Brunshultprojektet III, Marstrandskex.

Nu har vi kommit till en av mitt livs ”litterära rätter”. Saker jag läst om men aldrig sett, lite i parietet med lungmos.

I mitt hem i Malmö finns en drygt hundra år gammal skorpa. Inte ett recept utan en faktisk skorpa. Den bakades juletid 1912 av en till mig sedan länge avliden släkting. Faktiskt dog damen i fråga i samband med baket och någon sentimental människa sparade en av de skorpor som bakats i hennes livs sista stund. De först åren måste skorpan ha upplevts både traumatisk och lite pinsam. Nu, så här 101 år senare är den bara fantastisk.

Som en parentes, i slutet av den till skorpan bifogade lappen om ursprung och historia, står att smulorna i botten på lådan är rester efter Marstrandskex bakade vid samma tillfälle. Bland Brunshultsrecepten finns också Marstrandskex representerade. Kex bakat med en viss del potatismjöl. Det förklarar troligen smulet. Potatismjöl är inte vidare stabilt. Degen är däremot lite seg och smidig att kavla, kexen i sig är snygga men tämligen ointressanta i smaken. Det verkar som om Marstrandskexen ursprungligen skall ha haft ett hål uttaget i ena sidan. Sådana kex finns också i min jultradition hemifrån men då som havrekakor, smöriga, milda och fantastiskt goda. Eftersom jag i bakande stund befinner mig i ett dålig utrustat kök letade jag länge efter något att mönstra kexen med. Tillslut fastnade jag för ett spritsmunstycke och resultatet blev ganska snyggt tycker jag (kolla smakverkstan på facebook).

C:a 75 kex

1 hg smör

1 hg socker

1,25 dl mjölk

2 hg potatismjöl

2 hg vetemjöl

1 tsk hjorthornsalt

125°C ca 15 min.

Alla ingredienser blandas för hand i en skål till en slät deg. Låt degen vila kallt en timme. Tag ut delar av degen, kavla tunt och stansa ut kakor med kakmått. Lägg på bakplåtspapper och stansa eller skär ut önskat mönster. Baka av lågt i ugnen, kexen är färdiga när de fortfarande är vita och vackra men det inte längre stinker ammoniak när du öppnar ugnsluckan.

/Hanna (och Hanna)