Vayas Gravlaxsås

Vaya och Sarantis sprider ljus och lycka över sina kunder på Grekiska livs. Som sann matmissionär predikar Vaya matnyttiga tips och idéer. Hemligheten bakom hennes recept är enkelt 3, 3, 3 och Acaciahonung. Blommigheten i honungen ger såsen aromatisk boost. Jag behöver väl knappast nämna att med honungen i såsen och med flädern i den gravade laxen uppstår sann midsommarkärlek.

3 msk Dijonsenap
3 msk Acaciahonung
3 msk Vitvinsäger eller ättika. Personligen föredrar jag den svagaste sortens ättika framför vitvinsvinäger eftersom det blir ett mer rungande schvung i smakerna.
Ca: ½ dl neutral olja (raps eller majsolja fungerar bra)
Massor av hackad dill.

Blanda 3, 3, 3. Späd och rör sedan ned oljan tills smak och konsistens är tillfredställande. Blanda ned den hackade dillen. Klart!
/Linda

Citronsill a la Möllan

Tidigt i min karriär som karavanförare hade jag dille på att försöka använda alla mina nyvunna kunskaper i det egna köket. En del av mina experiment har helt tyst fått tassa vidare till de sälla jaktmarkerna men ett par stycken har blivit riktiga succéer. Numera kan jag aldrig åka till våra vänner på Bornholm utan en burk i bagaget. Jag får helt enkelt inte kliva av båten utan att först ha visat upp burken för tullen. Ursprunget till den här sillen är en citronsill min mor brukar göra till påsk. Traditionalist som jag är hänger jag kvar vid ursprunget till påskhelgen men till midsommar är det numera a la Möllan som gäller.

1 burk inläggningssill
socker
ättika
3 små asiatiska chalottenlökar
c:a 5 cm galangarot
9 limeblad
3 citrongräs


Gör en lag av vatten, socker och ättika enligt recept på burken, eller köp färdig inläggningslag på flaska.

Skär löken och galangaroten i tunna skivor.

Krama limebladen i handen så att de byts och börjar dofta.

Dela citrongräset på längden och skär det sedan i 5 cm långa bitar. Vänd på kniven och banka lätt på bitarna med kortänden av handtaget tills de börjar dofta.

Skär sillen i 2 cm brada bitar.

Varva sillen och med övriga ingredienser i en glasburk.

Häll lagen över sillen i burken och se till att det täcker. Har du gjort lagen själv, se till att den svalnat ordentligt innan du häller på den.


Hanna

Midsommardagsräddning stavas...

...Teperti, skrynkliga soltorkade oliver och en Retzina som blir nyckeln till bevarandet av din mages och ditt huvuds välbefinnande. Salt, sött, surt, beskt , umami och så fett gött blir lika med välmående. Teperti hittar du på Malmö kötthandel och de soltorkade svarta små härligheterna hittas hos Vaya och Sarantis på Grekiska livs i Malmö.

/Linda

Killar (st)örtskönt i kistan

Det är inte bara balkonglådor, odlingslotter och trädgårdsrabatter som svämmar över av örtskön grönska. Titta dig över axeln när du korsar en öde tomt, flanerar i parken eller sitter på en betongtung innerstadsgård. Det är inte helt omöjligt att du träffar på libbstickan en fantastisk ört med persiljeliknande blad som går att använda till allt! Med sina rötter i Iran känns det nästan som en självklarhet att den smakmässigt drar åt spiskummin men den har även toner av selleri och koriander. Använd libbsticka i massor, grovt hackad i tomat- och löksallad eller låt den koka med i mustiga grytor. Milt lent och sött majsmos får pondus och karaktär av hackad libbsticka. Till grillade köttbitar och heta korvar finns det inte bättre tillbehör det killar (st)örtskönt i kistan.

Linda

Gubbsjukt gott!

Ceviche med jordgubbar
Ceviche med jordgubbar är en självklarhet för alla med halsbrytande smakslökar. Under 1700-talet korsades de chilenska ananassmultronen med våra västerländska smultron och det dröjde inte länge förrän jordgubben kom att bli vårt svenskaste midsommarmåste. Förnya er och servera jordgubbarna i en sallad eller som här, nedskurna i den chilensk peruanska fiskklassikern Ceviche. Friskt, gott och spännande på midsommarbjudningen!

2 dl färskpressad limejuice

2dl färskpressad citronjuice

600-700g fisk med vitt fast kött skuret i 1x1 cm fyrkantiga tjocka bitar. Det är säsong för Lubb och Bleka. Fantastiska vitfiskar med fast kött. Lubben smakar skaldjur och Bleka drar åt torskhållet.

100-200g pilgrimmsmusslor skurna som ovan

2-4st färska chiliepeppar beroende hur het den är. Dutch chile även kallad Spansk peppar passar grymmmt bra.

1 krm pressad vitlök (typ en lite mindre vitlöksklyfta)

2 st tunt skivade rödlökar

1 tsk salt

peppar efter tycke och smak

½ liter fasta skivade jordgubbar. Ta bort de väl-, och om det finns, de övermogna bären.

Häll den pressade juicen i en skål eller plastbunke blanda i salt, vitlök och chilin. Varva fisk-, musselbitarna och rödlök i marinaden. Se till att marinaden täcker alla ingredienserna. Plasta och låt stå i minst tre timmar i kyl. När fisken är helt vit är Cevichen i stort sett klar. Tillsätt de skivade jordgubbarna innan servering och krydda med färsk koriander och nymalen fruktig svartpeppar.

Linda

Vi ser rött...

Mumsisch…
… säger vi när vi klickat upp härligt äggig gräddglass, skivat upp de första svenska jordgubbarna och toppat med muscovadosocker, grovhackad thaibasilika och sist men inte minst pressat över limesaft.

Linda

...Och Grönt

Det är inte svårt att sätta piff på stundande examens-, bröllops- och midsommarbufféer tricket är att såsa till det ordentlig, känna sig lätt kokt och må som en sparris.

Det är dags för primörfat fulla av späda härligheter serverade med en rad olika sorters rört smör, hollandaiser och kalla örtagårdssåser samt gråt av lycka.

Rört getostsmör passar fantastiskt till nykokt sparris, söta röda betor eller späda skockor.
Blanda smör tillsammans med en torrktämig getost (Getrulle eller Charolais om du vil lyxa). måtta efter snille och smak.

Chipotlesmör är som handen och majs är som handsken - perfekt smakkombo med andra ord.
Gå till väga på samma sätt som ovan men ta lite chipotle i taget och låt smöret stå till sig, smaka och addera mer om du fortfarande tycker att det är för milt. Chilihetta är gott men för mcket av det goda...

Pepparotshollandaise trivs med allt från späda kokta vårlökar/salladslökar och sparris till nypotatis som med ett rejält dopp i grytan förvandlas till fingervänlig delikatesser.
Ta ett ett hollandaiserecept ur vilken kokbok som helst och riv ned mängder av färsk pepparot. Av någon anledning går det inte att få för mycket av den stingsliga roten i just hollandaise.

Hemmagjord majonnäs med massor av citron, dill, gräslök och persilja klär återigen sparris i bästa gå-bortkostymen men att dränka in krispiga salladsblad med feta mjuka aromatiska slöjor är heller inte helt fel. rör i hop den efter tycke om hemmagjord majonnäs sitter i fingrarna. Om inte så öppnar du vilken kokbok som helst, rör efter recept pressa i massor av citron och hacka därefter ned allsköns doftande färska krydderier.

Linda

Personkemi

(Bakad havskräfta, confiterat kaninlår och kaneldimma)

De som lekte med experimentlådan Den lille kemisten som barn har blivit överlyckliga att finna den igen hos Hervé This, Heston Blumenthal och Ferran Adriàs med sina olika makalösa tillsatser. Frantzen/Lindeberg är ett exempel på några som fått kontakt med sina lekfulla, barnsliga sidor. Här leks det dock på fullaste allvar. Ett mer pretentiöst kök och servis är svårt att hitta men alla bjuds in att leka, lära och delta. Pretentioner är inget negativt – inte då de genomförs på ett ödmjukt och inbjudande sätt. Frantzen/Lindeberg lyckas väcka min sentimentala sida och jag minns barndomens försök att framställa speciella tankepiller av sesamfrön och kondensatmjölk och experimentet med bakpulver i en kladdkaka som resulterade i explosiv vulkankaka. På samma sätt experimenteras det här. Min 20-rättersmiddag var en spektakulär (molekylär) upplevelse på fartfyllda raksträckor med risk för farliga dikeskörningar. Tekniska underverk måste alltid åtföljas av hantverksmässig skicklighet vilket det ofta också görs hos Frantzen/Lindeberg men ett alltför långt gånget kalvbräss gör att jag inte kan skriva under på DN:s recension som gav full pott. På väg hem med tåget från Sthlm till Malmö smakar jag ett exempel på mindre lekfull kemifest. Devisen ”I vår bistro hittar du mat som både är smakfull och hälsosam” är inte helt korrekt. Nja, bistron är snarare proppfull av kemiskt framställt umami, härdade fetter och mängder av andra ”E-etthundra/tvåhundranånting” tillsatser. Då Sj:s höghastighetsbistro framstår som potentiellt hälsovådlig kemifest à la Tjernobyl så framstår Frantzen/Lindeberg som värsta alkemisterna som utvinner guld ur de fyra elementen.

Linda

Sigrids Sushi

Min 7-åriga dotter Sigrid hade aldrig ätit sushi. I fredags tyckte vi båda att det var dags att hon fick ta ett första steg in i vuxenvärlden och traskade iväg till vår lokala sushibar för denna rit-de-passage-lunch. Så här skriver Sigrid själv om upplevelsen:

”Det var lite läskigt men roligt att prova sushi första gången. Alla ni som tror att sushi inte är gott måste bara prova det för det är lent och skönt i munnen när man tuggar det. Smaken var ganska lätt och med laxen var det lite sött faktiskt. Misosoppan var inte så god men ni borde prova den för ni kanske tycker om den, men det gjorde inte jag. Teet var jätte-jättegott för det smakade liksom natur.”

Ja, vad mer finns att tillägga?

Sigrid och Hanna

Fina fisken

Nu är det säsong för gott samvete. Fråga efter makrill från västkusten för nu är det säsong. Makrill ska ätas på våren innan den har hunnit bli allt för fet och tranig. Den mättar inte bara tomma magar fisken är god, full av gott omega3-fett som gör gott i kropp och knopp.
Det är dags att äta makrill på bredden och tvären.

Currydoppade makrillfiléer
Ja, eller kanske dopade? De ska vara riktigt ordentligt nedsänkta i god currysörja. Servera fisken med fräst spenat med färskostklickar i samt ett basmatiris till om du vill förstärka de indiska smakerna. Annars är denna rätt underbar med stuvad spenat och dillkokt färskpotatis. Eller varför inte med en kikärtssallad med rostad blomkål och mynta som på bilden ovan?

6 st. makrillfiléer

1/2 msk senap

1 äggula

4 tsk curry- eller indisk currypasta (gärna mer om det är en mild curry)

2 msk fryst dill

1 msk olja

Blanda ihop ingredienserna och doppa/smeta in filéerna i currysmeten. Stek i lika delar smör och raps- eller olivolja på snäppet högre än medelvärme i ca 5 min. på vardera sida.

Linda

Det våras för rabarber

Nu börjar alla vårtecken att dugga tätt. Mina rabarber börjar att ge späda små grenar vilket gör mig medveten om förra årets sista skörd som fortfarande ligger kvar i frysen. Under senhösten tröttnade jag på att ta till vara köksträdgårdens och marknadens dignande överflöd av råvaror. Till slut landade de i en mindre istid, både bildligt och bokstavligt talat dvs. i frysen. Men med våren kommer lusten att förädla tillbaka. De sista infrusna grova rabarberbitarna åker fram och pockar på uppmärksamhet. Jag gör en fantastiskt god rabarbersoppa som smakar sommarminnen och en Clafoutisliknande dessert osandes aromstinn orient. Nu finns det plats för ännu en säsong i både kropp, själ och frys!

Rabarbersoppa och kompott
2 kg frysta rabarber

2 ½ dl jordgubbssaft

1 kork rosenvatten

½ vaniljstång

2-3 msk socker

Mandelsmet
200g mandelmassa

½ dl gräddfil

2 ägg

1 msk vetemjöl

några frysta hallon

Koka ihop godsakerna förutom sockret, tills rabarberbitarna har blivit helt mjuka och börjat lösas upp till ett trådigt tillstånd.
Sila rabarberkoket och ta tillvara på vätskan och vaniljstången som sparas till soppan.
Häll tillbaka rabarbern i kastrullen och tillsätt 2-3 msk socker.
Bred ut rabarbern i en stor ugnsfast form eller i flera små. Häll över mandelsmeten och dekorera med frysta hallon och små tunna rosmarinkvistar. Baka av i ugn på 225 grader i ca. 20 min. Stick en tandpetare i mandeltäcket fastnar inget av mandeltäcket på stickan så är desserten färdig att serveras.Vill du så kan du även göra ett pajskal och fylla det med rabarberkompotten och mandelsmeten. Ovan syns båda varianterna. Pajen är även dekorerad med torkade rosenknoppar.

Rabarbersoppa
Ta den avsilade vätskan plus vaniljstången.
Låt den sjuda på låg värme i ca 10 min. tillsammans med en kanelstång, gärna Grenada-kanel som ger goda pomeranstoner.
Smaka av med socker eller Acaciahonung.
Servera soppan varm med en kula vaniljglass, en citronklyfta och lite hackad mynta.

Linda

OM RISKEN MED ATT VÄNJA SIG

Att stiga in i en asiatisk butik är för många svenskar en lång ifrån behaglig upplevelse. Doften som slår emot en är mättad av förrutnelse och jäsning. Samma upplevelse kan intet ont anande barn få när de för första gången stiger in i en ostaffär. Eller den ovane när en burk surströmming öppnas i en sluten lokal. Det luktar kort sagt apa. Besynnerligt nog är vi många som faktiskt tycker att asiatisk mat, lagrade ostar och surströmming smakar fullständigt underbart.
Den som är uppvuxen med surströmming har inga problem med doften. Den som i tidiga år fått smaka lagrade ostar eller asiatisk fisksås tycker att det doftar gott. På empirisk väg har vi nämligen lärt oss att även om doften i sig är frånstötande, för den med sig ljuvliga smaker. Asociationen blir alltså posssitiv. Ingen av oss skulle dock smörja in kroppen i vare sig jäst fisk eller gorgonzola och fortfarande uppskatta doften.
Hjärnans förmåga att översätta obehagliga dofter till possitiva minnen kan ibland ställa till problem. Själv har jag under det senaste året stött på ett par sådana. Det största och mest påfallande drabbade mig så sent som igår. En flaska vitt Alsacevin korkades upp på en provning. Med njutning kostaterade jag att jag vid första andetaget transporterades 30 år tillbaks i tiden och rakt hem till min mormor. Ett av de där tilfällena när min mamma och jag botaniserade på vinden i det gamla huset.
En spökvind av rang. Med åldrade klänningar i rader från takstolarna. Torkade örter och flätade korgar med spännande innehåll. Gamla kistor, speglar och möbler från svunna tider. Ljusstrålar från små vindfönster som letar sig in mellan dammet vi rörde upp för varje ny upptäkt vi gjorde. Och dofterna. Dofterna av multnande äpplen, åldrade tyger och malmedel. Damm och murknande trä. Dofter som alla andra direkt uppfattade som ett korkskadat vin medan jag själv satt där i belåten trans. Inte förrän jag smakade vinet kunde jag låta mig övertygas om att det faktiskt var dåligt, för det var det! Uppgivet hade jag bara att be om ursäkt och konstatera jag liksom vinflaskan faktiskt var mycket korkad.
Nu har jag bara att lära om. I minnet måste dessa dofter få förbli possitiva när det rör sig om ting. Men kanske kan min hjärna lära sig att när det kommer till vin är korkdoften asocierad med dålig smak. Eller pinsamt förfäktande av ett vins förträfflighet inför en helt oförstående församling.

Hanna

Slutet gott allting gott...

Året går mot sitt oundvikliga slut och en summering är alltid på sin plats.

På sistone har närproducerad, ekologisk mat ökat i popularitet och antalet småskaliga producenter växt i antal. Favoriten i år är Vilhelmsdalsostar från Österlen. Speciellt Den lilla fästmön som i rätt tillstånd doftar och smakar som nykokta färska sparrisknoppar.

Varken närproducerat eller ekologiskt men ack så gott var det grekiska fårsmöret och pinjenötshonungen som jag fick av Vaja och Saranti på Grekiska livs i Malmö.

Den hemlige kocken, boken om alla tillsatser i våra livsmedel slog ned som en bomb och fick upp ögonen på oss konsumenter och gjorde oss ännu mer matmedvetna.

Apropå matmedvetenhet får ni inte heller glömma att ta en titt i ”Ditt nya skafferi – smaker från Mat-karavan” en matnyttig kokbok av Lisa Förare Winblad som vi på smakverkstan/Mat-Karavan även medverkar i.

Dekonstruera mera. Ja, plocka gärna isär alla delar för att få klarhet in i minsta detalj och då menar jag förstås styckningsdetalj. Att ta till vara på allt hos ett djur och att låta varje del komma till sin ”rätt” har varit ett (ena)stående inslag i årets matlagning. Restaurang St. John i London är restaurangen som fick de flesta att komma ut ur garderoben och våga berätta om hur gott det är att tugga på broskbitar, suga ur märg och gnaga på halsar. Varför inte göra som min kollega; beställ hem en hel get och stycka hemma på köksbordet i lägenheten?! Inga problem – det funkar alldeles utmärkt. Det största problemet kan tänkas vara vad grannarna som ser in i ditt kök skulle säga.

Och varför inte ta och avsluta året med ett härligt säsongsriktigt lamm på nyårsafton.
Taffel.se en ny nätsida om mat sprider klarhet i de flesta matfrågor. Läs gärna artikeln om just lamm.

Bästa nyårskrubbet :
Rostade kastanjer med smält smör till champagnen.
Lamlägg från närmsta bonde tilllagat med massa sötsyrliga Ingrid-Marie, Calvados och rosmarin.
Getostar från Vilhelmsdal.
Saftig sockerkaka indränkt i romflamberade ananasskivor servera tillsammans med grädde eller glass och ringla kokt kondensatmjölk över hela härligheten.

Slutet gott, allting gott! Vi ses nästa år.

Linda

Nyårslamm

Lammlägg
4st. lammlägg (går bra med grytbitar av lamm men försök att få med ben för smakens skull)

1msk soja

1msk tomatpuré

2st pressade vitlöksklyftor

2st lagerblad

2tsk stött torkad rosmarin

2tsk stött torkad timjan

6st halverade schalottenlökar

1st stor morot i bitar

6dl vatten

1 ½dl vita små franska bönor

1 ½dl puylinser

1dl calvados

Salt och peppar efter smak


Tillbehör
Rostade vitlökar:
2st hela oskalade vitlökar

Frästa äpplen:
1 rödlök

2-4st äpplen (Belle de Boskop eller Ingrid-Marie)

färsk rosmarin

Lägg de vita bönorna i blöt kvällen innan.

Skölj dem sedan väl innan användning.
Brässera lammläggen i lite olivolja och soja tills läggen fått fin färg.

Klicka i tomatpurén.
Sänk värmen och häll i övriga grytsaker.

Lämna calvadosen, bönorna och puylinserna till senare.

Låt allt puttra på låg temperatur i 3 timmar.

När köttet på läggen börjar släppa något från benen häller du i resten av ingredienser.

Låt stå och sjuda i ytterligare 30-45 min.



Förbered tillbehören under tiden du väntar på att grytan ska bli klar.

Skär de hela oskalade vitlökarna på mitten så att klyftorna inuti blir delade, inte från rot till topp utan på samma sätt som man delar en grapefrukt.

Rosta vitlökarna 30 min i ugnen på 175 grader.



När grytan nästan är helt klar fräser du klyftade äpplen och rödlök i en stekpanna med lite smör, salt och peppar.

Repa i färsk rosmarin och låt den fräsa med äpplena och rödlöken.

Lägg upp ett lammlägg per person, toppa med rosmarinfrästa äpplen och garnera med varsin rostad vitlök.

Servera ett rustikt vitt surdegsbröd och getostar som ytterligare tillbehör.

Smaklig spis

Linda

Likriktad Mångfald

Jag har aldrig sett så många varianter på hamburgare på ett och samma ställe som på årets malmöfestival. De stora hamburgerkedjorna borde ha gett sig ut i matvimlet och trendspanat. Texmexburgare, New Orleans burgare och traditionell vegoburgare, numera trendigt ekologisk och importerad från Nya Zeeland, eller chilensk Lomitoburgare. Dessa är bara några olika smakriktningar som paketerats till hamburgerformat.

Lomitotemat måste vara en helt ny trend eftersom jag, med chilenskt påbrå, aldrig tidigare har hört talas om ”Lomitoburgare” eller Maria Escalantes ”Lomitogryta” med Porcelana choklad. Lomito för mig är en stor smörgås med någon form av skivat kött från ryggdelen av nöt eller gris med diverse tillbehör som ost, avokado, lök, tomat och gärna med stora klickar majonnäs. Tolkningar är alltid välkomna men jag har svårt att dölja min besvikelse när jag tränger mig fram till något som jag trodde skulle vara Chilensk "Churasco - skräpig gatumat” när den är som mest och bäst.

Annars är det mest exotiska jag träffar på ett gäng fnittrande Japaner som med stor matglädje mumsar raggmunk med fläsk och senare en grupp svenska pensionärer som fokuserat och målmedvetet beställer thailändska ”Fireballs”. Mångfalden och utbudet på Malmöfestivalens matmecka är större än någonsin. Men jag kan inte låta bli att undra om den traditionella och fantastiskt goda Cevapcicin hade sålt bättre som Cevapciciburgare?

Ja, mat är inte bara mat utan något som i högsta grad talar om vad det är för samhälle vi lever i - ett samhälle fullt av valmöjligheter och mångfald men med skrämmande likriktad begränsning!

För mer intressant läsning om årets malmöfestival läs "MER LYX ÅT FOLKET"

Linda

MER LYX ÅT FOLKET

Malmöfestivalen närmar sig åter sitt slut och det är med blandade känslor jag konstaterar att det är ett helt år till nästa gång. Trots att jag inte är någon fan av folksamlingar stod jag där i år igen. Jag måste ju bara titta lite på eländet, se om det finns något att äta, något nytt, något spännande, något jag inte provat förut. Tyvär visar sig utbudet om möjligt mer likriktat än någonsin.
I år överraskades jag dock av en ny tanke, en ny känsla. Festivalen innebär faktiskt mer lyx åt folket. Vad sägs om Jan Heds och Maria Escalantes frestande rätter med chokladtouch hos Les Trois Roses, eller Patisserie S:t Gertruds lyxiga creps och bakverk. För att inte tala om nykomlingarna Vendels sagolika ostron med tillhörande champagne. Allt till priser överkomliga för vem som helst.
Onsdagens besök hon Vendels överträffar all festivalmat hittills. Det sägs att ostron smakar som en kallsup i nedskitat havsvatten, jag säger glöm det! Vendels ostron med (sherry?)vinägersås och citron är en kittlande smekning mot gommen. Den första kyssen av en ny älskare, erotisk och sinnlig på samma gång. Frisk syra och len sälta med anstykning av tobak smakar solvarm sommarhud och fulländas av den sprittande champagnen. Den grillade oxbringan för erotiken till nya höjder. Först kokt sedan rimmad och slutligen grillad bjuder den på en karamelliserad grillyta och ett smältande innandömme perfekt matchad av en sötsyrlig mango/äpplechutney. Den tillhörande potatissalladen är en bukfylla och lämnar kanske något i övrigt att önska men glöms snabbt i sammanhanget. Löjligt invaggad i välmående lämnar jag bordet och konstaterar att världen är en vackrare plats efter ett besök hos Vendel. En eloge för att en av Malmös högst rankade restauraner bryr sig om att representera på festivalen.
Torsdagen ägnades åt djupdykningar i choklad. Hos Les Trois Roses provades kycklingfilé i Jan Heds sås av champagne, vit choklad och kakaosmör. Mjukt att vila i som lyxiga dunbolster och nymanglade lakan en söndagsmorgon. Aningen av saffran och vanilj lät solen strila in genom persiennerna. Maria Escalantes Lomito smakade dock mer av vardagens chili con carne trots den bifogade porcelanakakon och färsk oxfilé. En tallrik med lite av båda ger ändå perfekt vardagslyx. Patisserie S:t Gertrud bjöd på lax- och ostfyllda crepes med festivalens frächaste sallad. Dessertvarianten med plommon och kanel kombinerade elegant sötma med snygg karraktär men skulle ha varit ännu bättre med en aldrig så liten kula vaniljglass. Hos björnbärsmoussen överröstades den friska, syrliga björnbärssmaken av en kraftigare choklad i botten som dock plötsligt fick styrka på foten då innanmätet avslöjade en helt oväntad present, ett gigantiskt färskt björnbär som snabbt återskapade balansen. En frestande chokladpudding med en kopp kaffe hos Malmö chokladfabrik fick avsluta dagen. I motsats till barndommens chokladpudding smakade denna just choklad. Helt utan gelatinkonsistens och påtaglig fetma. Tung och berusande som en välgjord tryffel la den locket på festivalen.
Om det är åt det här hållet festivalmaten är på väg kommer jag aldrig mer att tvivla om mitt förstånd när jag står i milslånga köer för att få mig en smula av vad Malmö har att ge.

Mer lyx åt folket!

Hanna

Matnyttig info

Tack Annika,

Angående vinresor är en tankvärd läsning. Läs!
Jag hoppas verkligen att både systembolag, övriga importörer och restauranger ställer högre krav på miljövänliga leveranser. Ju mer medvetna vi konsumenter blir desto högre krav kan vi ställa på företagen som arbetar med mat och dryck. Så GOTT det går borde vi välja de miljövänligaste alternativen tycker jag. Gå in på rätt att veta http://www.rattattveta.nu/ , en av miljöpartiets sidor. Där finns intressant information angående fraktvägar och dess miljöpåverkan för olika livsmedel och råvaror.

Kramkram

Linda

Angående vinresor

Annika Jacobson sa...

Hej Linda!

Medvetenheten kring vilka klimatutsläpp transporter av mat orsakar har ökat de senaste året och en del restauranger är snabba på att hänga med i trenden kring närproducerat och ekologiskt. Därför är det förvånande att samma restauranger inte tycks ha tänkt til kring de viner som presenteras på menyn. Viner från Australien, Sydamerika och Afrika fraktas med båt till Sverige och orsakar stora kliamtutsläpp. Att välja ett europesikt vin är i regel ett mycket bättre val ur klimatsynpunkt. Visste ni föressten att franska viner fraktas hit med lastbil istället för med tåg som de italienska vinerna gör? Det vore en enkel åtgärd att frakta även franska viner med tåg och kanske värt att sätta press på importörerna genom att itsället välja ett italienskt vin framöver. Mer om detta och en lista över hur några viner har fraktats till Sverige finns på www.rattattveta.nu för den som är intresserad. http://mp.se/templates/Mct_77.aspx?avdnr=12099&number=128791

Kram Annika
4:44 AM

Grön Valnötsmarmelad

Hej Linda
Tack för en kul och intressant guiding. Våra matkaravan biljetter blev
korade som bästa julklappen av mig och Jessica, fast vi väntade till
juli för att "öppna den".

Jag frågade om marmelad gjord på gröna valnötter och du bad mig maila
som påminnelse.

Jag kommer fortfarande ihåg smaken, fast jag har inte blivit bjuden på
sånt på säkert 20 år. Det brukade vara en dessert gamla tanter bjöd på
när man kom på fin besök hemma i Rumänien under 70-talet...smaken på
den fick en stå ut med tråkiga samtal, alldeles för blöta kindpussar
och lukt av gammal parfym.

Jag googlade lite och hittade den via amazon.com, hos en gourmet butik i USA:
http://www.amazon.com/Hard-to-find-Gourmet-Green-Walnut-Preserve/dp/B0009PF7MM

Just den kommer tydligen från Bulgarien.
Jag är nästan säkert på att någon måste ha den marmeladen i någon
balkan/kaukasus butik i Malmö.

Hittar du den nånstans så är jag tacksam för tips.

Med vänliga hälsningar,


Victor och Jessica

Smakminne

Hej på er,

Tack för ett fint mail!
Jag ska höra med min kollega när hon kommer tillbaka från sin semester.
Men jag lovar även att jag ska höra mig för med handlarna kring Möllan.
Visst är det fascinerande att något som man ätit för så länge sedan kan vara så fastetsat i ens minne. Smaken är faktiskt en av våra starkaste minnesmekanismer. Även om de våta kindpussarna och de gamla parfymerade tanterna inte existerar i sin fysiska form längre så kommer ögonblicket inte bara att finnas kvar i ditt minne utan även konserverade i din gröna valnötsmarmelad.

Glad sommar

Linda