En av världens märkligaste anrättningar är aladåb. Vansinnigt vackra skapelser som förgyller festbordet med sin blotta närvaro tills man försöker äta av dem och inser att ingen på allvar kan ha menat att man skulle förstöra konstverket. För är det inte precis det vi bör se dem som. Skådebröd som konstnärligt får utsmycka våra bord men som de konstverk de är också får stå orörda mot slutet av kvällen. Jag bestämde mig för att försöka mig på just en aladåb till sparrisaftonen. Mild grön sparris i kombination med lax, torsk (ekologisk sådan naturligtvis), räkor och saltstänkt sjögräs. Jag kokade egenhändigt buljong på räkskalen och klarade i en mindre evighet genom kaffefilter för att få mustig smak på gelén. Jag smakade av med salt och finvinäger. Jag köpte för första gången i mitt liv agar agar för att tillfredställa icke-kött-ätaren. Jag gjorde kort sagt allt för att det skulle bli så tillfredställande som det bara kunde bli. Icke desto mindre blev slutresultatet bedrövligt. En mycket vacker skapelse som ingen med bästa vilja i världen kunde kalla ätlig. Recept på eländet uteblir alltså.
