslän på Orust ligger Lyrön och Lyröns fisk och skaldjur. Anledningen till att jag åkte dit var inte för hummersäsongen utan för bläckfisken och musslorna skull.

Bohusländsk bläckfisk kanske ni tänker förvånat!?
Jepp, bläckfisk av sorten Loligo Vulgaris har blivit allt vanligare i våra vatten. Fiskarna i Bohuslän får under sommarhalvåret och fram till och med september upp hyfsat mycket bläckfisk som bifångt. Inget de bryr sig nämnvärt om.

Erik hade aldrig smakat bläckfisk och förstod inte riktigt min entusiasm över dem eller över musslorna. De används näst intill bara som agn. Någon gång då och då, men än så länge sällan, säljs de till galna turister som jag.

Under eftermiddagen hos Erik på Lyrön han jag tillaga och grilla tre olika bläckfiskrätter.
En med tomat, vitlök, ört- och olivfyllning, en annan fylld med äpple, rimmat sidfläsk och rosmarin och en tredje grillad och sen smaksatt med olivolja, citron, salt och peppar. Som huvudrätt blev det grillade havskräftor och en musselgryta med lager och örter tillagad i gryta över öppen eld men det funkade även fint att göra rätten i foliepaket. Extra fett gott blev det med sardellsmör, aioli och en dill- och västerbottenröra som tillbehör.

Eriks kommentar? Jamen det här var ju faktiskt gott!
Nästa år kommer Lyröns fisk och skaldjur att ha växt till sig ytterligare och vi kan väl hoppas att både musslor och svensk bläckfisk finns på menyn. För er som är i krokarna under nästa sommar och början av hösten, ring Erik och be att han sparar bifångsten åt er!

Återkommer med länk så fort reportaget är publicerat.

/Linda

En gris i basker!

Jag bläddrade förbi annonsen i programmet för Stockholm Beer & Whisky utan att reagera över den. Min man studsade till och funderade helt kort över vad det var för öl han ännu inte hunnit prova. Ingen av oss noterade att det var whisky det handlade om. Längst bort i hörnet stod dom sedan. Force of Action. Med en marknadsföringsestetik som osökt för tanken till arbetarromantik och kommunistisk propagandakonst. Helt utanför alla normer om hur en whisky ska presenteras. Utan referenser till den elegans och den exklusivitet vi är vana att förknippa med drycken.

Tanken bakom valet av uttryck är, enligt Robert Blomqvist, att skilja sig från mängden. Att det är svårt att slå sig in på en etablerad marknad med en ny produkt om man inte syns. Jag förstår den tanken till fullo men jag är inte helt säker på att det fungerar, även om jag vill att det ska göra det. Whiskyvärlden är konservativ och jag gillar revolutioner. Jag tycker om människor som tar steget utanför ramen, som utmanar det etablerade. Dessutom är jag svag för propagandakonst.

Att ”Old Heb” (en blend av 19-årig Dalmore, 21-årig Fettercairn och 25-årig Ardbeg) visade sig vara en mycket trevlig ny bekantskap gladde mig också mycket. Ännu gladare blev jag när det visade sig att vi domare uppskattat någon av företagets tre produkter även vid blindprovningen. Så mycket att den till och med nominerats till mässans bästa whisky och därmed garanterats någon form av medalj under kommande torsdags prisutdelning. Blindprovning i sådana här sammanhang är inte bara bra utan helt nödvändigt. Det är omöjligt för människor att ställa sig utanför sig själva och göra objektiva bedömningar. Ju mindre förhandsinformation vi som domare har om dryckerna vi provar, desto friare kan vi bli i vår bedömning. Och varje whisky förtjänar en fri bedömning, även den som marknadsförs med hjälp av en gris i basker.

/Hanna